Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 395-396 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brün. ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna nämligen, till följd af sin jämförelsevis stora
hårdhet, användas till brynstenar.
E. E.

Bryntesson, Måns. Se Lilliehöök.

Bryofyter. Se Bryophyta.

Bryograptus Lapworth (af grek. bryon, mossa,
och grafe, skrift), paleont., små, dikotomt förgrenade
graptolitkolonier från yngsta kambrium eller äldsta
silur. Se Graptoliter.
A. Hng.

Bryolog. Se Bryologi.

Bryologi (af grek. bryon, mossa, och logos, ord,
tal, lära), den gren af botaniken, som behandlar
mossorna. - Bryolog, en som sysselsätter sig
med mossornas studium.

Bryonia L., Hundrofva, bot. farm., ett till
fam. Cucurbitaceæ hörande släkte af långrefvade,
klängande örter med triangulärt hjärtlika blad, små,
gröngula, skildkönade blommor i kvastar från
bladvecken. -

B. alba L., som har en tapplik, köttig
rot, från hvilken vanligen många, 2-4 m. långa
rankor hastigt uppväxa hvarje vår, förekommer i
Sverige sparsamt förvildad, men ofta planterad kring
löfsalar, verandor o. s. v. Bären bli slutligen svarta.
De äro liksom hela växten giftiga. Ur roten har
framställts en alkaloid, bryonin, som i större
dos förorsakar mag- och tarminflammation, svindel,
yrsel och död. Roten var i äldsta tider mycket
begagnad mot fallandesot, lamhet, vattusot, astma
o. s. v. samt har äfven i nyare tid användts för
liknande ändamål. B. dioica Jacq., med röda bär,
är vackrare än B. alba och planteras ofta för samma
ändamål som denna.
O. T. S. (G. L-m.)

Bryonin. Se Bryonia.

Bryonopsis laciniosa Naud. f. erythrocarpa
Naud bot., en till fam. Cucurbitaceæ hörande
slingerväxt, härstammande från Ostindien. Den har
2-3 m. långa rankor, mörkgröna, flikiga blad och
små gulaktiga blommor, ur hvilka de körsbärsstora,
till sist med hvita stänk försedda karmosinröda
frukterna utveckla sig. Som en ettårig, hastigt växande
art lämpar sig denna växt synnerligen väl att i
trädgårdar planteras till täckande af väggar, plank,
lusthus etc., och den nyttjas ofta för detta ändamål.
G-A.*

Bryophyllum Salisb., bot., växtsläkte af fam.
Crassulaceæ. Dit hör B. calycinum Salisb., en saftig,
från tropikerna härstammande halfbuske, hvars
köttiga, ovala blad, om de läggas på fuktig mark, i
kanternas inskärningar alstra knoppar, som slå rötter
och utvecklas till nya stånd. Bladen nyttjas i växtens
hemland att läggas på sår.
Ldt. (G. L-m.)

Bryophyta, Bryofyter, bot., numera ofta
benämning på mossornas (Muscineæ) stora
underafdelning inom växtriket.
G. A.*

Bryozoer (lat. bryozoa, af grek. bryon, mossa,
och zoon, djur), zool. Se Mossdjur.

Bryozokalk, geol., en till yngre kritetagen
(danien) hörande, hvit eller grå, stundom gulfärgad,
mer eller mindre lös, ej sällan porös kalksten,
sammansatt hufvudsakligen af brottstycken utaf
bryozoer, bland hvilka de smala stamliknande äro de
vanligaste. Den förekommer inom Malmöområdet af
den skånska kritformationen.
E. E.

Brysk (af fr. brusque), tvär, häftig, grof, kort om
hufvudet. - Brusquement [bryskmä’], tvärt,
häftigt, groft. Jfr Bruscamente.

Bryske, dansk adlig ätt, som nämnes redan på
1300-talet och egde stora besittningar på norra Fyn.
Mest kända bland dess medlemmar äro Iven B.,
som 1416 tappert försvarade Glambæks slott på
Femern mot holsteinarna, Anton B., som 1545-66
var rikskansler och egde den berömda runhandskriften
af skånelagen, och Lisbet B., f. 1586, d.
1674, som författade den viktigaste och mest
använda släktboken om den danska adeln. Med
henne dog ätten ut. Jfr "Danmarks adels aarbog",
1889.
E. Ebg.

Bryssel (ty. Brüssel), hufvudstad i konungariket
Belgien. Se Bruxelles.

Brysselkål, bot. Se Brassica.

Brysselmattor (af Bryssel, svenskt namn på
Bruxelles) utgöras af en sammetsartad väfnad med
öglor på rätsidan. Grundvarpen består af starkt,
tvinnadt bomullsgarn; inslaget är vanligtvis af groft
jutegarn, och polvarpen (af fr. poil, hår, tofs), som
bildar rätsidan, utgöres af tvinnadt kamgarn af grof
ull. Polvarpen innehåller flera olikfärgade lager af
trådar och kallas alltefter antalet sådana lager 2-,
3-, 4- eller 5-kårig. Vid väfningen upplyfter
jacquardmaskinen vissa poltrådar ur de olika lagren
i öfverensstämmelse med mönstrets färger och figurer.
Under de höjda poltrådarna införes en s. k. nål
(ty. ruthe, fr. fer) af tillplattad ståltråd, bakom
hvilken poltrådarna åter sänkas ned för att
fastbindas af inslaget. När åtskilliga nålar och inslag
sålunda blifvit inväfda, utdrages den första nålen,
kvarlämnande en rad poltrådsöglor, hvarefter den
inväfves bakom de öfriga. På detta sätt fortfar
väfningen sedermera nål efter nål. Då nu somliga
poltrådar komma att bilda många öglor, medan andra
visa sig mera sällan, är tydligt att man för den
olika inväfningens skull ej kan anbringa dem på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>