- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1471-1472

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandgafvel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brandförsäkringen är ordnad genom flera förordningar, af
hvilka särskildt märkas de af 19 aug. 1845 och
27 juli 1895. Vid utgången af år 1903 var den
samlade försäkringssumman 1,373,599,470 kr. –
Jämte denna inrättning, som är grundad af staten
och förvaltas under arbetsdepartementet af en
direktion, bestående af en administrativ direktör
och fyra valda medlemmar, samt af ett på tre år
valdt representantskap, finnas åtskilliga enskilda
bolag, hufvudsakligen för lösöre, såsom det gamla
Kristiania almindelige brandforsikringsselskab
(allmänt kalladt "Storebrand"), upprättadt 1847,
Akershus amts brandforsikringsselskab (1857),
Trondhjems brandforsikringsselskab (1864),
Bergens brandforsikringsselskab (1866), Norden
(1867) och Stavanger brandforsikringsselskab
(1876). Därtill komma många små ömsesidiga sällskap,
hvarförutom många utländska sällskap verka i Norge.
Y. N.

I Danmark äro de mest betydande
brandförsäkringsbolagen följande: Den almindelige
brandforsikring for landbygninger
, stiftad 1792,
omdanad 1871, hvilken 1903 hade försäkringar för en
summa af 2,052,3 mill. kr.; Kjöbstædernes almindelige
brandforsikring
, stiftad 1761 och obligatorisk ända
till 1868, hvilken 1903 hade försäkringar för 638,3
mill.; Kjöbenhavns brandforsikring for gaarde og
huse
, grundlagd 1731 efter den stora eldsvådan 1728,
obligatorisk till 1870 efter den andra stora branden
1795, med försäkringar 1903 för 336 mill. Vidare
finnas Östifternes brandforsikring for mindre
landbygninger
, grundlagd 1890, 1903 med 223,5 mill.,
och den motsvarande för Norra Jylland, grundlagd
1855, med 140 mill. kr. försäkringar. De viktigaste
bolagen för försäkring af lösegendom äro Kjöbenhavns
brandassurance for varer og effekter
, grundlagdt
1778, Det almindelige brandassurance-compagni,
grundlagdt 1778, förenade 1891, med en sammanlagd
försäkringssumma 1902 af 381,6 mill. kr., Danmark,
stiftadt 1861, med 779 mill. (1902), Nörrejydske
selskab for mindre landejendomsbesiddere
, grundlagdt
1851, med 220 mill. (s. å.), samt de två aktiebolagen
Ny dansk brandforsikring, af 1864, med 220,5
mill. (s. å.), och Nordisk brandforsikringsselskab,
stiftadt 1897, med 96 mill. kr. försäkringar (s. å.).
E. Ebg.

I Finland äro tre allmänna inhemska ömsesidiga
brandförsäkringsbolag i verksamhet. Städernas allmänna
brandstodsbolag i Finland
stiftades, när det 1816
inrättade "Brandförsäkringskontoret" i Åbo 1827 genom
denna stads brand blifvit urståndsatt att fullgöra
sina förbindelser, och trädde i verksamhet
1 okt. 1833. Det nu gällande reglementet är
utfärdadt 27 okt. 1885 och har ändrats 17 dec. 1891,
11 nov. 1897 och 4 okt. 1900. Försäkringar meddelas
å fast egendom i stad och köpingar med ordnadt brand-
och byggnadsväsende. Delegarna erlägga under 5 år
afgift enligt fastställd tariff och betala dessutom
vid behof extra afgifter. Grundfonden utgör
48,000 mark. Utgifterna bestridas med räntorna
samt ur reservfonden, hvilken bör motsvara minst
3 1/2 gånger inträdesafgiften för all i bolaget
försäkrad egendom; nedgår fonden därunder,
göres extra taxering. Direktionen, som har
säte i Hälsingfors, väljes för 3 år och består
af ordförande, tvenne ledamöter och fyra
suppleanter. Ansvarighetssumman uppgick 31 dec.
1902 till
378,725,155 mark. Reservfonden utgjorde samma
dag 7,763,401 mark, hvilket med 1,083,689 mark
öfverskjuter dess fastställda maximibelopp. – Finska
brandstodsbolaget för landet
stiftades 1856. Dess nu
gällande reglemente är af 6 dec. 1897. Försäkring
meddelas å fast och lös egendom på landsbygden
och på städernas utmarker. Delegarna gifva och taga
brandstod inbördes: enhvar är bolagsman i förhållande
till det belopp han gifver i brandstod. Delegarnas
bidrag uppbäras en gång om året, i förhållande till
brandskadornas storlek, bolagsmännens mängd och
hvarje enskilds ansvarighetsbelopp. Direktionen
väljes för två år och har sitt säte i
Hälsingfors. Den lokala förvaltningen handhafves af
agenter. Ansvarighetsbeloppet uppgick 13 mars 1903
till 200,090,680 mark. Reservfonden, som bildats sedan
1897, utgjorde samma dag 333,441 mark. – Städernas
i Finland brandstodsbolag för lösegendom
fick 24
okt. 1871 sitt reglemente, hvari ändringar gjordes
17 okt. och 14 nov. 1876, samt trädde i verksamhet 1
dec. 1872. Det meddelar försäkring å lösegendom i stad
eller dess närmaste grannskap, i köping eller annan
finsk kommun med ordnad styrelse, byggnadsordning
och släckningsväsende. Delegarna erlägga årspremie
enligt fastställd tariff och, om det blir nödigt,
tilläggspremie. Bolagets stående reservfond bör
uppgå till 2 % af hela ansvarssumman. Denna fond
förräntas och får tillgripas endast i fall bolagets
bestånd är hotadt. Direktionen, som har sitt säte i
Åbo, består af tre ledamöter och två suppleanter,
valda för tre år. Ansvarighetssumman uppgick l
juni 1902 till 62,850,100 mark. – Dessutom finnas i
Finland åtskilliga mindre, lokala brandstodsbolag med
ömsesidig ansvarighet. De förnämsta finska allmänna
brandstodsaktiebolagen äro Fennia, grundadt 1881,
och Pohjola, grundadt 1891. Ständiga agenturer
hade 4 svenska, 5 ryska, 3 engelska, 1 norskt och 1
franskt brandstodsbolag. Utländska bolag få endast
efter af regeringen utverkadt tillstånd bedrifva
försäkringsrörelse i landet. E. G. P. (A. G. F.)

Brandgafvel. Se Brandmur.

Brandgata. 1. Smal gata, som enligt äldre
byggnadsordningar skulle åtskilja husen, dels för
takvattnets afrinnande, dels till minskande af faran vid
eldsvådor.

2. Förr i tältläger, där tälten stodo i jämlöpande
rader, vinkelräta mot frontlinjen, benämning på
mellanrummet mellan tältens baksidor, till skillnad
från mellanrummet mellan framsidorna, hvilket
benämndes tältgata.
(C. O. N.)

3. Inemot meterbred röjning, som under pågående
skogseld verkställes på hotande punkter utanför
brandområdet, i afsikt att hämma eldens framfart.
Vegetationen aflägsnas, rötterna huggas undan, och
gruslagret under myllan blottas. Finnes tillfälle att
begjuta brandgatan med vatten, så mycket bättre.
Vid mera omfattande skogseldar måste man på
afstånd arbeta upp en större brandgata på lämplig
plats, fälla träden därstädes inåt eldytan samt med
tillhjälp af den uppryckta markbetäckningen, grenar,
ris o. d. tända en s. k. moteld, som, förtär den
frambrytande skogselden. – Med brandgata förstås
äfven en på båda sidorna af en järnvägslinje
upprensad, spåret följande vidd, där man till
förekommande af eldsolycka genom gnistor från lokomotiven
huggit undan barrskogen, gräft skyddsdiken i
skogskanten (beståndsgränsen) samt bibehållit den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:27:02 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0792.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free