Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brassier de Saint-Simon Vallade ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brodern, mot hvilken han ansåg sig förfäkta den
oförfalskade liberalismen, och deltog 1888 i
koalitionen till hans störtande. Efter broderns
död trädde han i hans ställe i spetsen för det
national-liberala partiet. Död 1892.
2. Ion B., den föregåendes broder, rumänsk
statsman, f. 2 juni 1821, studerade i Paris, där han
tillegnade sig 1840-talets radikala idéer, spelade
en framträdande roll i den revolutionära rörelsen i
Valakiet 1848, men tog efter dess misslyckande åter
sin tillflykt till Paris, där han stod i förbindelse
med de europeiska revolutionära kretsarna och 1853
var invecklad i attentatet mot Napoleon III. Han
återvände 1857 till hemlandet och verkade såsom medlem
af divanen kraftigt för unionen mellan Moldau och
Valakiet. Under furst Kusas regering var han en kort
tid (1860) minister. B. medverkade till hans störtande
samt uppställandet af prins Karls af Hohenzollern
kandidatur (1866) och beklädde upprepade gånger
ministerposter under dennes första regeringsår. Efter
sin afgång (1868) tillhörande oppositionen, var han
inblandad i det antidynastiska revolutionsförsöket
1870, hvilket dock ej hindrade, att han efter
den konservativa ministärens fall 1876 inkallades
i konseljen och s. å. blef dess president. Hans
funktionstid omfattade - med bortseende från några
månader under 1881, då hans broder (se ofvan)
var konseljpresident - den för sydösteuropeiska
förhållanden enastående långa perioden af 12
år. Därunder förvärfvade Rumänien 1878, tack vare sitt
deltagande i rysk-turkiska kriget, sin oafhängighet,
dock på bekostnad af Bessarabien, och proklamerades
1881 som konungarike. Dess nära anslutning till
trippelalliansen (från 1883) bidrog till motverkandet
af Rysslands orientpolitik. Trots B:s förtjänster och
framgångar uppväxte dock en allt starkare opposition,
som angrep hans egenmäktighet och korruptionen i
det härskande partiet, och i april 1888 måste han
afgå. Kammaren beslöt 1889 att sätta honom och hans
regering i anklagelsetillstånd, men förkastade
följande år anklagelsen. B. dog 14 maj 1891. -
Jfr Damé, "Histoire de la Roumanie contemporaine"
(1900). H. B-n.
Bratland, Jakob, norsk målare, f. 7 april 1859 i
Bergen, studerade vid akademien i München 1883-86 och
från 1887 i Paris. Bland hans målningar äro En vaknatt
(1889), Söndag (1891, norska natio-nalgalleriet),
Ung moder (1894, Stockholmsutställningen 1897) och
flera porträtt. G-g N.
Bratsberg, gård vid Skien. Det var under medeltiden
ett af Norges förnämsta höfdingasäten och tillhörde
bl. a. Gregorius Dagssön. Efter reformationen blef
det säte för befallningsmannen öfver Bratsbergs län.
Y. N.
Bratsberg amt innefattar det äldre Skiðusýsla,
eller Bamle och Telemarken. Det upprättades
efter 1660 och kom att omfatta ungefär samma
distrikt, som från reformationen hade burit
namnet Bratsbergs län. (Under någon del af 17:e
årh. hörde Bamle till Nedenes.) Ytinnehållet 15,189
kvkm. 99,052 inv. (1900). Amtet är i det hela
bergigt, i synnerhet i Telemarken. Det förnämsta
vattendraget är Skiensälfven, som bildas af flera
sammanflytande älfvar, och som från Norsjö strömmar
ut i Skiensfjorden. Den västra delen af landskapet
har sitt vattendrag i Nidälfven. Omkring Skiensfjorden
ligga städerna Skien, Porsgrund, Brevik och
Kragerö samt "ladestederna" Langesund och
Stathelle. Denna trakt, som utgör amtets bästa
distrikt, har en betydlig inkomst af sin trälasthandel
och skeppsfart. Sedan gammalt har amtet varit rikt
på metaller. Den första bergverksdriften i Norge
lär hafva idkats där; ännu finnas järnverk i nedre
Telemarken och i Bamle. I kyrkligt hänseende hör
hela amtet numera till Kristiansands stift, men var
fordom deladt mellan detta och Kristiania stift.
Y. N.
Bratsche, tysk benämning på altfiolen. Ordet kommer
af det italienska viola da braccio, "armfiolen", så
kallad till skillnad från viola da gamba, "benfiolen",
hvilken i likhet med violoncellen fasthölls med
benen. Se Viola. A. L.
Bratsera, sjöv. Se Sakoleva.
Bratslav (po. Bracław), kretsstad i ryska
guvern. Podolien, vid floden Bug. 7,946
inv. (1900). Fordom befäst.
Brattfors. 1. Socken i Värmlands län, Färnebo
härad. 21,909 har. 1,273 inv. (1903). B. utgör ett
regalt pastorat i Karlstads stift, Nyeds kontrakt.
2. Järnbruk i Brattfors socken af
Värmlands län. Bruket, som har masugn och 2
lancashiresmälthärdar, tillhör Brattfors aktiebolag,
hvars aktiekapital uppgår till 1,290,300 kr. Bolaget
eger äfven Deijefors sågverk, trämassefabrik och kvarn
m. m. samt idkar jord- och skogsbruk. Vid järnbruket
tillverkades år 1903 1,027 ton tackjärn och 1,132
ton smältstycken.
3. Järnbruk i Garpenbergs socken af Kopparbergs län.
Bruket, som har 3 lancashiresmälthärdar, eges af
Garpenbergs aktiebolag, som äfven eger Dormsjö och
Fors järnbruk i samma län, Östanfors sulfitfabrik
m. m. Vid B. producerades år 1903 1,288 ton
smältstycken och 1,212 ton stångjärn. K. K.-Å.
Brattia, det latinska namnet på den vid Dalmatiens
kust liggande ön Brazza (se d. o.).
Brattingsborg, ett i de danska folkvisorna
förekommande namn på en mytisk borg, kanske i stället
för Birtingsborg, som nämnes i folkvisor om Didrik af
Bern jämte Birtingskov. Senare förlades detta ställe
till Samsö eller trakten kring Viborg. På Samsö har
länsgrefve Danneskjold Samsö 1870 byggt ett herresäte
med namnet B., som nu är grefskapets hufvudgård. Det
skånska B. (i närheten af Bäckaskog) sjönk, enligt
sägnen, i hafvet, till straff för de brott, som
begåtts inom detsamma; de penningar, som förvarats
därinom, kastades sedan upp på stranden vid Ifö,
men ärkebiskop Anders Sunesson förvandlade dem till
stenar, för att de icke skulle missbrukas. Ett slags
små runda musselskal, som uppkastas på Ifö strand,
kallas ännu i dag Brattingsborgspenningar. Se Nummulus
brattenburgensis.
Brattman. Se Stromberg (Nils).
Bratuspantium, forntida stad. Se
Breteuil-sur-Noye.
Braula cæca, zool. Se Bi-lus.
Braumüller, Wilhelm von, tysk-österrikisk
förlagsbokhandlare, f. 1807, d. 1884, inköpte 1836 en
bokhandels- och förlagsaffär i Wien, hvilken 1868,
då B:s son, Wilhelm B. junior (f. 1838, d. 1889),
inträdt i firman, erhöll namnet "Wilhelm B. und
sohn". Den sistnämndes söner, Adolf och Rudolf B.,
äro nu innehafvare af affären. Förlaget omfattar
alla vetenskapens fält och är särskildt rikt på
arbeten i medicin (Braumüllers badebibliothek,
Wiener medizinische blätter m. fl.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
