Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brunkol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklyftadt kalkberg. Nordenskiölds bekanta försök hafva
emellertid visat, att äfven i urberg (granit och
gnejs) förekomma sprickor, genom hvilka grundvatten
cirkulerar. Åtskilliga på hans initiativ utförda
"bergbrunnar", bestående af med diamant borrade hål,
hafva lämnat öfverraskande goda resultat, men i
allmänhet är deras kapacitet obetydlig. En bergbrunn
bör enligt Nordenskiölds åsikt nedgå till den
"geotermiska gränsen", omkr. 30 m. under jordytan. Se
vidare Artesisk brunn och Vattenledning.
J. G. B.
2. Med. Se Brunnsdrickning och Hälsobrunn.
3. Estet. Se Springbrunn.
4. Skpsb. Den i åtskilliga propcllerfartygs
akterskopp öfver propellern befintliga
öppning, genom och i hvilken propellern
upphissas, när man vill framdrifva
fartyget endast med segel. Den propeller,
som inrättas för att kunna lyftas i brunn, får
endast två blad. Den hänger i en ram, hvilken
hålles på sitt ställe af styrrännor, fästa vid
propellerstäfvens akterkant och rorstäfvens förkant.
När fartyget är byggdt "kopparfast", äro både
propellern, propellerramen. styrrännorna och
alla därtill hörande mindre delar af metall.
J. G. K*
Brunn kallas äfven en på segelbåtar
befintlig fördjupning i däcket invid
rorkulten, afsedd som plats för rorsmannen.
B. R.
Brunn, socken i Älfsborgs län, Redväcs härad. 2,785
har. 600 inv. (1903). Annex till Ulricehamns
stadsförsamling, Skara stift, Redvägs kontrakt.
Brunn, Heinrich von, tysk arkeolog, f. 1822,
d. 1894, vistades 1843-53 och 1856-65 i Rom, den
senare perioden såsom sekreterare vid arkeologiska
institutet. 1865 kallades han till professor i
arkeologi i München, där han 1867 jämväl blef
konservator vid konungens vas-samling och 1888
direktör vid glyptoteket. - B. är inom den klassiska
arkeologien grundläggare af den moderna riktning, som
i en ingående stilistisk analys af konstverken söker
utgångspunkten för bestämmandet af deras ideella
innebörd och historiska plats. Fin uppfattning,
skärpa i metoden och klart framställningssätt
utmärka B:s arbeten. De förnämsta äro Geschichte
der griechischen künstler (2 bd, 1853-59; 2:a
uppl. 1889), Beschreibung der glyptothek zu München
(5:e uppl. 1887), I rilievi delle urne etrusche
(I. Ciclo troico, 1870), Denkmäler griechischcr
und römischer sculptur (1886 ff.), Griechische
kunstgcschichte (2 bd, 1893-97; ofullb.) och
Griechische götterideale, in ihren formen erläutert
(1893).
Brun-nacke, det bland skyttar brukliga namnet på
bläs-and.
Brunnby, socken i Malmöhus län, Luggude härad. 3,829
har. 3,313 inv. (1903). B. utgör ett regalt pastorat
i Lunds stift, Luggude kontrakt. Inom denna socken
ligger hufvudgården till Krapperup.
Brunnbäcks färja. Se Brunbäcks färja.
Brunneby, socken i Östergötlands län, Bobergs
härad. 4,259 har. 1,180 inv. (1903). Annex till
Klockrike, Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs
kontrakt.
Brunnen, by i schweiziska kantonen Schwyz, nära Muotas
mynning i Viervaldstättersjön och vid
S:t Gotthards-banan. 440 m. ö. h. 1,530 inv. Stor
hamn. Till följd af sitt härliga läge mycket besökt
af turister. Kantonerna Schwyz, Uri och Unterwalden
förnyade där 9 dec. 1315 (tre dagar efter slaget
vid Morgarten) det förbund, som är grundvalen för
det schweiziska edsförbundet. I grannskapet ligga
flera kurorter.
Brunner, Karl Emanuel, schweizisk kemist, f. 1796, var
först apotekare i Bern och sedan professor i kemi och
farmaci därstädes. Han är förnämligast bekant genom
sina eudiometriska försök, d. v. s. undersökningar
af beståndsdelarnas mängd i en gasblandning,
samt genom sin metod att bestämma vattengasens
mängd i luften (se Aspirator). Dödsår obekant.
R. R.*
Brunner, Sebastian, österrikisk katolsk predikant
och skriftställare, f. 1814 i Wien, d. 1893 i Währing
utanför Wien, prästvigdes 1838 och användes 1843-48
af Metternich som referent för de österrikiske
diplomaternas rapporter om tidens religiösa och
sociala rörelser. Sedan tjänstgjorde han en tid
(från 1853) som universitetspredikant i Wien, blef
1865 apostolisk protonotarie och påflig huskaplan samt
utnämndes 1875 till furstbiskopligt konsistorialråd
i Wien. 1848-65 utgaf han "Wiener katholische
kirchenzeitung". B:s många skrifter utgöras
förnämligast af våldsamt ultramontana, ofta i fanatisk
ton och ytterligt grofkornig stil hållna anfall på den
modernt liberala åskådningen, framför allt sådan den
framträdde i den judiska pressliberalismen i WTien
samt hos skriftställare sådana som Strauss, Renan
och Darwin, hvarjämte äfven Goethe, Schiller, Börne,
Heine m. fl. utsattes för hans smädeskrifter. Han
har till följd af sin burleska humor jämförts än
med kapucinen Abraham a Santa Clara, än med Thomas
Murner. Bland hans arbeten märkas lärodikten Die
welt ein epos (1844), en ursinnig, förkättring af
filosofien, hans mot samtidens politiska, litterära
och religiösa förhållanden riktade Der nebeljungen lied
(1845, 4:e uppl. 1891), Der atheist Renan und sein
evangelium (1865), Zwei buschmänner (1891), flera
resebeskrifningar, historiska och konsthistoriska
arbeten (bl. a. Die kunstgenossen der klosterzelle
1863). Hans Gcsammelte erzählungen und poetische
schriften utkommo i 18 bd 1863-77 (ny uppl. från
1890). Jfr Scheicher, "Seb. Brunner, ein lebensbild"
(1888).
Brunner, Moritz, ritter von B., österrikisk
fästningsingenjör och militärskriftställare,
f. 1839, blef löjtnant vid österrikiska genitrupperna
1859, kapten i generalstaben 1870, major 1883 och
öfverstelöjtnant 1887, var generaldirektör i Trebinje
1886-89 och i Przemysl 1889-93, blef öfverste 1893 och
generalmajor 1895 samt fältmarskalklöjtnant 1899. B.,
som var redaktör för Streffleurs militärtidskrift
1870-86 och lärare vid tekniska militärakademien
1879-86, är en framstående militärskriftställare och
har bl. a. vid Przemysl visat sig vara en utmärkt
fästningsbyggare. Hans många, hufvudsakligen
för undervisningsändamål afsedda skrifter visa
en tidsenlig uppfattning af befästningskonstens
uppgift och ett riktigt omdöme om alltför vidtgående
ändringsförslag, hvarför hans inflytande sträckt
sig långt utom Österrike, i hvilket land han
bl. a. infört infanterispaden, minörkompanier och
landstormsarbetarafdelningar. L. W:son M.
Brunner, Heinrich, österrikisk rättshistoriker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
