Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruzelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1862 graduerades, och Heidelberg, blef 1867 advokat
och utnämndes 1870 till professor i civilrätt vid
Oxfords universitet, hvilken befattning han 1893
lämnade. B. invaldes 1880 i underhuset för den till
London hörande kretsen Tower hamlets och representerar
sedan 1885 där staden Aberdeen. Han understödde
1885–86 med kraft Gladstones lagförslag om
"home rule" för Irland och var i dennes kortlifvade
tredje ministär 1886 understatssekreterare för
utrikes ärenden. I Gladstones fjärde ministär,
1892–94, var B. kansler för hertigdömet Lancaster
och i Roseberys regering, mars 1894–juni 1895,
efter Mundellas afgång handelsminister. Såsom
parlamentsledamot har B. uppträdt verksamt bl. a.
för den irländska frågans lösning i partikularistisk
riktning, för skydd åt Turkiets kristne undersåtar,
universitetsreformer och den litterära eganderättens
betryggande staterna emellan. Såsom vetenskaplig
författare har B. vunnit stort anseende, förnämligast
genom tvenne arbeten:
The holy roman empire (1864, senaste uppl. 1904;
öfversatt till franska, italienska och tyska),
hans förnämsta arbete, lika utmärkt genom forskningens
grundlighet, framställningens klarhet och idéernas
rikedom, samt
The american commonwealth (3 bd, 1888; 3:e uppl., 2 bd, 1903),
ett arbete, som för sin generation intager samma plats
som Tocquevilles bekanta verk för sin. B. har företagit
vidsträckta resor, af hvilka han lämnat utmärkta skildringar:
Transcaucasia and Ararat (1877; 4:e uppl. 1896) och
Impressions of South Africa (1897, 3:e uppl. 1899, öfversatt till tyska).
Hans båda sista arbeten äro
Studies in history and jurisprudence (2 bd, 1902) samt
Studies in contemporary biography (1903),
det senare innehållande uppmärksammade biografier
af Disraeli och Gladstone. B. är hedersdoktor vid
Cambridges, S:t Andrews’, Glasgows, Edinburghs m. fl.
universitet, ledamot af brittiska akademien och
Royal society samt korresponderande ledamot af
franska institutet.
(T. H–r.)
Brücke, Ernst Wilhelm, tysk fysiolog,
f. 1819 i Berlin, blef 1849 professor i fysiologi och
mikroskopisk anatomi i Wien, tog 1889 afsked och dog
i Wien 7 jan. 1892. B:s vetenskapliga verksamhet var
mycket omfattande. Sålunda gjorde han betydelsefulla
inlägg i sinnesorganens, blodomloppets och matsmältningens
fysiologi, inom histologien och den fysiologiska kemien.
Mycket känd blef B. äfven genom sina arbeten på
ljudfysiologiens och alfabetikens område. Hans
Grundzüge der physiologie und systematik der sprachlaute für linguisten und taubstummenlehrer
(först utg. i "Zeitschrift für die österreichischen gymnasien", 1856; en omarbetad uppl. 1876)
är det viktigaste, som blifvit skrifvet i detta ämne
sedan von Kempelens dagar, och bildar grundvalen för
alla senare forskningar i dithörande frågor. I detta
arbete framställde han äfven planen till ett nytt
allmänt alfabet, sedermera utfördt i skriften
Ueber eine neue methode der phonetischen transscription (1863).
De särskilda bokstäfverna äro systematiskt sammansatta
af element, som hvart för sig beteckna en särskild sida
af språkorganens förhållande vid det motsvarande
språkljudets bildning och tillsammans fullständigt
angifva dettas fysiologiska karaktär. Det är således
inrättadt efter samma allmänna grunder som engelsmannen
Bells "visible speech"; men Brückes tecken äro godtyckligt
valda, hvaremot Bell vill i konturer afteckna munställningen.
Språkforskarna finna emellertid alltjämt det teoretiskt
och praktiskt otillfredsställande latinska alfabetet
bekvämare. Andra hithörande arbeten af B. äro:
Die physiologischen grundlagen der neuhochdeutschen verskunst (1871) och
Physiologie der farben für kunstgewerbe (1866).
En mängd uppsatser af B., bl. a. hans första ljudfysiologiska
skrift (1849), finnas intagna i "Sitzungsberichte der
k. k. akad. d. wissenschaften". Såsom lärare utmärkte
sig B. genom klarhet i framställningen, hvarom hans
förträffliga, på sin tid äfven i Sverige använda
Vorlesungen über physiologie (2:a uppl. 1875–76)
bära vittnesbörd. Ett uttryck för hans djupa sinne för
den bildande konsten är hans geniala skrift
Schönheit und fehler der menschlichen gestalt (1891;
"Menniskokroppens skönhet och fel", s. å.).
B. var ledamot af Svenska läkarsällskapet (1866),
Vet. soc. i Uppsala (1875) och Vet. akad. (1885). Jfr nekrolog
af F. Holmgren i "Upsala läkareförenings förhandl.", bd 28.
Lll. R. T–dt.
Brückenau, stad i bajerska reg.-området
Unterfranken, vid Sinn. 1,627 inv. (1900). En half
timmes väg därifrån ligger badorten B. vid foten
af Rhön med kolsyre- och svafvelsyrehaltiga källor
och omkr. 1,800 kurgäster årligen.
Brückner. 1. Alexander B., rysk historiker,
f. 1834 i Petersburg, d. 1896 i Jena, studerade vid
tyska universitet, var 1861–67 professor vid kejs.
realskolan i Petersburg, kallades 1867 till Odessa
och utnämndes 1872 till professor i rysk historia vid
Dorpats universitet, men transporterades 1891 till
Kazans utan tjänstgöringsskyldighet, dock med 3,000
rubel i pension, hvarefter han slog sig ned i Jena.
Han skref en mängd arbeten, bland hvilka
Rysk-svenska kriget 1788–90 (1869; på ryska),
Der zarewitsch Alexej (1880),
Peter der grosse (1879),
Katarina II (1883),
de båda sistnämnda i Onckens
"Allgemeine geschichte in einzeldarstellungen",
Die europäisierung Russlands. Land und volk (1888),
Geschichte Russlands (1 bd, 1896, ofullb.)
samt på ryska
Gustaf IV Adolf och Katarina II år 1796 (i "Vjestnik Jevropi", 1890) och
Potemkin (1891),
hvarjämte han utgifvit aktstycken till en lefnadsteckning
öfver grefve N. P. Panin (6 bd, 1888–92) och
furst Kurakins arkiv (2 bd, 1891).
2. Eduard B., den föregåendes son, tysk
geograf och meteorolog, f. 1862 i Jena, blef 1888
professor i geografi vid universitetet i Bern och 1904 i
Halle. B. har uppställt en teori om klimatets
fluktuationer, enligt hvilken nederbördsrika perioder om
35–36 år omväxla med perioder af relativ torka.
Skr.:
Klimaschwankungen seit 1700 (1890),
Die feste erdrinde und ihre formen (1897;
utgör 2:a afdeln. i nybearbetningen af Hann-Hochstetter-Pokornys
"Allgemeine erdkunde") och
Die alpen im eiszeitalter (1901–04; i samarbete med A. Penck) m. fl.
Brückner, Alexander, polsk slavist, f. 1856
i Galizien, blef 1881 e. o. och 1892 ord. professor
i slaviska språk vid Berlins universitet. B. har
utgifvit polska, tjechiska och ryska medeltidstexter
samt äfven sysselsatt sig med den latinska litteraturen
i Polen och Böhmen. Många af hans afhandlingar
äro tryckta i "Archiv für slavische philologie".
Större arbeten af honom äro
Die slavischen fremdwörter im litauischen (1877),
den prisbelönta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
