Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 195-196 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Britton ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

våra järnvägar och vägar, å rullbroar vid många vägar
öfver kanaler, å klaffbroar vid Stockholms sluss,
i Köpenhamns hamn och öfver Thames i London (den
s. k. Towerbridge). Exempel å lyftbro för mastade
fartyg förekommer vid Halsted street i Chicago. En
rörlig brokanal är svängakvedukten vid Barton (se
Akvedukt).

En brobyggnad består af öfverbyggnad och landfästen,
ofta äfven af mellanstöd, som tillsammans med
landfästena uppbära öfverbyggnaden.

Fig. 6. Enkel bjälkbro.

Fig. 7. Konsol- l. kragbro.

Landfästen utföras oftast af murverk, någon gång af
trä. Mellanstöden, äfven kallade pelare och pirer,
äro fasta eller flytande. Fasta stöd utföras vanligen
af murverk på fast naturlig botten eller på konstgjord
undergrund.

Fig. 8. Spännverk.

Fig. 9. Hängverk.

Vid en del träbroar och provisoriska
broar förekomma dock mellanstöd af trä, utförda såsom
kistor med stenfyllning (brokar) eller af pålar med
hammarband (pålok) eller helt enkelt såsom bockar,
hvilka ställas direkt på bottnen. Mycket höga
mellanstöd utföras af järn eller af järn och
betong. Flytande mellanstöd utgöras af öppna
eller däckade båtar, af trä eller järn samt
förankrade. Dylika mellanstöd kallas pontoner,
hvarför sådana broar benämnas pontonbroar. De användas
exempelvis öfver Rhen och såsom transportabla broar
för krigsbruk äfven i Sverige. Flottbro kallas en
närbesläktad brotyp, som utgöres af en eller flera,
af timmer sammanfogade flottar, på hvilka brobanan
direkt spikas. Flottbroar äro ej ovanliga i Sverige;
den mer än 800 m. långa Lidingöbro invid Stockholm
utgör ett godt exempel å sådana.

Fig. 10. Armerad bjälke.

Alltefter öfverbyggnadens material får man trä-,
sten-, betong-, järn- eller stålbroar.
För hvarje
material ha utbildat sig följande för materialet
i fråga lämpliga konstruktionsformer eller
brotyper.

1. Träbroar utföras enklast af bjälkar, som
räcka från det ena stödet till det andra, s. k. enkla
bjälkbroar (fig. 6). Om spännvidden ökas, så att
tillräckligt starka bjälkar ej kunna anskaffas,
användas konsoler, och broarna kallas då konsolbroar
(fig. 7), utkragade broar eller kragbroar. Andra
vanliga sätt att förstärka de enkla bjälkarna äro
medelst snedstöttor från
landfästena, spännverk (fig. 8), genom brobjälkarnas
upphängning i en spännstol, s. k. hängverk (fig. 9)
och genom bjälkarnas armering (fig. 10), i hvilket
fall de understödas af stöttor, hvilande på vid
bjälkändarna fastgjorda snedstag. Materialet
i svenska träbroar är furu, någon gång
ek. Föråldrade och mindre vanliga äro fackverks-
och gallerverksbroar af trä (amerikanska) och hvalf-
eller bågformade träbroar. Ett vackert exempel å
bågbro af trä är Karl XIII:s bro öfver Dalälfven
vid Älfkarlebyfallen.

Fig. 11. Stenbro med hällar.

2. Stenbroar. Små stenbroar
med intill 2 m. öppning kunna utföras af långa,
flata stenhällar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>