Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brugg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bruis, P. Se Peter af Bruys.
Bruit [brul], fr. (af bruire, brusa, larma), brus,
sorl, larm, oväsen; uppseende, rykte, prat. - Tant
de bruit pour une omelette [ta da brui por yn åmWt],
"så mycket väsen för en pannkaka".
Bruit de diable [brui do dia’bl], fr.,
"djäfvulsbuller", nunnesusning. Se Blåsljud.
Brukbarhetsvärde. Se Värde.
Brukshjälpen,kam. SeByggningshjälpen.
Brukssocieteten, representanterna för de bruk, som äro
delaktiga i det år 1747 stiftade järnkontoret. Intill
år 1892 hade brukssocieteten hvart tredje år allmänt
ordinarie sammanträde, s. k. järnkontorsriksdag,
men fr. o. m. 1894 sammanträder den årligen. Se
Järnkontoret. G. H-r.
Bruks-år. Med hänsyn till arbetarnas flyttningstid lät
man förr vid bruken i Sverige räkenskapsåret omfatta
tiden från och med l nov. till och med 31 okt. Denna
tid kallades ett bruks-år (smidesår). Numera föras
räkenskaperna äfven vid bruken nästan öfverallt
efter kalenderår.
Brukterer (lat. brufcteri), germansk folkstam i
norra delen af nuv. Westfalen och angränsande delar
af Holland. Bruktererna reste sig flera gånger mot
romarna, bl. a. under Arminius, men besegrades (senast
310 af Konstantin). Vida berömd var deras sierska
Veleda (se d. o.). (H. Sgn.)
Bruljera ochBruljeri. Se Brouillera.
Brulliot [bryljå], Franz, tysk konstskriftställare,
f. 1780 i Düsseldorf, egnade sig först åt
kopparstickarkonsten och flyttade 1805 till
München, där han 1822 blef konservator för den
kungl. kopparstickssamlingen, som han betydligt
ökade samt ordnade efter skolor. Död 1836. Hans
Dictionnaire des monogrammes (1817-18) utkom, jämte
Table générale des monogrammes (1820), i en ny,
omarbetad upplaga 1832-34.
Brullus. Se Burlos.
Brumaire [brymär], fr. (af lat. bruma,
vintersolståndet), "dim-månaden", den franska
republikanska kalenderns andra månad, hvilken
åren I-III, V-VII (okt. 1792-nov. 1795, okt. 1796
-nov. 1799) började 22 okt. och slutade 20 nov.,
åren IV, VIII-XI, XIII-XIV (okt. 1795-nov. 1796,
okt. 1799-nov. 1802, okt. 1804-nov. 1806) började
23 okt. och slutade 21 nov. och året XII började 24
okt. 1803 och slutade 22 nov. 1804. - Historiskt
ryktbara äro 18 och 19 brumaire år VIII (9 och 10
nov. 1799), då Napoleon utförde den statskupp, som
störtade direktorium och gjorde honom själf till
förste konsul.
Brumata-lim, tekn. Se Cheimatobia.
Brumath l. Brumpt, stad i Nedre Elsass,
landtkretsen Strassburg. 5,530 inv. (1900). Vin-,
humle- och tobaksodling. I grannskapet finnas romerska
fornlämningar.
Brumel [brymä’1], Antoine, nederländsk
kontrapunktist, i slutet af 1400-talet och början af
1500-talet. Han var lärjunge till Okeghem och näst
efter Josquin en bland de anseddare medlemmarna
af den yngre nederländska skolan. B. vistades
alltifrån 1505 i Ferrara, vid hertig Alfons I:s
hof. Han komponerade ett 20-tal mässor, däribland
t. o. m. en 12-stämmig, samt en mängd motetter och en
del sångduetter. Åtskilligt däraf trycktes i början
af 1500-talet; annat finns i manuskript i
Münchenbiblioteket och annorstädes. B:s vokalverk visa
både konstfullhet och sinne för afrundning. I en
8-stämmig sång af honom är hvar stämma skrifven
i sin särskilda tonart, och ändock blir samklangen
harmonisk; med sådana kraftprof braverade den tidens
tonsättare.
Brummeisen [bn/majsen], ty. Se Mungiga.
Brummell [bra^l], George Bryan, f. 1778 i London,
d. 1840 i Caen, vanligen benämnd Beau Brummell [båH;
bra^l], spelade en stor roll i Londons sällskapslif
såsom en af de tongifvande i modets värld och kallades
"prince of dandies",. men dog i yttersta fattigdom
och elände. B:s i patologiskt hänseende intressanta
lif har skildrats af Jesse (1844, ny uppl. 1886)
och Barbey d’Aurevilly i "Du dandisme et de Georges
B." (4:e uppL 1887).
Brummer, Magnus Henrik, jägeritjänsteman, f. 1735,
d. 1790, studerade vid Uppsala universitet,
blef 1761 löjtnant vid Västgöta-Dals regemente,
erhöll 1770 afsked från krigstjänsten och blef
1775 öfverjägmästare i Halland, i hvilken egenskap
han verkade till 1787. Han utgaf några för sin
tid intressanta arbeten: "Kort utdrag af alla
kongl. förordningar, resolutioner och bref,
rörande skogarnes vård och nyttjande i riket,
samt jagt och djurfång" (1787) och "Försök
till ett svenskt skogs- och jagtlexicon" (1789).
H. Szs.
Brummer, Therese Conradine von, f. Casse, dansk
författarinna under pseudonymen Fru Elisabeth,
f. 1833 i Köpenhamn, d. 1896, gift med öfversten
N. A. v. Brummer, författade berättelser för barn,
novellerna Virkelighedsbilleder (1887) och romanen
Som man gifter sig (1888), hvilka röja vaken
iakttagelseförmåga.
Brumpt. Se Brumath.
Brumstämma, mus., sångstämma, som genom ett brummande
med sluten mun (con bocca chiusa} ackompanjerar
en melodi. A. L.
Brun [bro], Charles le. Se Lebrun.
Brun [bro], Corneillele. Se Bruyn.
Brun, Hans Jakob, norsk fortifikationsofficer, f. 1661
på Akershus, deltog i sin ungdom i utländska krig
och blef 1694 kaptenlöjtnant i den norska hären. Han
ledsagade följande år den unge generalen Kristian
Gyldenlöve på dennes inspektionsresa i Norge, och
den af honom förda journalen ger viktiga upplysningar
om samtidens norska fortifikationsväsen. Under Karl
XII:s infall i Norge var han öfverstelöjtnant och
kommendant på Fredrikssten. Hans försvarsanstalter
ha lika mycket som borgerskapets hjältemod
och offervillighet äran af att konungens
öfverrumplingsförsök misslyckades. B:s förtjänster
ha emellertid mycket länge stått i skuggan för
bröderna Golbjörnsens. 1720 vardt B. chef för första
trondhjemska regementet och 1733 generalmajor. Han
tog afsked 1736 och dog tre år senare i Vserdalen.
O. A. Ö.
Brun. 1. Johan Nordal B., norsk präst och författare,
f. 1745 i Bynesset vid Trondhjem, blef 1772 kapellan
i sin födelseort, men förflyttades redan 1774
till Bergen, där han tillbragte återstoden af sitt
lif, från 1804 såsom biskop i Bergens stift. Död
1816. B. intog på sin tid såsom författare till
tragedierna Zarine (1772) och Einer Tambeskielver
(s. å.) samt de i Norge mycket omtyckta sångerna For
Norge, kampers födeland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
