Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 287-288 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brookes apparat ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grundsubstansen mera predominerar i broskets sammansättning,
så företer brosket ett hyalint och alltigenom
likformigt utseende (beroende på ungefär lika
ljusbrytbarhet af intercellularsubstansens olika
delar) och benämnes då också hyalint brosk (exempel:
refbensbrosk, ledgångsbrosk, fig. 1).

Fig. 1. Hyalint brosk. l broskcell, 2 intercellularsubstans.

Står åter
utvecklingen af den formlösa grundsubstansen tillbaka
för utbildningen af de limgifvande trådarna, så
anordna sig
dessa till gröfre och finare buntar, som i
regel äro arrangerade parallellt med hvarandra
och erbjuda samma karaktärer som bindväfvens
trådbuntar - äfven med afseende på den slemartade
grundsubstans, hvari buntarnas enskilda trådar ligga
inbäddade. Mellanrummen mellan dessa trådbuntar
intagas af broskcellerna, som omgifvas af en kapsel
af hyalin-broskig mellansubstans och som ofta komma
att ligga anordnade i rader efter hvarandra. En sådan
art af brosk kallas trådbrosk eller bindväfsbrosk
(exempel: brosket mellan de olika
kotkropparna i ryggradsskelettet, fig. 2). -

Fig. 2. Bindväfsbrosk. l broskcell, 2 kapsel af hyalin-broskig beskaffenhet, 3 kollagena bindväfsbuntar.

Är slutligen
den hyalin-broskiga mellansubstansen genomväfd af
täta nätverk af elastiska trådar, hvarvid brosket
erhåller en mycket böjlig och elastisk karaktär och
gulaktig färg, benämnes brosket elastiskt brosk eller
nätbrosk (exempel: ytterörats brosk, fig. 3).
- Brosket utklädes öfverallt, där det
ej ligger direkt mot annat brosk, på sin fria
yta af en bindväfshinna, som kallas broskhinna
l. perichondrium.
- Under djurens tidigare utvecklingsskeden har
det hyalina brosket en vida större utbredning
än under det fullt utvecklade tillståndet.
Frånsedt några smärre ställen i kroppen, t. ex. å
hufvudets ansiktsdel och öfre och bakre hvälfning,
utvecklar sig öfverallt, där en skelettdel skall komma
till stånd, under det tidigare fosterlifvet i förväg
hyalint brosk med en allmän gestaltning, som i det
närmaste svarar mot den blifvande skelettdelens form.
Benskelettet
föregås således med afseende på flertalet af
sina skilda delar under utvecklingens gång af ett
broskskelett. Genom sällsamma, invecklade processer
(se
härom Benbildning) utbytes småningom det preformerade
broskskelettet mot det definitiva benskelettet. Endast
på vissa bestämda ställen bibehålles under hela
lifvet det ursprungliga brosket inom skelettets
område (exempel: refbensbrosken, ledgångarnas
brosk, den broskiga, mjuka delen af näsan).
E. Hgn.

Fig. 3. Elastiskt brosk. l broskcell, 2 af elastiska trådnät genomväfd intercellularsubstans.

Broskans. Se Brohufvud 2.

Broskfiskar, zool. Se Selachii.

Broskhinna, anat. Se Brosk.

Brosklim, tekn. Se Lim.

Brosksvamp, bot. Se Marasmius.

Brosksvulst, Enkondrom l. Kondrom, patol. anat., en
sjuklig nybildning, i form af en knöl eller tumör,
som vanligen har rundad form med en tämligen jämn,
ofta dock oregelbundet buktig yta och som till sin
sammansättning mer eller mindre fullständigt liknar
de i kroppen normalt förekommande brosken. Dylika
svulster äro vanligen hårda, men vissa former äro
mjuka och elastiska. De förekomma i synnerhet hos
yngre individer och äro stundom medfödda. Vanligast
utgå de från benen, företrädesvis å händerna och
fötterna, men de kunna äfven hafva sitt säte i
mjuka delar, synnerligast i vissa körtlar, såsom
spottkörtlarna, brösten, könskörtlarna o. s. v. I
senare fallet hafva de ofta en mera sammansatt
byggnad. För det mesta tillväxa de långsamt, men
kunna uppnå en betydande storlek. De förekomma
oftast ensamma, men stundom äro flera på en gång
för handen. Brosksvulsterna äro vanligen godartade,
besvära mest genom de lokala olägenheter de förorsaka
och återkomma ej, om de genom operation blifvit
fullständigt aflägsnade. Stundom recidivera de
likväl, företrädesvis lokalt, men en och annan gång
äfven på mer eller mindre långt aflägsna ställen,
såsom i närmaste lymfkörtlar eller i inre organ,
t. ex. lungorna. A. -y.*

Broslag, milit., den plats å stranden, hvarifrån
broslagning eger rum. L. W:son M.

Broslagning, krigsv. Sedan broslagningsstället efter
förutgången rekognoscering bestämts och broredskapen
nedförts dit och ordnats, indelas förhandenvarande
truppstyrka "till broslagning", hvarefter denna senare
börjar med bro- och ankar-linjernas utstakning. Sedan
utlägges vinkelrätt mot brolinjen såsom hitre
landfäste en bäddbjälke, som väl fastpålas,
hvarefter antingen broslagningen utföres endast från
ena stranden eller ock bygges vid andra stranden
samtidigt med broslagningens början en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>