- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
259-260

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Broms ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

årstiden. I svårare fall äro symtomen hufvudsakligen
desamma, ehuru stegrade. Äfven dessa svårare fall
gå dock merendels snart öfver under lämplig vård. Ej
sällan händer likväl, att den akuta bronkialkatarren,
vare sig att den från början varit af lindrigare
eller svårare art, drager ut på längden och blir
kronisk. Äfven den kroniska bronkiten är mycket vanlig
hos oss. Den är en mycket envis och svårbotlig sjukdom
samt kvarstannar ofta för beständigt. Men oaktadt
symtomen blifva svårare år för år, kan den sjuke
stundom uppnå mycket hög ålder. Ofta uppkomma genom
den kroniska bronkiten utvidgningar af bronkerna,
s. k. bronk-ektasier, samt emfysem och andra sjukliga
förändringar i lungorna. Under det att sjukdomen
sålunda vanligen i de akuta fallen är af ringa
betydelse och, äfven om den blifvit kronisk, endast
undantagsvis omedelbart hotar lifvet, äro vissa former
af densamma redan i sig själfva af allvarsammare
betydelse. Om t. ex. katarren griper öfver på de
finaste förgreningarna af luftrören eller i stor
utsträckning uppträder hufvudsakligen i dessa, är den
ofta vida betänkligare. I synnerhet gäller detta, om
barn angripas af en sådan s. k. kapillär bronkit. En
obehaglig form är den putrida bronkiten (bronchitis
foetida
), då sekretet i bronkerna sönderdelas af
förruttnelsebakterier. Vid fall af bronk-ektasier
föreligger särskildt denna fara. - För behandlingen
af bronkiten fordras i främsta rummet, att den sjuke
ej utsattes för sådana skadligheter, som underhålla
och förvärra sjukdomen, sålunda att han framför
allt undviker förkylningar, inandning af kall luft
o. s. v. Den sjuke bör därför, om han under vintern
ådragit sig en akut bronkit, hålla sig inne och, om
sjukdomen är svårare, ligga till sängs. Svettkurer,
turkiska bad o. d. användas ofta för att häfva en akut
katarr i dess första skede. Nyttan af sådana medel är
stundom obestridlig, men de böra icke försökas utan
läkares råd. Den medikamentösa behandlingen är för
olika former af sjukdomen mycket växlande, och några
allmänna regler därför kunna här ej uppställas. Äfven
om symtomen äro lindriga, bör man ej underlåta att
rådfråga läkare, enär en vanskött lungkatarr lätt blir
kronisk eller förorsakar andra svårare följdsjukdomar
och för öfrigt endast den sakkunnige kan afgöra
huruvida en enkel luftrörskatarr är för handen eller
ett djupare lidande, en börjande lungsjukdom e. d. Den
kroniska bronkiten fordrar ofta en mycket långvarig
behandling; ett fullkomligt ändradt lefnadssätt,
vistelse under vintern i varmare luftstreck, brunns-
och badkurer o. s. v. blifva ofta nödvändiga.
P. W.*

Bronkofoni (af grek. bronchos, luftrör, och fone,
ljud), "luftrörsljud", den vid auskultering af sjuka
lungställen inträffande företeelsen, att den sjukes
stämma förnimmes lika tydligt, som komme den direkt
ur munnen, hvilket beror därpå, att den lufttomma,
sjuka lungväfnåden har bättre ledningsförmåga än den
luftfyllda, friska.

Bronkolit (af grek. bronchos, luftrör, och lithos,
sten), lungsten.

Bronkopneumoni (af grek. bronchos, luftrör, och
pneumon, lunga), patol., ett slags lunginflammation,
hvilken i patologisk-anatomiskt hänseende utmärkes
däraf, att inflammationen från och omkring de minsta
luftrörsgrenarna i till en början ärt- eller bönstora
samt först småningom sammanflytande härdar angriper
lungväfnaden. Härigenom skiljer sig sjukdomen från den
vanliga akuta eller s. k. krupösa lunginflammationen,
hvilken har benägenhet att på en gång angripa
större partier af lungan, vanligen minst en hel
lunglob på en gång och därför ock kallas lobär,
hvaremot bronkopneumonien på grund af sin till
mindre lungpartier inskränkta utbredning äfven
benämnes lobulär. På grund af nu nämnda förhållanden
är det lätt förklarligt, att bronkopneumonien har
benägenhet att uppstå i sammanhang med djupt ned
i lungan spridda luftrörskatarrer, särskildt hos
späda barn samt hos ålderstigna eller af sjukdom
nedsatta individer, hos hvilka upphostningen är
bristfällig. Bronkopneumonien benämnes därför ock
katarral pneumoni. Sjukdomen uppstår äfven lätt,
om i luftrören från munhålan aspirerats främmande
kroppar, t. ex. mat vid felaktig sväljning, under
medvetslöst tillstånd uppkräkta massor o. s. v., och
kallas då aspirationspneumoni. Bronkopneumonien eger,
till skillnad från den krupösa lunginflammationen,
icke något typiskt feberförlopp med s. k. kris
samt är i allmänhet äfven långvarigare än nämnda
sjukdom. Den är ock en synnerligen farlig komplikation
vid s. k. lungkatarrer efter influensa o. d. hos äldre
eller svaga individer samt antager ett olika häftigt
förlopp alltefter virulensen hos de många olika
bakterier, som äro verksamma vid dess uppkomst. -
Af särskild vikt vid bronkopneumoniens behandling är
dels att genom en kraftig föda uppehålla den sjukes
krafter, dels att underlätta upphostningen. Något
specifikt verksamt medel är ännu ej kändt.
I. H.

Bronkoskop [-skåp; af grek. bronchos, luftrör,
och skopein, se], en rörformig belysningsapparat
till undersökning af de gröfre luftrören. Den
nedföres antingen genom munhålan eller
genom en förut gjord öppning i luftstrupens
främre vägg, efter ett s. k. luftrörssnitt.
E. St-g.

Bronkostenos (af grek. bronchos, luftrör, och
stenosis, sammanträngning), förträngning i luftrören.

Bronkotomi (af grek. bronchos, luftrör, och temnein,
skära), med kirurgiskt instrument företagen öppning
af luftrören. Jfr Laryngotomi.

Bronn, Heinrich Georg, tysk naturforskare, f. 1800
i Ziegelhausen (vid Heidelberg), d. 1862, blef 1828
professor i naturvetenskap och teknologi i nämnda
stad, dit hans föreläsningar inom kort lockade en
mängd utlänningar. B. gjorde sig högt förtjänt i
synnerhet om paleontologien. Bland annat formulerade
och bevisade han den satsen, att man med nästan
matematisk noggrannhet kan afgöra en formations ålder
efter dess större eller mindre procenthalt af recenta
arter. Hans förnämsta verk äro System der urweltlichen
konchylien (1824), System der urweltlichen
pflanzenthiere
(1830), Lethæa geognostica (1836-38;
3:e uppl. 1852-56), Geschichte der natur (1841-49),
Allgemeine zoologie (1850) och Untersuchungen über die
entwickelungsgesetze der organischen welt während der
bildungszeit unserer erdoberfläche
(1858; prisbelönt
af franska vetenskapsakademien). I det stora verket
"Neue encyklopädie für wissenschaften und künste"
bearbetade han den zoologiska delen (1850). Af största
vikt är hans Klassen und ordnungen des thierreichs,
wissenschajtlich dargestellt in wort und


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:42:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbd/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free