- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
113-114

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brescia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skollärarseminarium, en högre realskola, en byggnadsskola,
en högre maskinskola, 130 folkskolor m. m., dessutom
ett stadsbibliotek (omkr. 150,000 band och 3,000
handskrifter), 6 folkbibliotek och 2 läsrum. I
B. utgifvas 82 tidningar och tidskrifter, däribland 9
politiska. B. är hufvudsätet för Schlesiens industri;
alla fabriksgrenar finnas där representerade; det
är också en medelpunkt för trafiken, i det att 8
järnvägslinjer där mötas, hvarförutom en liflig
sjöfart drifves på Oder (1900 anlände 8,385 fartyg
om 1,5 mill. ton). – B. förekommer som stad redan
omkr. 980, var biskopssäte sedan 11:e årh. och
tillhörde Polen, tills det 1163 blef hufvudstad
i ett särskildt hertigdöme. Hertig Henrik VI, med
hvilken den hertigliga linjen utgick 1335, sålde
B. 1327 till Johan af Böhmen. Med Böhmen kom det
1526 till Österrike, hvilket genom freden i B. 11
juni 1742 afträdde det till Preussen, sedan det
redan 10 aug. 1741 intagits af Fredrik II. Under
sjuåriga kriget besattes det af österrikarna 1757,
men utrymdes s. å. efter slaget vid Leuthen. 1760
belägrades det fåfängt af Laudon. Efter slaget vid
Jena intogs det efter en månads belägring i jan. 1807
af fransmännen. I början af befrielsekriget 1813 var
det en tid konung Fredrik Vilhelm III:s uppehållsort,
och det var därifrån han utfärdade sitt bekanta upprop
"An mein volk".

J. F. N.

Breslaur, Emil, tysk musiker, f. 1836, d. 1899,
var 1868–79 lärare vid Kullaks akademi i Berlin
och musikreferent, stiftade 1879 en förening af
musiklärare och ett seminarium för utbildande af
sådana. För det instruktiva arbetet Die
technischen grundlagen des klavierspiels
(1874)
fick han professors titel, och tidskriften
"Der klavierlehrer" gjorde honom känd i vida
kretsar. Han skref äfven en Klavierschule m. m. samt
redigerade 11:e uppl. af J. Schuberths musiklexikon
(1890 ff., fortsatt t. o. m. 1894 af B. Vogel).

A. L.

Bresling, zool., dets. som brisling.

Bressano, G., italiensk målare. Se Muziano.

Bressanone, det italienska namnet på staden Brixen.

Bressant [bräsã’], Jean Baptiste Prosper, fransk
skådespelare, f. 1815 i Châlon-sur-Saône, debuterade
1835 i Paris, bröt kontrakt 1839 och uppträdde sju
år med glänsande framgång i Petersburg, hvarifrån han
därefter plötsligt försvann. 1846–54 var han "förste
älskare" vid Gymnase-teatern i Paris, och 1854
blef han med ens societär vid Théâtre français. Han
utnämndes 1870 till professor vid Paris-konservatoriet
och afgick från scenen 1876. Död 1886. B. var ytterst
distingerad i utseende och later, och hans diktion var
mönstergillt naturlig och själfull, men han varierade
icke mycket sina gestalter. Till hans bästa roller hörde
Almaviva,
Don Juan (i Molières pjäs),
Tartuffe,
Bolingbroke (i "Le verre d’eau"),
Gaston (i "Le gendre de M. Poirier") och
Humbert (i "Le lion amoureux"),
hvarjämte han glänste i flera af Mussets "Proverbes".
Biogr. af d’Heylli (1877).

Bressay [bre’sei], en af Shetland-öarna.

Bresse, La [la bräss], landskap i östra Frankrike,
mellan Rhône, Saône och Ain, motsvarande (inberäknadt
Dombes) de nuv. arrondissemangen Trévoux och Bourg
i depart. Ain. Det är ett jämnt eller lågkulligt land
af omkr. 200 m. höjd, delvis skogbevuxet och rikt på
dammar, konstgjorda eller naturliga, hvilka man nu småningom
torrlägger. Klimatet anses ej vara sundt, åtminstone
icke i grannskapet af dammarna eller de nästan
stillastående vattendragen. Jorden är i allmänhet
bördig, och B:s poularder (kapuner) hafva vunnit
rykte. Under namnet B. inbegreps ursprungligen äfven
trakten längre i n. på vänstra stranden af Saône;
denna del, motsvarande arrondissemanget Louhans i
depart. Saône-et-Loire och en del af arrondissemanget
Châlon, kallades B. châlonnaise. Hufvudstaden i det
egentliga B. l. B. savoyarde var Bourg. B. nämnes
första gången i Aimoins krönika, skrifven i senare
hälften af 9:e årh. Det tillhörde då konungariket
Burgund, var därefter deladt mellan flera herrar,
af hvilka de mäktigaste voro de Baugé. Sedan slutet
af 1200-talet tillhörde det hertigarna af Savojen,
tills Karl Emanuel I 1601 afträdde det till Henrik
IV på samma gång som Bugey och Gex, hvilket allt då
förenades med franska kronan (guvern. Bourgogne).

Bresslau, Harry, tysk historiker, f. 1848 i Dannenberg
(Hannover), tjänstgjorde 1870–77 vid högre läroverk,
först i Frankfurt a. M., senare i Berlin, där han 1872
blef docent och 1877 e. o. professor. Hans arbeten
och publikationer rörande medeltidens historia och
i synnerhet hans kunskaper i de s. k. historiska
hjälpvetenskaperna förvärfvade honom snart ett så
stort rykte inom Tysklands historiska kretsar, att
han 1888 utnämndes till ledamot af centraldirektionen
för "Monumenta Germaniæ historica" och utgifvare
(på dess uppdrag) af den bekanta medeltidshistoriska
publikationen "Neues archiv für ältere deutsche
geschichtskunde". 1890 blef han ord. professor
i Strassburg. Bland hans många vetenskapliga arbeten
och aktpublikationer må här nämnas
Die kanzlei kaiser Konrads II (1869),
Diplomata centum (1872),
Zur judenfrage. Sendschreiben an Heinrich v. Treitschke (2:a uppl. 1880),
Die kassettenbriefe der königin Maria Stuart ("Historisches taschenbuch", 1882),
Handbuch der urkundenlehre für Deutschland und Italien (I, 1889).
Han har därjämte utgifvit del 3 af
"Jahrbücher des deutschen reichs unter kaiser Heinrich II" (1874) och
"Jahrbücher des deutschen reichs unter Konrad II" (2 bd, 1879–84)
samt bearbetat de saliske kejsarnas tid i Sybel och
Sichels stora urkundsverk "Kaiserurkunden in abbildungen"
(1881–82). Såsom ett mönstergillt kritiskt arbete gäller
hans öfversättning af Pufendorfs berömda skrift
"De statu imperii germanici" (1870).

Ahm.*

Bressuire [-suir], arrondissemangshufvudstad i franska
depart. Deux-Sèvres, på en kulle vid stranden af
Ire l. Dolo, som längre ned under namnet Argenton
faller ut i Thouet, vid de där hvarandra korsande
järnvägarna mellan Angers och Niort, Sables-d’Olonnes
och Poitiers. 4,919 inv. (1901). Ruiner af ett
storartadt slott från 14:e och 15:e årh., med 48 torn
och en fasad af 700 m. längd. Staden är af keltiskt
ursprung. 1361, då du Guesclin belägrade den, hade den
8,000 inv., men religionskrigen, återkallandet af
nantesiska ediktet och slutligen Vendée-krigen hemsökte
den grymt, så att den 1800 hade endast 600 inv.

Brest, arrondissemangshufvudstad i franska
depart. Finistère (Bretagne), vid en vik (Rade de B.)
af Atlantiska oceanen. 84,284 inv. (1901). B. är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free