Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfattar socknarna Roslags-Bro och Vätö. 22,803
har. 4,788 inv. (1903).
Broocman [brå’kkman], Reinerus Reineri, präst, f. 1677
i Lais i Livland, efterträdde 1704 sin fader som
kyrkoherde i Lais’ pastorat, hvilken befattning han
innehade till 1711, då han för krigsoroligheternas
skull flyttade till Sverige. Sedan han en tid
vistats i Stockholm, mottog han 1712 en adjunktur
vid tyska församlingen i Norrköping och utnämndes
1713, efter enhällig kallelse, till kyrkoherde i
densamma. När ryssarna 1719 uppbränt sistnämnda stad,
samlade B. under resor inom och utom riket så mycket
penningar för kyrkobyggnaden därstädes, att efter
densammas fullbordande ett öfverskott fanns af 15,000
dlr kmt. B. anlade 1723 det första boktryckeriet
i Norrköping. S. å. blef han prost. Död 1738. En
fullständig svensk hushåldsbok (1736) är titeln på
en af B. författad, ännu läsvärd skrift; en senare
del, ett utdrag ur hans efterlämnade manuskript,
utkom 1739.
Broocman [brå’kkman], Karl Ulrik, pedagog, f. l mars
1783 i Gäfle, blef student i Uppsala 1799 och
filos. magister 1803. Med understöd af ett litet
stipendium anträdde han 1804 en resa i pedagogiskt
syfte till Danmark och Tyskland, hvarunder han
i Stralsund kom i beröring med Gustaf IV Adolf,
som beredde honom medel att utsträcka resan äfven
till Schweiz. Längsta tiden, närmare ett halft år,
uppehöll sig B. i Halle, förnämligast för att under
öfverkonsistorialrådet A. H. Niemeyers ledning studera
pedagogik och metodik. Med särskildt intresse egnade
B. jämväl sin uppmärksamhet åt Pestalozzis nya metod,
hvilken han studerade såväl vid det 1805 i Dessau
(under ledning af Olivier och Tillich) inrättade
institutet och hos prof. Salzmann i Schnepfenthal
som hos Pestalozzi själf i Yverdon. Men äfven
gymnasier, borgar- och industriskolor, fattigskolor,
barnhus, landtbruksskolor m. fl. uppsöktes och
studerades; ej heller försummade B. att taga
kännedom om Nürnbergs alltmera ökade tillverkning
af undervisningsmateriel. Återkommen till Sverige
i slutet af 1805, afgaf B. till kanslersgillet
en utförlig reseberättelse, hvilken han sedan i
omarbetadt skick utgaf delvis med understöd af
statsmedel under titeln Berättelse om Tysklands
undervisningsverk ifrån dess äldsta intill närvarande
tider (2 dlr, 1807-08). En annan frukt af B:s
studier och iakttagelser under hans utländska
resa var en 1807 författad, 1811 tryckt skrift
om Fattiga barns uppfostran och undervisning på
landet, hvilken blef prisbelönt af Örebro läns
hushållningssällskap. Flera smärre minnen från
samma resa meddelade B. i den af honom i 6 häften
1810-12 utgifna pedagogiska tidskriften "Magasin för
föräldrar och lärare". (Sluthäftet, som utkom först
efter hans död, innehåller en minnesteckning, hvilken
är hufvudkällan för vår kunskap om hans lefnad.) Men
B. var icke blott pedagogisk skriftställare, utan
jämväl praktisk skolman. 1806 uppgjorde han en
plan till en "offentlig stadsskola i Stockholm för
bemedlade mäns söner", en s. k. realskola, men denna
plan synes hafva strandat under cirkulationen bland
medlemmarna af Stockholms stads konsistorium, hvars
utlåtande kanslersgillet infordrat. Därtill bidrog
sannolikt, att B. s. å. af konsistorium förordnades
till vikarierande rektor vid tyska nationallyceum,
hvilket han själf under fyra år tillhört såsom
lärjunge, och där han sedermera efter hvartannat
utsågs till subrektor (1809) och konrektor
(1811). Samtidigt därmed tjänstgjorde B. äfven
såsom extra kanslist uti kanslersgillet, där han
särskildt bearbetade de af gillet infordrade uppgifter
om läroverkens tillstånd (flera uppsatser härom
förekomma i B:s förut omnämnda "Magasin"). 1811
tillerkände Svenska akademien honom lundbladska
priset. Emellertid angreps den verksamme mannen i
slutet af 1810 af en sjukdom, som 11 mars 1812 lade
honom i grafven, kort efter att han, ännu icke
29-årig, mottagit konungens kallelse till ledamot
af den s. å. tillsatta uppfostringskommittén - en
icke ringa utmärkelse, då endast två af kommitténs
14 medlemmar voro skolmän. Att man äfven inom
nämnda kommitté betraktade B:s död såsom en kännbar
förlust, framgår af den utaf riddarhussekreteraren
A. G. Silverstolpe på kommitténs uppdrag 1813
utarbetade berättelse om dess arbeten, hvari yttras,
att "hvarje redlig svensk beklagar bortgången af
subrektor (?: konrektor) B. såsom en af kunskapernas
sanne kännare och nitälskare". A. Fryxell kallar
B. "vår odödlige B.", särskildt med anledning af
hans skrift Om uppfostran till patriotism. Säkert är,
att B. intager ett hedersrum bland svenska skolmän.
Såsom skolman visade B. en kärlek och lust för sitt
kall, som gränsade till verklig entusiasm, samt
egde för öfrigt i fullt mått alla de egenskaper,
som en fullkomlig ungdomsledare bör ega. Varmt
nitälskade han äfven för en grundlig reform af det
svenska undervisningsväsendet. Hvad han därvid
företrädesvis åstundade finner man af följande
uttalande af honom i en ansökan till konungen
(bland kanslersgillets handlingar): "Sveriges
undervisningsverk saknar - - - i synnerhet de
rätt bildande metoderna, särskilda borgare- och
industriskolor, seminarier för skollärare af alla
slag, riktigt, bestämda gränser för den skolastiska
och akademiska undervisningen, sammanhängande och
noga på hvarandra beräknade läroböcker, ett eget
afseende på de olika landskapernas behof o. s. v. Det
tarfvas sålunda en grundlig förbättring, om det
skall kunna bilda svenska folket till allt stort
och ädelt, hvartill det är bestämdt af naturen."
Ho Hd.*
Brook., i zoologiska namn förkortning för R. Brookes,
en engelsk zoolog i förra hälften af 18:e årh.
Brooke [brurk], Henry, baron Cobham, engelsk
konspiratör, var svåger och en tid förtrogen vän
till sir Robert Cecil, men afgjord fiende till
Essex, hvilken med sin bekanta sammansvärjning
bl. a. afsåg att aflägsna B. från allt inflytande vid
drottning Elisabets hof. Efter hennes död, 1603, blef
B. anklagad för delaktighet i en sammansvärjning med
grefve Aremberg, sändebud från ärkehertig Albert,
i syfte att undanrödja konung Jakob och sätta
Arabella Stuart på tronen. B. arresterades i juli
och komprometterade med sina motsägande angifvelser
äfven sir Walter Raleigh, hvilken störtades till
följd af sina förbindelser med B. Själf blef denne
dömd till döden, benådades på afrättsplatsen till
lifvet (dec. s. å.) och satt sedan i Towern till 1617,
då han fick tillåtelse att företaga en badresa. Han
sjuknade häftigt på återvägen och dog 1619. - Hans
yngre broder, George B. (f. 1568, d. 1603),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
