- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1483-1484

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

giltiga skäl att härifrån vinna befrielse, men
bland denna värnpliktiga befolkning uttogs på
frivillighetens väg ett visst antal personer, som
blefvo rullförda i brandkårens journaler. Brandkåren
erhöll nu äfven egen aflönad chef och befäl för de
olika afdelningar, på hvilka personalen fördelades,
nämligen släcknings-, bärgnings-, redskaps-,
rifnings-, lifräddnings- och vattenservisafdelningarna
o. s. v. Brandkårens befäl och manskap tillerkändes
under tjänstgöring, då de voro försedda med
sina utmärkelsetecken, samma skydd mot våld och
oförrätt som de, hvilka rättens eller k. m:ts
befallningshafvandes bud i ämbetets ärenden gå,
och gratifikationer utdelades till manskapet för
snabb framkomst till eldstället samt för långvarigare
släckningsarbete, hvaremot böter i olika variationer
föreskrefvos för uteblifvande från eldsvåda eller
öfning, för visad olydnad eller uppstudsighet under
tjänsten m. m.

Brandkåren hade sålunda nu fått en fastare
organisation och något större manöverduglighet, men
det visade sig snart lämpligt att hafva till hands
en om än aldrig så liten fast anställd styrka, som
vid behof genast kunde utrycka. Särskild brandvakt
jämte frivillig brandkår
började sålunda mer och mer
införas. Man nöjde sig först med endast en fåtaligare
nattvakt, men härifrån var steget ej långt till
införande af ständig dag- och nattvakt. Samtidigt
öfvergafs småningom den allmänna värnpliktens idé,
och den frivilliga brandkåren öfvergick till ett slags
reserv, som kom till användning endast vid större
eldsvådor. Brandkårens nummerstyrka, som på somliga
ställen uppgick till flera tusen man, minskades
betydligt, och manskapet antogs af brandchefen mot
arfvode genom kontrakt.

I midten af 1800-talet inträdde för brandväsendet
en betydelsefull utveckling, dels genom viktiga
uppfinningar på brandredskapens område, dels
genom införandet af en kasernerad yrkesbrandkår,
som hvarje ögonblick är beredd att rycka ut, och
hvars uppgift uteslutande är att förekomma och släcka
eldsvådor samt att rädda människolif och egendom vid
eldfara. Denna organisationsform leder sitt upphof
från Amerikas större städer, men öfverfördes snart
till Europa. 1851 erhöll Berlin en fast anställd,
kasernerad och på militärisk fot ordnad brandkår,
hvilken, organiserad af branddirektör Scabell,
blef ett mönster för brandväsendets omdanande i
Europas större städer. Dessa på militäriskt sätt
organiserade brandkårer, som man numera återfinner
i alla civiliserade länder, lyda vanligen icke
under krigsmakten, utan sortera under en af stadens
myndigheter särskildt tillsatt brandstyrelse, under
polisväsendet eller ock direkt under magistraten. I
Paris står dock brandkåren under krigsministeriet,
som tillsätter befälet, medan manskapet rekryteras
af värnpliktige, hvilka vid brandkåren fullgöra sin
tjänstetid i stället för vid armén.

I Sverige började eldsläckningsväsendet omdanas efter
nutida principer hufvudsakligen under ledning af
kommendörkapten E. B. Hollsten, som 1875 organiserade
fast brandkår i Stockholm och medverkade vid ordnandet
af brandväsendet i ett stort antal af landets öfriga
städer. I Stockholm består nu (1905) brandkåren af
1 brandchef, 4 officerare, 9 underofficerare och 142
man, fördelade på 2 hufvud- och 5 vaktstationer. För
forsling af manskap och materiel har kåren 29 hästar.

Fasta brandkårer finnas numera i de flesta svenska
städer. Af ekonomiska skäl har emellertid denna
organisation i olika samhällen blifvit införd
under en eller annan modifierad form, i det att man
inskränkt den fasta personalens antal så mycket som
möjligt och i stället bibehållit en efter lokala
förhållanden sammansatt reservkår. Den kasernerade
yrkesbrandkåren är på en del ställen bildad af
dels ordinarie brandsoldater med tjänstgöring å
brandstationen dygnet om, dels extra brandsoldater
med endast nattjänst. Några af våra mindre städer ha
efter norskt mönster låtit brandkåren öfvertaga äfven
polistjänsten. Första steget i denna riktning togs
af Karlstad, där man 1891 införde en organisation
af kombineradt brand- och polisväsende. Våra minsta
samhällen hafva ännu sina brandkårer organiserade på
grunden af frivillighet eller värnplikt eller båda
dessa principer i förening.

II. Brandalarm, brandsignalering, sättet för eldsvådas
tillkännagifvande, har under tidernas lopp väsentligt
förändrats. I äldre tider hade den, som först märkte
utbruten vådeld, att genom "eldsrop" göra faran bekant
i grannskapet och genom budskickning varsko närmast
boende sprutmästare. Sedermera utfärdades förordningar
om klämtning i klocktorn, larmsignaler å gator och
allmänna platser medelst trumning och tutning i horn,
ja t. o. m. kanonskott o. s. v. För öfrigt skulle
nattväktare genom bultande å luckor och portar väcka
husens folk samt allmänneligen å gatorna utropa
brandstället. Brandvakten i kyrktornet var det dock,
som i främsta rummet hade sig anförtrodd stadens
säkerhet mot eldfara. Det af honom genom klämtning
alarmerade eldsläckningsmanskapet irrade emellertid
oftast planlöst omkring med sin vidlyftiga attiralj
utan kännedom om hvar elden kommit lös. Man utgaf då
bestämmelser om visst antal klämtslag för eldsvåda i
olika stadsdelar, hvarjämte det på kyrktornet skulle
uthängas en röd lykta om natten och flagga på dagen
åt den sida, hvarifrån elden syntes.

illustration placeholder

Fig. 1. Brandtelegrafapparat å brandstation.

Med senare delen af 1800-talet skedde i alarmeringen
en väsentlig förbättring genom införande af
brandtelegrafen, som afser att på kortast möjliga tid
alarmera brandkåren. Den består af stationsapparater,
linjenät och s. k. brandskåp. Till en början
förekommo endast visartelegrafapparater, placerade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0798.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free