Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brockfågel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syster till tondiktaren Richard Wagner och underhöll
städse vänskap med denne.
3. Heinrich B., historiker, konsthistoriker, f. 1858 i
Leipzig, professor vid akademien därstädes, öfvertog
1897 ledningen af konsthistoriska institutet i
Florens. B. har utgifvit flera verk i historia och
konsthistoria, däribland Unsere heutige baukunst
(1895) och Forschungen über florentiner kunstwerke
(1902).
Brockmann, Johann Franz Hieronymus, tysk
skådespelare, f. 1745 i Graz, utbildades från 1771 af
den berömde Schröder i Hamburg, väckte 1776 storartadt
uppseende i Hamlets roll och var från 1778 anställd
vid Burgteatern i Wien, där han införde Hamburgskolans
enkla, natursanna spelsätt. Död 1812. B. ställdes på
sin tid vid sidan af Garrick och Lekain.
Brockmanner l. Brockmänner (äfven Brokmanner),
ett östfrisiskt folk, som under medeltiden bodde i
hannoveranska landskapet Brockmerland (mellan Emden
och Norden) och lefde under en egen, demokratisk
författning, i skrift upptecknad på 1200-talet och
som fornfrisiskt språkminnesmärke utgifven af Wiarda
1820 och Richthofen 1866.
Brockmerland. Se Brockmanner.
Brockton [brå’ktn], stad i nordamerikanska
staten Massachusetts, 36 km. s. om Boston. 40,063
inv. (1900). Skofabrikation.
Brockville [brå’kvil], stad i Canada,
prov. Ontario, vid S:t Lawrencefloden och
Grand-trunk-järnvägen. Omkr. 9,000 inv. I närheten
järngrufvor.
Brocman, Nils Reinhold, fornforskare, f. 1731
i Norrköping, blef filos. magister i Lund 1751
och åtföljde 1752-54 dansken J. Langebek på
en i arkeologiskt syfte företagen resa kring
Östersjön. 1758 blef han docent i Lund och ingick
1760 som kanslist i antikvitetsarkivet samt blef 1762
translator i det fornnordiska språket med titel af
assessor och af k. bibliotekarie. Död 1770. B. var
en typ för 1700-talets samlare, hvilkas forskningar
och outtröttliga nit i väsentlig mån underlättat
senare tiders arbete. Af hans skrifter må nämnas:
Sagan om Ingvar den vidtfarne och hans son Sven,
från isländskan öfversatt (1762), Undersökning om
de nordiska runstenars ålder (s. å.) och Beskrifning
öfver staden Norrköpings början och äldre öden (utan
tryckår). Sin mesta tid egnade B. åt arbeten, som
numera förvaras i Vitterhets hist. och ant. akad:s
arkiv.
Brod (slav., "vad", öfvergångsställe). 1. Stad och
fästning i Kroatien-Slavonien, komitatet Pozega, vid
Save. 7,310 inv., mest kroater och serber (1901). Midt
emot, på högra stranden af Save, i Bosnien,
kretsen Banjaluka, ligger Turkiska l. Bosniska
B. (turk. Buzud), med omkr. 2,000 inv. - 2. Ingår med
nämnda betydelse såsom sista sammansättningsled i en
del ortnamn, såsom Deutsch-B., Böhmisch-B. m. fl.
Brod., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning
för J. Broderip, engelsk konkyliolog, f. 1789,
d. 1859.
Brodd. 1. Nyss uppkommen säd. - 2. Skarpa söm, som
insättas i hofbeslaget för att gifva hästen fotfäste
på hal mark. Broddar användas äfven å skodon.
Broddarp, socken i Älfsborgs län, Gäsene härad. 1,575
har. 310 inv. (1903). Annex till Eriksberg, Skara
stift, Ås kontrakt.
Broddbo, mineralfyndort nära Falu grufva, är ett
af stora stenblock af grofkristallinisk granit
öfversålladt fält, hvari en mängd sällsynta mineral
anträffas, såsom stora beryller, tantalit, gadolinit,
pyrofysalit, gahnit. Broddbomineralen undersöktes 1815
af Berzelius och Gahn. P. T. C.
Broddetorp, socken i Skaraborgs län, Gudhems
härad. 835 har. 238 inv. (1903). B. bildar med
Hornborga, Sätuna och Bolum ett konsistoriellt
pastorat i Skara stift, Billings kontrakt.
Broddvältning. Se Vält.
Brodén, Karl Johan, teolog, läroboksförfattare, f. l
maj 1818 i Mariestad, blef student i Uppsala 1836,
filos. kandidat 1842, kollega vid Skara läroverk
1844 och filos. doktor 1845. Han prästvigdes
1859, utnämndes 1864 till lektor i kristendom
och hebreiska i Skara samt till kyrkoherde i
Vinköls prebendepastorat och 1878 till kyrkoherde
i Förslöf (Lunds stift). 1873 bevistade B. till
följd af inträffadt förfall för biskop Butsch det
andra allmänna kyrkomötet. Vid behandlingen af
kommitterades förslag till förklaring af Luthers
lilla katekes yttrade B. bl. a., att han på
åtskilliga ställen trodde sig hafva funnit läror
och bestämningar, som icke fullt öfverensstämde
med skriftens lära och de symboliska böckernas
rätt förstådda mening. Han ville sålunda undanrödja
vissa uttryck, hvilka enligt hans mening lätt kunde
föranleda ett skeft begrepp om Gud, en antinomistisk
uppfattning af lagen och en mekanisk tydning af
läran om rättfärdiggörelsen. Dessa anmärkningar
framkallade från åtskilliga bland förslagets och de
bestående åsikternas förfäktare en storm af ganska
bittra gensägelser och t. o. m. tillvitelser för att
han skulle åsyfta ingenting mindre än att borttaga
själfva kärnan af kristendomen. B:s svar präglades af
fasthet och hofsamt lugn, och hans anmärkningar hafva
sedan godkänts af k. m:t. Vid biskopsvalet i Skara
1875 uppfördes B. i första förslagsrummet. 1876-78
hade han plats i andra kammaren såsom ombud för
Mariestad-Skara- Sköfde. 1877 blef han teologie
doktor. B. afled 6 juli 1898. Af hans skrifter må
nämnas Grunddragen af grekernas och romarnas mythologi
(1853) och Öfversigt af de bibliska böckernas innehåll
(1868).
Brodén, Johan Ivar, läroboksförfattare, f. 2 juli
1820 å Fellingsbro komministerboställe, Västmanland,
blef student i Uppsala 1840, filos. kandidat
1846 och filos. doktor 1848. Han vikarierade från
1847 såsom lektor i filosofi vid Västerås läroverk,
utnämndes 1850 till kollega därstädes och erhöll
1859 lektoratet i filosofi och svenska språket vid
karolinska läroverket i Örebro. Död i Örebro 3 maj
1877. - B. var en mångkunnig och såsom lärare uppburen
man, till sina filosofiska åsikter hegelian. Han
utarbetade de på sin tid mycket använda läroböckerna
Förberedande kurs i grammatik, med till-lämpning
på modersmålet (1856; 7:e uppl. 1877 med
titeln Svensk språklära för elementarläroverken) och
Öfversigt af diktarterna jemte föregående undervisning
om stil (1860; 3:e uppl. 1869), skriften Kort
öfversigt af det svenska skolväsendet (1871)
m. m. Dessutom skref han artikeln "Schweden" i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
