Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 263-264 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bronnbach ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillsats borttager den för vissa ändamål onödigt
stora hårdhet, som åtföljer den rena bronsen. Vid
vissa tillfällen tillsättes ock bly, hvilket ökar
legeringens gjutbarhet och bearbetbarhet; detta
får dock ej ske, om bronsen utsattes för större
påkänningar, enär en blytillsats gör legeringen
sprödare. Maskinbronser pläga hafva följande
sammansättning:

		koppar	tenn	zink
brons till	kranar, ventiler o. d.	88	12	–
»        »	excenterringar	86	12	2
»        »	lokomotivlager	82	10	8
»        »	tätningsringar	88,5	3	8,5

Sträckhållfastheten hos maskinbrons är 40–20 kg. / mm.²

Särskilda inom maskintekniken använda arter af bronser
äro manganbrons, fosforbrons och aluminiumbrons (se d. o.).

^{G. D.}

2. Tekn. Se Bronsfärg.

Bronsart von Schellendorf [bråsar fånn]. 1. Hans B., tysk musiker,
f. 1830 i Berlin, elev af Dehn och Liszt, konserterade
såsom pianist i Paris, Petersburg och Tyskland,
ledde 1860–62 Euterpe-konserterna i Leipzig, 1865–66
"gesellschaft der musikfreunde" i Berlin, blef 1867
k. teaterintendent i Hannover, 1887 hofteaterintendent
i Weimar och afgick 1895 med titeln excellens. Han
har komponerat pianosaker, kammarmusik, kantaten
Christnacht, Frühlingsphantasie för orkester,
två symfonier m. m. – Sedan 1862 är B. gift med den
framstående pianisten och kompositrisen Ingeborg Starck,
f. 1840 i Petersburg af svenska föräldrar,
elev af Henselt och (1858) Liszt. Hon har konserterat
jämte sin man och komponerat piano- och violinstycken,
sånger samt operorna
Jery und Bätely (1873),
Hjarne (1891),
Manfred (1901) och den ouppförda
Die göttin zu Sais.

^{A. L.}

2. Paul B., den föregåendes broder, preussisk
general och statsman, f. 1832 i Danzig, vann 1849
officersbefordran och öfverfördes 1861 såsom kapten
till generalstaben, där han 1867 blef major och 1870
öfverstelöjtnant. Under kriget 1870–71 tjänstgjorde
B. såsom afdelningschef i stora högkvarteret och
inledde såsom parlamentär de underhandlingar,
som efter slaget vid Sedan ledde till franska
arméns kapitulation och kejsar Napoleon III:s
tillfångatagande. Efter kriget stabschef vid
gardeskåren, blef B. 1875 generalmajor, 1881
generallöjtnant och divisionschef samt öfvertog
1883 krigsministerportföljen, hvilken han med stor
skicklighet skötte till 1889, då han, som året förut
utnämnts till general af infanteriet, öfvertog befälet
öfver 1:a armékåren. Död 1891. B. var en officer af
ovanlig duglighet och en framstående skriftställare,
hvarom framför allt hans grundliga arbete
Der dienst des generalstabs (1875–76, 4:e uppl., utg. af hans son, 1904)
vittnar.

3. Walter B., den föregåendes broder,
preussisk militär, f. 1833 i Danzig, blef 1852
officer, öfverfördes 1862 såsom kapten till
generalstaben, anställdes 1870 såsom stabschef vid
9:e armékåren, befordrades 1873 till öfverste, 1880
till generalmajor och 1884 till generallöjtnant.
1888 blef B. chef för 3:e, 1890 för 10:e armékåren,
1889 general af infanteriet och tog i jan.
1893 afsked, men förmåddes s. å. att öfvertaga
krigsministerportföljen, hvilken han innehade
till 1896.

^{C. O. N.}

Bronsera, gifva föremåls yta bronsartadt
utseende. Metaller bronseras i olika nyanser genom
galvanisk

utfällning, upphettning (se Anlöpa 2) eller
behandling med kemikalier (se Ærugo nobilis och
Brunering). Gjutjärnspjäser ger man ett bronslikt
yttre genom bearbetning med borstar af koppar-
och mässingstråd. Trä, gips m. m. bronseras med
bronsfärg, som fixeras med limlösning eller fernissa.

^{G. H–r.}

Bronsermaskin, maskin för bronsfärgers
anbringande å papper. Den består i hufvudsak af en
fördelningsanordning för metallstoftet, vanligen
i form af ett väl inkapsladt mekaniskt såll, och
användes i kombination med pappersmaskiner och
tryckpressar. Bronsermaskinen är arbetsbesparande
och framför allt hygienisk, i det den befriar
arbetarna från det finfördelade metallstoft,
som vid bronsering för hand lätt bemänger luften i
arbetsrummet och skadligt inverkar på andningsorganen.

^{G. H–r.}

Bronsersalt, kem., antimonklorid,
blandadt med olja. Användes för att
öfverdraga metaller, hufvudsakligen stål,
med ett matt, artificiellt rostskikt.

^{H. E.}

Bronsfärg, Bronspulver l. Metallbrons, tekn., utgöres
af pulvriserade metaller och legeringar. Fabrikationen
står ofta i samband med framställningen af bladmetall
(se d. o.), hvars affall går i handeln i finrifven
form (guld-, silfver- och aluminium-"brons"). Till
vanliga bronsfärger för dekorativa ändamål,
tapettryck, bronsering m. m. användas
koppar-zinklegeringar med gula till röda nyanser samt
tenn-zinklegering för hvitt. Ytterligare nyanser
åstadkommas genom anlöpning (se Anlöpa) eller
anilinfärg. Svart s. k. järnbrons är finfördelad
antimon, utfälld på våta vägen. – En del kemiska
föreningar, som kristallisera i metallglänsande
fjäll, förekomma stundom i handeln under benämningen
"bronser". Sådana äro vattenfri kromklorid (violett),
blyjodid (gul), natrium-volframoxid-volframat
(guldgul). Jfr Brokat och Bronsera.

^{G. H–r.}

Bronsgjutning. Se Gjutning.

Bronsit, miner. Se Bronzit.

Bronspulver, tekn. Se Bronsfärg.

Bronssjukan, patol., ett namn på den s. k. Addisons
sjukdom (se d. o.).

Bronstryck, ett i bronsfärger utfördt färgtryck.

Bronsåldern, arkeol., kallas i den jämförande
fornforskningens system den kulturperiod, då den
öfvervägande hufvudmassan af skärande redskap och
vapen tillverkades af brons, d. v. s. då denna
metallblandning utgjorde det materiella underlaget
för kulturen. En bronsålderskultur af högre eller
lägre art har förekommit i nästan hela Europa,
Väst-Asien, delar af Sibirien, Indien, Kina, Egypten
samt i Peru och Mexico före dessa länders eröfring
af spanjorerna. Man har förvånat sig öfver, att den
af två metaller sammansatta bronsen blef tidigare
känd än järnet, men detta förhållande vinner lätt sin
förklaring, då man får veta, att ursprungligen kopparn
användes enbart och att man först småningom lärde sig
härda densamma genom en tillsats af tenn. Kopparn
förekommer tämligen allmänt i naturen och kunde
därför mångenstädes tidigt blifva föremål för
bearbetning. Stenålderns slut synes också i de flesta
länder utmärkas genom kopparns uppträdande, och denna
öfvergångstid har fått namnet kopparåldern. Spår af
denna äro kända från Indien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>