- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
443-444

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännvinslagstiftning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Utminutering af brännvin må ega rum endast
söckendagar från kl. 9 f. m. och skall sluta å dagar
före sön- och helgdag senast kl. 5 e. m. och öfriga
dagar senast kl. 7 e. m. Brännvinsförsäljning får i
stad och köping bedrifvas endast af bolag; på landet
kan beviljad rättighet, dock endast till
utskänkning, öfverlåtas åt bolag, men utbjudes i brist
på antagligt sådant på auktion. Försäljningsåret
sammanfaller med kalenderår. För utöfvande
af tillsyn öfver bolags verksamhet skall ett
länsstyrelsens ombud närvara vid dess sammanträden
med rätt att deltaga i öfverläggningar, men ej i
beslut. Bolag må ej inköpa fastighet eller vidtaga
onödigt omfattande förändringar utan samtycke
af vederbörande stadsfullmäktige eller å landet
kommunalstämma, landsting och hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. Innehafvare af öfverlåtna
rättigheter måste från bolaget taga såväl egentligt
brännvin som också allt annat dylikt, som bolaget
för i sin rörelse. I fråga om fördelningen af
vinstmedlen är förändringen mest i ögonen fallande,
i det städerna få behålla blott något mer än hälften
af sina hittillsvarande inkomster; fördelningen
af bolagens vinst sker nämligen på följande
sätt. Stad behåller 29 % (sammanjämkning mellan 33
% i 1:a och 25 % i 2:a kammaren) af nettovinsten,
återstoden insättes i statskontoret; för landsbygden
insättes hela beloppet i statskontoret. Af de till
statskontoret ingående andelarna afsättes 1 % af
samtliga brännvinsförsäljningsmedel till en fond
för främjande af nykterhetssträfvandet; 20 % utdelas
till samtliga landsting och städer, som ej deltaga i
landsting, 12 1/2 % till samtliga hushållningssällskap
samt återstoden till samtliga kommuner i riket,
alltefter folkmängden. För fullständig öfvergång till
de nya bestämmelserna har antagits en tid af 12 år,
hvarunder städerna ega uppbära utöfver ofvannämnda
29 % en med hvarje år aftagande del af de 21 %,
som den nya förordningen beröfvar dem. Åren 1855–60
räknades i städerna en försäljningsrättighet på 234
och å landsbygden en på 6,443 inv. 1895–1900 kommo
i städerna 1,199 och å landsbygden 26,716 inv. på
hvarje ständig försäljningsrättighet. År 1903–04
hade försäljningsrättigheterna minskats till en
på 1,417 inv. i städerna och 31,506 på landsbygden
samt till en på 5,399 i hela riket. Af hela antalet
begagnade ständiga rättigheter i städer och köpingar,
som 1903–04 utgjorde 839, voro 267 minuthandels- och
572 utskänkningsrättigheter. Antalet privilegierade
rättigheter, som 1855–60 utgjorde 998 för hela
riket, har successivt minskats och utgjorde
1903–04 blott 79. I tabellen sp. 444 lämnas en
öfversikt af brännvinsförsäljningsmedlens belopp och
fördelning alltifrån 1856.

Såsom häraf synes, utgöra
brännvinsförsäljningsmedlen en mycket viktig del
af i synnerhet de större städernas inkomster. För
Stockholms stad utgjorde behållningen 1903–04
2,095,747 kr. Under samma år var brännvinshandeln
öfverlåten åt bolag i 86 städer och 15 köpingar,
men oaktadt bolagens omfattning gå dock blott
omkring 60 procent af allt i riket konsumeradt
brännvin genom deras händer. Samtliga till stat,
kommuner och länskorporationer influtna inkomster af
tillverkningsskatt, tull och försäljningsafgifter
för brännvin och därmed likställda spirituösa drycker
uppgingo 1896–1900 till 31,463,951 kronor för en
konsumtion af 39,830,883 liter à 50
volymprocent, 1901 till resp. 34,702,254 och 44,538,905,
1902 till resp. 31,354,626 och 40,619,729 samt
1903 till 34,644,130 kr. för en konsumtion
af 38,904,979 liter à 50 volymprocent.

illustration placeholder


De afgifter förutom tillverkningsskatt och tull,
hvilka uttagits på det af bolagen försålda brännvinet,
hafva de senare åren uppgått till i medeltal 39
öre för hvarje liter, under det att det brännvin,
som sålts genom annan hand, gifvit endast 7 à 8 öre
pr liter.

Den årliga förbrukningen af brända spirituösa
drycker, däri inräknade importerad konjak, rom,
arrak och likör, var i början af 1800-talet mycket
stor och uppskattas pr invånare till: 1820 46 liter
à 50 proc., 1850 22, 1856–60 9,5, 1861–65 10,7,
1866–70 8,9, 1871–75 11,8, 1876–80 10,1, 1881–85 8,2,
1886–90 7,1, 1891–95 6,8, 1896–1900 8,0, 1901 8,7,
1902 7,8, 1903 7,5.

I Norge ingrep redan 1848 en mycket sträng
lagstiftning mot den "alkoholpest", som därförut
hemsökt landet. Denna lagstiftning var i mycket
en förebild till den svenska af 1855. Nu gällande
lag beträffande tillverkningen af brännvin är från
1887. Tillverkningsskatten, som i början af 1870-talet
utgjorde 40 öre pr pot af 50 procent alkohol (1 pot
= 0,963 liter), höjdes 1888 till 80 öre, 1900 till
1,14 pr liter à 50 proc. Tillverkningen har utgjort
i årsmedeltal 1886–90 5,711,000 liter


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:42:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbd/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free