- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1453-1454

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandes ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

all sin oomtvistliga gedigenhet. 1882 tillförsäkrades
honom af ett antal privatpersoner ett slags privat
professorslön, och året därpå återvände han till
Köpenhamn.

Där hade förhållandena i någon mån förändrats
under hans frånvaro. De nya idéerna hade gripit
omkring sig i samhället, en rik dansk och norsk
litteratur med kraftfull verklighetsskildring och
revolterande samhällskritik hade aflöst den blodlösa
och räddhågade, reaktionära efterromantiken. Alliansen
mellan den litterära och den politiska vänstern gaf
slutligen ett starkt socialt ryggstöd. Under 1880- och
1890-talen nådde B. därför fram till den centrala
maktställning i Danmarks kulturlif, hvilken han sedan
bevarat. Medan han i "Politiken", där hans broder
Edvard utförde det dagliga arbetet, hade ett snart i
många kretsar tongifvande organ för sin ståndpunkt
och rundt ikring sig såg den ena generationen unga
författare efter den andra växa upp under stark
påverkan af honom och söka honom som litterär
mentor, fortsatte han, dels genom föreläsningar
på universitetet, bl. a. öfver Det unge Tyskland
(tr. 1890), Goethe, Shakspere och hebreisk poesi,
dels genom böcker såsom Mennesker og værker (1883),
Det moderne gjennembruds mænd (s. å.), L. Holberg
(1885), Indtryk fra Rusland (1889), Indtryk fra Polen
(s. å.) samt två samlingar Essays (1889) att befästa
sitt stora anseende som litteraturkritiker och att
leda nya lifskällor in i den danska litteraturen.

Själf har B. härunder utvecklat sig från sin
ståndpunkt 1870. Under inflytande af Mill och
Taine, af nyttans moral och utvecklingsläran,
det hegel-taineska betonandet af "tidsanda" och
"samhälle" på individernas bekostnad, hade han den
tiden något socialt kollektivistiskt och praktiskt
utilitariskt i hela sitt betraktelsesätt. Vi borde
gagna och arbeta för framåtskridandet, litteraturen
skulle ställa "problem under debatt", och författaren
skulle vara samhällsläkare. I "Hovedströmningernes"
första band blefvo personligheterna skjutna till
sides, de betraktades endast som uttryck för
tidsandan, som led i strömningarna. Men efter hand
har B., under påverkan dels af sitt eget studium af
framstående personer som Lasalle, dels af moderna
europeiska kulturriktningar (Renan, Goncourt,
Nietzsche, "Rembrandt als erzieher"), kommit att se
personlighetens genomförda utarbetande och friaste
utveckling som det, hvarpå det särskildt kommer an,
och att se konsten från en friare, mera oblandadt
estetisk synpunkt än förut. I motsättning till det
demokratiska framstegspartiet har han proklamerat sig
som "aristokrat" och bestridt framtidssträfvandenas
betydelse; i sina senare föreläsningar har han hyllat
lösenordet "l’art pour l’art" i motsats till de första
föreläsningarnas missförstådda "problem under debatt",
och han har därigenom gjort sin estetiska horisont
vidare och rikare; i motsats till de första banden
af "Hovedströmninger" lägga de senare vikten på de
enskilde författarnas individualiteter och upplösa
sig nästan till en serie monografier (t. ex. "Den
romantiske skole i Frankrig"). Under sin utveckling
har B. flera gånger råkat i strid med tidigare
meningsfränder; 1885 hade han sålunda en polemik
med förf. till "En livsanskuelse grundet paa elskov"
(Drewsen), hvilken var Mills och Spencers lärjunge,
1887 en strid med Björnson af liknande beskaffenhet,
och 1889, då han fäste uppmärksamheten på Nietzsche,
utspann sig en
för strömbrytningarna mycket betecknande strid mellan
B. och filosofen Höffding. Äfven i förhållande
till det nationella, som han började med att
ställa sig i motsättning till, har B. undergått en
betydande förändring. Hans sinne för danskhet har
med åren blifvit allt varmare, han har blifvit en
ifrig förkämpe för danskheten i Schleswig, och hans
lefvande intresse för individualitet och frihet har
gjort honom till vaken förespråkare för alla små,
förtryckta nationaliteter i hela världen.

Det stora arbetet William Shakespeare (1895–96),
som utkommit i flera upplagor äfven på tyska och
engelska, betecknar i många afseenden höjdpunkten
af B:s kritisk-skaldiska skaparkraft; genom
att fantasifullt ana sig till och lefva sig in i
Shaksperes lifs- och tidsförhållanden och genom att
med stor intensitet fördjupa sig i dennes skådespel
har han sökt belysa geniets och konstalstrandets
psykologi så fullständigt som ingen förut. Efter detta
verk förstummades det mesta af motståndet mot B. Då
vänstern 1901 kom till makten i Danmark, fick den
brandesska professorsfrågan, länge ett stridsäpple
mellan partierna, ändtligen sin lösning, i det att
B. erhöll en utnämning och ett årligt anslag (6,000
kr.) som ett slags professor "honoris causa". Under
senaste åren har B., samtidigt med att hans litterära
verksamhet till en del stillnat af, på det hela taget
njutit en förut okänd fred kring sitt namn och fått
hedrande erkännande från de mest olika håll af sitt
folk. Hans Samlede værker (1899–1901; med ett par
supplementband 1903–04) har fått en efter danska
förhållanden betydlig afsättning. Omdömet om B. har
på det hela taget befäst sig. Få torde längre förneka,
att han haft en historisk mission icke blott i danskt,
utan öfver hufvud i nordiskt kulturlif, att han har
väckt till lif en intensiv och fruktbärande andlig
rörelse, satt afgörande moraliska och konstnärliga
spörsmål under ny debatt, infört det moderna Europas
mest representativa synpunkter i nordisk kultur och
att icke blott nyare dansk, utan äfven nyare norsk
och svensk litteratur stå i stor tacksamhetsskuld till
honom. Skuggsidan af hans väsen och verksamhet – det
härsklystna, stundom ofördragsamma, brutala och ofta
godtyckliga – vilja ej ens hans varmaste anhängare
längre förneka, men äfven motståndarna erkänna det
mod, den energi och den entusiastiska idealism, som
burit hela hans uppträdande. Ingen förnekar längre,
att det låder något journalistiskt vid åtskilligt
af hans författarskap, men ingen kan blunda för den
universella skarpblick, den geniala intuition, den
konstnärliga finkänsla, som utmärka hans kritik. Äfven
utanför Norden har B. vunnit ett allmänt kändt och
skattadt namn; han har skrifvit mycket i europeiska
tidskrifter och tidningar samt är öfversatt på många
språk. Till svenska äro följande af hans arbeten
öfversatta: "Sören Kierkegaard" (1877), "Esaias
Tegnér" (1878; motskrift af Böttiger s. å.), "Björnson
och Ibsen" (1882), "Intryck från Polen" (1890) samt
essayer öfver Paul Heyse (i dennes "Noveller", I,
1886) och H. C. Andersen (i dennes "Sagor", 1900). –
Ett försök till skildring och värdesättning af B. är
A. Ipsens bok "Georg Brandes. En bog om ret og uret"
(1902–03). I tidskriften "Det ny aarhundrede" har
B. 1904–05 offentliggjort utförliga själfbiografiska
skildringar från sin ungdom. (Föreliggande artikel är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free