Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännvinsbränning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högtrycksapparater, i hvilka det stärkelsehaltiga materialet
utsattes för öfverhettad vattenånga, hvarigenom
stärkelsen lättare frigöres ur dess celler. Bland
sådana apparater må särskildt framhållas den, som
1873 konstruerades af tysken Henze och numera knappt
saknas i något bränneri. Henze-kokaren (fig. 2) är
en kon af järnplåt med spetsen nedåt. Den fylles med
potatis, och genom påsläppt ånga stegras trycket till
3 atmosfärer. Vid normal potatis är hela operationen
afslutad på 70–75 minuter. Majs och annan säd kokas i
denna apparat i hela korn. Men under det att potatisen
ångkokas utan tillsats af vatten, plägar man till 100
kg. majs sätta 130–200 liter vatten; majsen håller
nämligen endast 14 proc. fuktighet, potatisen däremot
74 proc. Vid majs fortsättes kokningen längre än
vid potatis, och trycket stegras äfven här till
3 atmosfärer. Till majskokning åtgå inalles 2 1/2
timmar. Efter tillräcklig kokning utblåses under
starkt tryck massan genom en skarpkantig öppning
i kokarens botten och förvandlas samtidigt till
ett fint mos, som direkt pressas in i mäskkaret,
"förmäskaren", där det dels ytterligare finmales,
dels blandas med grönmalt (omkr. 7 viktsdelar grönmalt
till 100 viktsdelar potatis) till försockring. Detta
verkställes vanligen medelst en
inrättning, som antingen liknar de vid pappersbruken
använda s. k. holländarna (Ellenbergers system,
fig. 3) eller har formen af en helt liten
centrifugalkvarn (Lwowskis apparat). Fördelen med
de nyare apparaterna ligger såväl i tidsbesparingen
som i stärkelsens bättre tillgodogörande. De nyare
högtrycksapparaterna anses vid potatis gifva 3 à
4 proc., vid majs 2 à 3 proc. större utbyte än det
gamla förfaringssättet. Den för diastasens verkan
lämpligaste temperaturen ligger vid 50–57° C., men
man låter vanligen försockringen försiggå vid något
högre temperatur, nämligen 60°, för att underlätta
stärkelsens lösning. Efter slutad försockring afkyles
mäsken på kylskepp eller genom särskilda kylrör till
den för jäsningen lämpligaste temperaturen, 15–18°
C. Härefter blandas mäsken med jäst, hvilken vanligen
beredes för hvarje gång, s. k. "konstjäst". Detta
tillgår så, att man tillagar en särskild jästmäsk,
helst af grönmalt, hvilken försockras på vanligt
sätt, ehuru vid något högre temperatur, närmare 70°
C., för att på förhand döda alla för jästen skadliga
mikroorganismer. Efter försockringen får jästmäsken
stå någon tid, 12 timmar eller mer, vid 50° C.,
hvilket har till följd, att jästmäsken blir starkt sur
af mjölksyra, som alstras af mjölksyrebakterier. Denna
bakterie, som trifves vid jämförelsevis hög
temperatur, undertrycker i sin mån andra för jästen
farligare bakterier och bereder därför jordmånen för
alkoholjästen. Sedan jästmäsken blifvit tillräckligt
sur, afkyles den hastigt till 15 à 18° och försättes
med pressjäst eller moderjäst från en föregående
konstjästberedning. Efter denna jästtillsats inträder
jäsningen snart och får fortgå i 10–14 timmar. Då
aftages något af innehållet till moderjäst för
nästa dags behof, och resten uppfriskas med mäsk
från den stora brännvinsmäsken. Sedan konstjästen
härigenom kommit i liflig jäsning, hälles den
på kylskeppet till den stora mäsken. Den med jäst
"anställda" brännvinsmäsken nedtappas nu i jäskaren,
där jäsningen småningom framkallar temperaturstegring
och en allt starkare
kolsyreutveckling, åtföljd af en vältrande rörelse hos
mäsken. Denna period, som kallas
"hufvudjäsning", pågår ungefär 12 timmar, hvarefter
kolsyreutvecklingen aftager och en stillsammare
"efterjäsning" inträder. Under efterjäsningen, som
pågår mycket länge, fortsattes maltets inverkan
på ännu ej försockrade dextriner. För att följa
jäsningens gång begagnar man sig af Ballings
sackarometrar, hvilka angifva mäskens halt af lösta
ämnen i viktsprocent. Om t. ex. den söta, ojästa
mäsken visar 15 proc. och den utjästa mäsken 0,5
proc., säger man att 14,5 proc. jäst bort. Hälften
af denna förlust, eller 7,25 proc., anses med en för
praktiska behof tillräcklig noggrannhet vara alkohol.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
