- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
129-130

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bretholz ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppbyggelseböcker. Den mest framstående författaren på
detta område var Michel Le Nobletz de Kerodern
(1577–1651). I 17:e årh. uppblomstrade en
språkvetenskaplig litteratur på bretonskt mål, hvilken
i följande århundrade förtjänstfullt fortsattes af
Grégoire de Rostrenen, Le Pelletier och framför alla
Legonidec. Den sistnämnde författade en god bretonsk
grammatika (1807, 3:e uppl. 1850) och förträffliga
ordböcker (ett bretonsk-franskt lexikon, 1821, 3:e
uppl. 1850, och ett fransk-bretonskt, 1847). Han
verkställde dessutom en mängd öfversättningar,
t. ex. af gamla och nya testamentet (1827), samt
var kraftigt verksam för att höja bretonskan som
skriftspråk. I våra dagar samlar man med ifver
landets äldre litterära skatter, flera tidskrifter
utgifvas på landets munart, och en mängd skalder och
skriftställare uppträda med själfständiga arbeten,
t. ex. Ricou, Brizeux, Goësbrand och Laouénou. Se
vidare Zeuss, "Grammatica celtica" (2:a uppl. 1871),
Ernault, "Glossaire moyen-breton" (2:a uppl. 1895),
Wickberg, "Om kelterna" (1883), och "Revue
celtique" (5:e bandet, med litteraturförteckning).

(J. M.)

Bretos, nygrekisk lärd. Se Vretos.

Bretschneider, Karl Gottlieb, tysk protestantisk
teolog, f. 1776, d. 1848, generalsuperintendent
i Gotha sedan 1816. B. var den mest betydande
representanten för den något modererade rationalism,
som gärna ville betraktas såsom den högre enheten
af supranaturalism och rationalism (s. k. "rational
supranaturalism"). Inflytelserikast var han genom
sina dogmatiska arbeten, särskildt:
Handbuch der dogmatik der evangelisch-lutherischen kirche (1814; 4:e uppl. 1838) och
Systematische entwicklung aller in der dogmatik vorkommenden begriffe (1805;
öfv. 1834 med företal af Es. Tegnér).
Men äfven som exeget både på gamla och nya testamentets
område gjorde han sig bemärkt. Stort uppseende
väckte på sin tid hans angrepp på de johanneiska
skrifternas äkthet. Som predikant var han af sin
samtid högt skattad. Hans teologiska ståndpunkt
är väsentligen upplysningstidens; efter det "sunda
människoförståndets norm" pröfvar han, utan egentligt
inre deltagande, alla kristendomens läror, och mot
alla djupare religiösa eller spekulativa åskådningar
står han alltigenom oförstående. Men han visar ock
några af den gamla rationalismens bästa drag: ärlighet,
klarhet, manligt uppträdande mot allahanda
missförhållanden. Af typiskt intresse är hans själfbiografi,
Aus meinem leben, utgifven af hans son (1851).

E. Bg.

Brett [bre’t]. 1. William Baliol B.,
viscount Esher, engelsk jurist, f. 1817, d. 1899,
började sin advokatverksamhet 1840, invaldes 1866
i underhuset och slöt sig där till det liberala
partiet. 1868 blef han solicitor-general och adlades
samt innehade sedan flera höga domarämbeten, till
dess han 1883 utnämndes till riksarkivarie ("master of
the rolls"). Som domare var B. känd för sin stränghet
och sin sarkastiska tunga; i parlamentet öfvade han
stort inflytande i lagstiftningsfrågor. Då han 1897
tog afsked, upphöjdes han till viscount, "hvilken
värdighet sedan Cokes tid aldrig tilldelats någon
domare för enbart juridiska förtjänster".

2. Reginald Baliol B., viscount Esher, den föregåendes
son, engelsk politiker, f. 1852, började sin politiska
bana som privatsekreterare (1878–85) åt
lord Hartington och förvärfvade sig under dennes
krigsministertid noggrann kännedom om
krigsministeriets organisation. 1880–85 var han
medlem af underhuset, men drog sig sedan för lång
tid tillbaka från det offentliga lifvet. 1895 blef
B. permanent understatssekreterare i departementet
för allmänna arbeten ("office of works") och inlade
som sådan stora förtjänster om de följande årens
lifliga offentliga byggnadsverksamhet i England. Han
var 1902 den egentlige ledaren af de omfattande
anordningarna för Edvard VII:s kröning. S. å. nedlade
han sitt ämbete för att inträda som medlem af den
stora undersökningskommissionen om det sydafrikanska
krigets förande. B:s särskilda utlåtande väckte
oerhördt uppseende och lades af regeringen till grund
för krigsministeriets och den högre arméledningens
genomgripande omorganisering. Detaljförslagen
utarbetades af en 1903 tillsatt tremannakommitté med
B. som ordförande ("the Esher committee") och vunno
nästan oförändrade regeringens bekräftelse. B. erbjöds
vid den balfourska ministärens rekonstruktion
(sept. 1903) att som krigsminister fullfölja dessa
arméreformer, men afböjde anbudet. Han har utgifvit
Footprints of statesmen during the 18:th century in England (1892) och
The yoke of empire. Sketches of the queen’s prime ministers (1896)
samt har fått i uppdrag att författa en officiell
biografi öfver drottning Viktoria.

V. S–g.

Brette, fordom stad i Västergötland, vid sjön
Vassbotten, 5 km. s. om Vänersborg. 1620 fick staden
privilegier af Gustaf Adolf, men på kunglig befallning
flyttade borgerskapet 1642 till Vänersborg.

Bretten (Breitheim, vanl. B. in der Pfalz), stad i
badensiska kretsen Karlsruhe, vid Saalbach. 4,781 inv. (1900).
Där föddes Melanchthon 1497. Hans bildstod restes därstädes 1864.

Bretwalda (fneng.), "britternas behärskare", en
titel, som under de första århundradena efter den
germanska invandringen i England tidtals fördes af
vissa mäktiga angelsaxiska småkonungar, särskildt i
Mercia och Wessex. Den tyckes ha inneburit anspråk
på en viss supremati öfver alla smårikena.

Breuer [bröjer], Peter, tysk bildhuggare, f. 1856
i Köln, studerade i München och Berlin, vann rykte
förnämligast genom grupperna Adam och Eva (1894) och
Kristus välsignar barnen (1897), har dessutom utfört
Bismarcksmonumentet i Breslau (aftäckt 1900), kejsar
Vilhelm I:s monument
i Halle, en grupp i Siegesallé
i Berlin m. m. B. är professor vid konstakademien i Berlin.

G–g N.

Breughel, flamländsk konstnärsfamilj. Se Brueghel.

Breusch [bröjʃ], fr. Bruche, flod i Elsass, upprinner
i Vogeserna och utfaller vid Strassburg i Ill. 71 km. lång.

Breve, lat. (af brevis, kort, och med underförstådt
scriptum; jfr Bref), officiell skrifvelse från
påfliga stolen. Bulla är den högtidligare, breve den
enklare formen häraf. I äldre tid användes blott
bullan, som var affattad på latin och försedd med
vidhängande sigill. Från 15:e årh. började för mindre
viktiga angelägenheter användas "breve", affattadt på
italienska och utan de högtidliga påfliga hälsnings-
och afslutningsformlerna. De påfliga skrifvelsernas
original förvaras i Rom, och blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:33:53 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free