- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
373-374

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brutus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och en obetänksamhet, som stodo i stark motsats mot
hans eget blyga väsen och säkert icke voro grundade
i någon djup öfvertygelse. Redan i aug. 1794 utgaf
han ett veckoblad, "Vækkeren", hvari han försvarade
jämlikheten och människans rättigheter ("lagarna
hafva intet annat ändamål än det allmänna bästa
och böra stämma öfvercns med folkets allmänna
vilja"), men endast tre nummer fingo utkomma.
illustration placeholder

Därefter följde "Patrioten" (april-maj 1795) och "Jerusalems
skomagers rejse til maancn" (36 n:r 1795-96) med skarpa
angrepp på politiska och religiösa förhållanden i Danmark
under genomskinlig förklädnad. Därjämte utgaf han 1796 en
teatertidning, "Svada", och ett band Poetiske forsög,
innehållande bl. a. öfversättningar från grekiska och
tyska, samt slutligen Aristokraternes catechismus, en
hvass, men icke synnerligen kvick satir mot envälde
och adel och mycket retsam genom sin frivola inklädning
(trosbekännelse, tio bud o. s. v.). Anklagad,
flydde han till Hven, men erhöll i sept. 1797
tillstånd att återvända, sedan han i en Ode ved
Bernstorffs död
hade gifvit folkets allmänna sorg ett
vackert uttryck. Strax därpå tolkade han i ett
annat ode, Slaget ved Tripolis, nationens stolthet
öfver segern där, och allt såg ljust ut för honom.
Men han kunde icke hålla sitt språk inom passande
gränser. Redan samma år skref han två afdelningar af
skriften Tria juncta in uno, riktad dels mot den
religiösa ofördragsamheten, dels mot regeringens
undertryckande af tryckfriheten ("en besynderlig
trykkefrihedslov i Abessinien"). Nu återupptogs den
tidigare anklagelsen; han flydde i nov. 1797 ånyo till
Hven och senare till Lund. Därifrån utvisad i mars
1799, for han öfver Tyskland till Paris, medan han
hemma i Danmark dömdes till landsförvisning. Han
bosatte sig i Paris och gifte sig senare samt tog
namnet Malte-Brun. Den förre republikanen
blef snart en ifrig anhängare af kejsardömet och var
1806-14 medarbetare i "Journal de l’empire", där
han skref dels litterära anmälningar, dels politiska
artiklar mot England. 1814 slog han hastigt om
och slöt sig till bourbonernas sak, utgaf 1814-15
tidskriften "Le spectateur" (3 bd) och under de 100
dagarna en Apologie de Louis XVIII, som hastigt
erhöll 3 upplagor. 1816-18 var han medarbetare i
den legitimistiska "La quotidienne", men därefter
och till sin död i den mera frisinnade "Journal des
débats". 1821 utgaf han Tableau politique de
l’Europe
och 1824 Traité de la légitimité, som
framställde det legitima konungadömet som bästa
grundvalen för ett folks frihet och lycka. Sin största
betydelse har likväl B. som geografisk författare, enär
hans kännedom om utländsk, särskildt tysk, litteratur
satte honom i stånd att afhjälpa sina nye landsmäns
otroliga okunnighet på detta område. Något nytt
utvecklingsskede beteckna hans skrifter däremot icke.
Tillsammans med Mentelle utgaf han Géographie
mathématique, physique et politique
(1803-07, 16
bd); vidare Annales des voyages, de la géographie
et de l’histoire
(1808-15, 24 bd; ny samling 1819-26,
30 bd). B:s förnämsta verk är Précis de la
géographie universelle
, af hvilken 6 band utkommo
1810-26; det afslutades 1828-29 med 2 band och
har sedan utgifvits ånyo flera gånger (1872 af
Lavallée i 6 bd). 1821 var B. en bland stiftarna
af det geografiska sällskapet i Paris samt blef sedan
dess sekreterare. Hur väl han än trifdes i Frankrike,
behöll han likväl alltid ett varmt intresse för sitt
fädernesland och längtade tillbaka dit. På hans
ansökan återkallades förvisningsdomen i jan. 1826,
men han hann icke begagna sig däraf. Se F.
Birkedal Barfod, "M. K. Bruun" (1871). E. Ebg.

Bruun [brun]. 1. Peter Daniel B., dansk
jurist och politiker, f. 1796, d. 1864, blef 1820
landsoverretsassessor i Viborg och öfvergick därifrån 1839
till höjesteret. 1838 invaldes han i norra Jyllands
ständerförsamling, var 1842-48 dess ordförande och
häfdade flera gånger dess fri- och rättigheter mot
den kunglige kommissarien, A. S. Örsted. 1848
valdes han till medlem af den grundlagsstiftande
riksförsamlingen, var dess viceordförande samt ledamot
i grundlagsutskottet och föreslog, jämte C. M.
Jespersen, de grunder för riksdagens sammansättning,
hvilka vunno både regeringens och församlingens
godkännande och som gällde ända till 1866.
Från 1849 till 1862 var B. ordförande i landstinget.
1851 var han medlem af notabel-församlingen i
Flensburg och 1856-63 af riksrådet. 1855-56
hade han säte i riksrätten under riksrättssaken mot
ministären Örsted.
E. Eby.

2. Mads Pagh B., den föregåendes broder,
dansk politiker, f. 1809, d. 1884, var 1835-57
delegare i och direktör för klädesfabriken
Bruunshaab, 1846-48 ledamot i norra Jyllands
ständerförsamling, 1848 i den grundlagsstiftande
riksförsamlingen, 1849-53 och 1857-74 i landstinget
och 1856-63 i riksrådet. Han tillhörde det
nationalliberala partiet. Efter broderns utträdande, 1862,
var han ordförande i landstinget (1864-66 äfven i
riksrådets landsting) till 1869, då han undanbad
sig återval. Han var 1850 medstiftare och sedan
till sin död meddirektör af den jylländska
kreditföreningen. E. E bg.

Bruun [brun], Theodor, friherre, rysk och
finsk ämbetsman, f. 1821 i Fredrikshamn, studerade
vid universitetet i Petersburg, där han blef kandidat
i juridiska fakulteten, inträdde 1844 såsom tjänsteman
i andra afdelningen af kejsarens eget kansli,
där han avancerade till generaldirektorsadjoint 1872
samt fick 1873 titel af statssekreterare och 1885 af
verkligt geheimeråd. Han blef, med bibehållande af
annan tjänsteverksamhet, president i Petersburgs
evangelisk-lutherska konsistorium 1862 och i
evangelisk-lutherska generalkonsistoriet för hela Ryssland
1880. Han inträdde 1881 i finsk statstjänst
såsom ministerstatssekreteraradjoint, efterträdde s. å.
Stjernvall-Walleen såsom ministerstatssekreterare och
blef därjämte t. f. kansler för det finska universitetet.
B. dog å sin egendom Summa invid Fredrikshamn
1888. Han hade upphöjts i finskt adligt stånd 1863
och i friherrligt 1883. Såsom rysk ämbetsman åtnjöt
han högt anseende, i synnerhet genom sin verksamhet
i lagstiftningsangelägenheter, och flera viktiga
författningar utarbetades under hans ledning. För
Finlands statslif var han jämförelsevis främmande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free