Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 173-174 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bristenstock ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på dess södra Barnstaple bay och Bridgwater
bay. Tidvattnet stiger där 5,9-8,9 m. På
senare tid ha till B:s skydd 4 fort anlagts,
hvarjämte man på Severns stränder börjat
bygga ytterligare befästningar, af hvilka
batterierna vid Portishead skola skydda Bristol
och batterierna vid Penarth head Cardiff.
J. F. N. L. W:son M.

Bristol-papper [bri’stl-], finlimmad kartong, som
begagnas till teckningar med svartkrita och målningar
med vattenfärg.

Brisure [-syr], fr., her., bi-tecken (se d. o.).

Britannia, det latinska namnet på England och
Skottland. Namnet antages härleda sig af kymr. brith,
brokig, och ha sin grund i de forne invånarnas
(britternas) sed att måla kroppen med indigo; af
de galliske kelterna kallades de därför brythón,
latiniseradt britanni. (På samma sätt kallades
de fornskotska folkstammarna af romarna pikter,
"de målade".) Den romerska provinsen B. delades 197
e. Kr. i B. inferior (södra B.) och B. superior (norra
B.). Diocletianus bildade de 4 provinserna B. prima
och B. secunda, tillsammans omfattande södra B.,
samt Flavia Cæsariensis och Maxima Cæsariensis,
tillsammans bildande norra B.; en femte tillkom, då
fältherren Theodosius, fader till kejsar Theodosius
den store, 369 återeröfrade den del af Skottland,
som kejsar Hadrianus uppgifvit. Denna femte
provins kallades Valentiniana. De viktigaste
städerna i B. voro på romarnas tid Londinium
(London) och Eburacum (York). Jfr Albion.
J. F. N.

Britannia-bron, den storartade järnvägsbron öfver
Menaisundet, mellan ön Anglesey och Wales. Den
byggdes 1846-50 af Rob. Stephenson och Will. Fairbairn
samt har sitt namn efter den midt i sundet liggande
Britannia-klippan, på hvilken brons mellersta pelare
hvilar. Bantågen passera genom
den i form af två parallella rektangulära rör
1. tunnlar bildade broregeln, som stödes endast af
de tre pelarna. B. är den största järnbjälksbro med
hela väggar. Den är 563 m. lång och ligger på 32
m. höjd öfver vattenytan, så att de största fartyg
kunna passera därunder. De två yttre spännen äro 70,4
m. vida, de två mellersta hvardera 140,2 m.


Britannia cismarina, B. minor, lat. ("Britannien på
denna sidan hafvet", "Mindre Britannien"), benämning
på Bretagne.

Britania-metall, en legering af tenn, antimon och
koppar, hvilken användes i stor utsträckning till
gjutna och pressade husgerådsartiklar, såsom
kokpannor, skedar, gafflar o. d. Legeringen har blå-hvit
färg och är mycket smidbar vid vanlig temperatur;
dess specifika vikt är omkr. 7,4. Hållfastheten
är nära öfverensstämmande med tennets. Legeringen
framställes så, att den behöfliga mängden antimon och
koppar sammansmältes med en mindre del af tennet,
hvarpå den erhållna legeringen i smält tillstånd
blandas med resten af tennmängden. Britanniametall
innehåller 80-90 proc. tenn, 1,5-5 proc. koppar samt
resten antimon. I gjutna föremål af denna metall
påträffas en ofta rätt afsevärd blyhalt, hvilken
dock är till skada så till vida, att blyhaltig metall
lättare anlöpes samt aflämnar giftiga blysalter
till matvaror, som eventuellt förvaras i sådana
kärl. Också föreskrifves i tyska förordningar, att
kokkärl af britanniametall ej få innehålla mer än
högst 10 proc. bly. Britanniametall gjutes i stål-
eller metallformar. Lödningen sker med snällod och
boraxpulver. Britanniametall förekommer försilfrad
eller förnicklad (alboid). S. k. algerisk
metall är ett slags britanniametall med
låg antimonhalt (1 proc. eller mindre).
G. D.

Britannia minor. Se Britannia cismarina.

Britannicus. Tillnamn (efter faderns segerrika
fälttåg i Britannien) för Tiberius Claudius Cæsar
B., f. 41 e. Kr., son af romerske kejsaren Claudius
och Messalina. B. blef efter sin moders död (48) på
allt sätt tillbakasatt af sin styfmoder, Agrippina,
och förgiftades 55 e. Kr. af hennes son, kejsar
Nero. B. är hufvudpersonen i Racines tragedi med
samma namn (1669).

Britannien, Nya, förr namn på den ögrupp i Melanesien,
som nu kallas Bismarck-arkipelagen.

Britard [-tär]. Se Brizard.

Britchka. Se Britsjka.

Briter. Se Britter.

British academy [brrtij ekä^emi], "Brittiska
akademien". Se Akademi, sp. 407.

British association for the advancement of science
[bri’tij esåUsiéVjn fe thi edvä^nsmgnt 97 säYens],
"Brittiska samfundet för vetenskapens främjande",
ett vetenskapligt engelskt sällskap, som stiftades
1831 af D. Brewster (se denne) och som hvarje år
håller möte i någon större engelsk stad (icke i
London, men någon gång äfven i en större stad i
kolonierna). Sällskapet är deladt i 11 sektioner: för
matematik och fysik, kemi, geologi, zoologi, geografi,
nationalekonomiska vetenskaper och statistik, mekanik,
antropologi, fysiologi, botanik samt pedagogik, hvar
och en med en president, vicepresidenter, sekreterare
och kommitterade. Det låter anställa vetenskapliga
undersökningar och har haft stor betydelse för
vetenskapens utveckling. Sedan 1833 har det utgifvit
"Reports" öfver sina förhandlingar och arbeten.

British empire league [bri’tij e’mpai8 li’g]. Se
Imperial federation league.

British isles [brirtij äils], eng. Se Brittiska öarna.

British museum [bri’tij mjösfom], en i London
befintlig nationalinstitution, innehållande
böcker, handskrifter, vetenskapliga samlingar och
konstsamlingar. Det är i sitt slag det största
etablissemang i världen. För sin tillvaro har
det att tacka engelsmännens samlarifver och
fosterlandskärlek. Första anledningen till museets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>