Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännvinslagstiftning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
à 50 proc., 1891–95 6,506,000, 1896–1900 7,513,000.
Bränneriernas antal, hvilket 1846 var 136, sjönk
hastigt och uppgår f. n. (1905) blott till något
öfver 20.
Enligt "Lov om salg og skjænkning af brændevin,
øl, vin, frugtvin og mjød" af 17 maj 1904 är
brännvinshandeln delad såsom hos oss i partihandel
(om minst 250 liter), minuthandel (om minst 85/100
liter = 1 halfbutelj) och utskänkning. Bränneriegare
och destillatörer hafva rätt till partihandel med
hvem som helst samt till minuthandel till bolag
och andra, som äro berättigade till minuthandel
och utskänkning, för export samt för användning
för tekniskt, medicinskt eller vetenskapligt
ändamål. Destillatörer, som hädanefter börja sin
rörelse, få blott i det fall sälja i mindre poster,
att de använda rektifikationsapparat, som antingen har
en produktionsförmåga af minst 2,000 liter i dygnet
eller rymmer minst 6,000 liter. För partihandeln med
brännvin erlägges till statskassan en årlig afgift,
som efter härads- eller kommunalstyrelsens hörande
bestämmes af vederbörande regeringsdepartement.
Afgiften, som bestämmes i förväg, beror på den sannolika
omsättningen och får ej understiga 1,000 kronor
för hvarje rättighetsinnehafvare. I köpstäder får
minuthandel och utskänkning af brännvin endast drifvas
af bolag (samlag), hvars bolagsordning är godkänd af
kommunalstyrelsen och stadfäst af konungen. Antalet
minuthandels- och utskänkningsställen bestämmes
af kommunalstyrelsen. Valet af föreståndare för
dessa ställen skall godkännas af magistrat och
"formandskab". Aktieegare i brännvinsbolag få ej mer
än 5 proc. ränta på sitt inbetalda kapital. Innan
ett bolags kontrakt godkännes, skall genom allmän
omröstning, hvari alla inom kommunen bosatta män
och kvinnor öfver 25 års ålder ega deltaga, afgöras,
huruvida brännvinsförsäljningsbolag skall komma till
stånd eller fortsätta sin rörelse inom köpstadens
gränser. Bolag kan ej upprättas eller få sitt
kontrakt förnyadt, därest flertalet af de i saken
röstberättigade är däremot, och har ett bolag efter
sådan omröstning nedlagt sin verksamhet, fordras
röstmajoritet i en ny omröstning för att ett bolag
åter må komma till stånd. Dessa omröstningar gälla
för en tid af 6 år och kunna företagas blott samma
år som kommunalval ega rum. Om ej minst 1/20 af de
i den sist använda röstlängden uppförda personerna
före utgången af januari månad på det 6:e året
hos kommunalstyrelsen begärt förnyad omröstning,
blir det förra beslutet gällande äfven för nästa 6
år o. s. v. Kommunalstyrelsen kan jämlikt kontrakt,
som skall stadfästas af konungen, tilldela bolaget
ett bestämdt antal minuthandelsrättigheter, hvilka
magistrat och "formandskab" kunna öfverlåta till
handelsborgare på ett år åt gången mot viss efter
omsättningens antagliga storlek lämpad afgift, dock ej
under 10,000 kr. om året för hvarje rättighet. Likaså
kan kommunalstyrelsen tilldela bolaget ett bestämdt
antal utskänkningsrättigheter, hvilka på enahanda
sätt kunna öfverlåtas åt hotellegare, värdar för
slutna sällskap m. fl. mot en efter rörelsens
beskaffenhet och omsättningens sannolika storlek
lämpad afgift. Här omnämnda afgifter för såväl
minuthandels- som utskänkningsrättigheter bestämmas
af vederbörande regeringsdepartement efter
magistratens och "formandskabets" hörande. Bolagens
räkenskaper granskas af 2 revisorer, valda den ene
af kommunalstyrelsen, den andre af vederbörande
högre myndighet. Af nettobehållningen tillfalla
15 proc. staden, 10 proc. bolaget och 10
proc. vederbörande departement till fördelning
mellan samtliga amtets kommuner i förhållande
till folkmängden. Återstoden af nettoförtjänsten
ingår till statskassan. Bolagets och amtskommunernas
vinstandelar skola användas till sådana allmännyttiga
ändamål, som kommunerna ej enligt lag äro skyldiga
att tillgodose. De till statskassan inflytande
vinstandelarna skola intill slutet af 1910 gå till
fonden för invaliditets- och ålderdomsförsäkring samt
sedan till en fond, hvars ändamål framdeles kommer
att bestämmas. På landsbygden må minuthandel bedrifvas
endast från brännerier till dem, som hafva rätt till
minuthandel och utskänkning, och utskänkning endast
efter kungligt tillstånd på häradsstyrelsens förord
af gästgifvare, hotellvärdar m. fl. åt hos dem boende
gäster. Afgiften härför fastställes före 15 okt. för
följande år af häradsstyrelsen efter rörelsens
antagliga omfattning. 35 proc. af afgiften tillfalla
häradskassan och återstoden statskassan. Minuthandel
med och utskänkning af brännvin får ej ega rum
mellan kl. 10 e. m. och 8 f. m. och ej heller efter
kl. 1 e. m. sön- och helgdagar samt dagar före
sådana. Antalet krogar i Norges städer har sedan
1871 fallit från 501 till 130 eller blott 1 krog
på 4,000 inv.; för landet i dess helhet finnes
1 krog på 16,000 inv. Brännvinsförbrukningen
är i Norge mycket ringa och utgjorde
1896–1900 blott 2,8 liter à 50 proc. pr inv.
Å. G. E.
Brännvinslagstiftningen i Danmark omfattar, liksom
i Sverige, två delar, af hvilka den ena rör skatten
på tillverkningen, den andra skatten på handeln och
utskänkningen. Brännvinsbränningen började sannolikt
vid midten af 1500-talet, och redan 1621 infördes en
skatt på hvar tunna malt, som användes i köpstäderna
för tillverkning af öl och brännvin. Skatten höjdes
1657, och vid sidan af denna förmalningsskatt, som
betalades af mjölnarna, bestämdes 1665 en skatt på de
pannor, som användes vid bränningen. Denna förändrades
1757 till en årlig skatt, beräknad efter hvar tunna
af kittelns omfång. Vid 1800-talets början funnos 316
brännerier i Köpenhamn och 2,200 i öfriga städer, men
jämförelsevis mycket få på landet, mest i förening
med krogar (redan 1689 blefvo bönderna förbjudna
att bränna brännvin). 1804 bestämdes skatten för
hvarje bränning efter mäskkarets storlek, medan
förmalningsskatten kvarstod, och den förstnämnda
utsträcktes äfven till landet. Men vid sidan af
de egentliga brännerierna drefs för privat behof,
i synnerhet i Jylland, smygbränning, som både
var oekonomisk och lämnade en dålig vara. 1837
skärptes förbudet mot privat bränning, och under de
närmast följande åren lyckades man utrota denna (1843
aflämnades 11,000 destillerapparater). Detta hjälpte
upp brännerierna. Samtidigt uppstodo ångbrännerierna,
medan potatis användes vid tillverkningen endast få
år. 1846 utgjorde hela skatten 2.3 mill. kr., hvaraf
den allra största delen härrörde från Köpenhamn och
köpstäderna, nämligen 910,000 i förmalningsskatt
och 1,310,000 i skatt på redskapen. 1850 infördes
en ny, förbättrad bestämmelse, samtidigt med att
brännvinsskatten utsträcktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
