- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
459-460

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intressanta mutationer noggrant redogöres. Arbetet
innehåller dessutom en särdeles grundlig redogörelse
för lagerbyggnaden, de egendomliga förkastningarna
och veckningarna, de märkvärdiga kontaktfenomenen
mot de eruptiiva bergarterna, därvid de klastiska
bergarterna omvandlats till kristalliniska o. s. v.

B:s arbete såsom lärare vid Stockholms högskola
var af stor betydelse både för hans egen utveckling
och för de mineralogiska och geologiska studierna
i Sverige. Tack vare okuflig energi och kraftigt
understöd af högskolans styrelse lyckades
B. nyupprätta en mineralogisk och geologisk
institution och förse densamma med en utmärkt
uppsättning af instrument för kristallografiska
och petrografiska undersökningar samt hopbringa en
omfattande samling mineral, bergarter, mikroskopiska
preparat o. s. v. Han räknade bland sina elever
svenskar, norrmän, finnar och danskar, bland hvilka
många sedan hafva förvärfvat sig namn inom den
vetenskapliga världen. Under sin vistelse i Stockholm
utgaf B. en stor mängd arbeten af mineralogiskt,
geologiskt och paleontologiskt innehåll, bland
hvilka främst är att märka Die mineralien der
syenitpegmatitgänge der südnorwegischen augit- und
nephelinsyenite
(1890), som af Vetenskapsakademien
belönades med wallmarkska priset och af Geological
society i London med Murchison-medaljen. Det
innehåller ej blott beskrifning på ifrågavarande
pegmatitgångars intressanta mineralier, utan redogör
dessutom för de eruptiva bergarter, som förekomma
inom området mellan Mjösen och Langesundsfjorden, för
dessa bergarters märkliga bildningshistoria o. s. v.

När professuren i mineralogi och geologi vid
Kristiania universitet genom Th. Kjerulfs död 1890
blef ledig, återvände B. såsom dennes efterträdare
till Norge. Han har därefter vintern 1891-92
företagit resor till södra Europa, 1893 besökt
England och Skottland, 1894 Tyrolen, Schweiz
och norra Italien, 1897 Finland och Ryssland,
1900 Nord-Amerika o. s. v. Af hans många arbeten
må ytterligare nämnas Die eruptivgesteine des
Kristianiagebietes
(hittills 3 delar, 1894, 1895
och 1898), som 1903 förskaffade honom Spendiaroffs
pris af den internationella geologiska kongressen
i Wien, samt Norges geologi (1902), i "Norge i det
19:e aarhundrede". 1900-01 utgaf han ett vidlyftigt
arbete Om de senglaciale og postglaciale
nivåforandringer i Kristianiafeltet
. Han har vidare,
särskildt i tidningspressen, offentliggjort en mängd
populär-vetenskapliga artiklar hufvudsakligen af
geologiskt innehåll samt för att utbreda kännedomen
om utvecklingsteorien.

Slutligen må nämnas att det var B., som (1896)
tog initiativet till stiftandet af Norges största
vetenskapliga fond, "Nansenfondet", och att han,
då han var rektor vid universitetet, tog åtskilliga
initiativ till reformer inom detsamma. B. är medlem
af en mängd lärda samfund, bl. a. Royal society i
London (1903) samt Vet. soc. i Uppsala (1889), svenska
vetenskapsakademien (1890), Vet. och vitt.-samhället i
Göteborg (1900) och Fysiogr. sällskapet i Lund (1903).
A. G. N.

Bröggerit Blomstr., miner., ett reguljärt uranat
från Moss (Norge) med sammansättningen (U O6)2
(U1 Th1 Pb2)3.
A. Hng.

Brölgrop, jaktv. Se Brollgrop.

Bröllop (fsv. bruþlöp, brullöp, brullop, isl.
brúðhlaup, brullaup) betyder egentligen "brudlopp"
och förklaras vanligen såsom högtidlig färd, hvarunder
brudparet med följe visade sig för folket; sedermera
festlighet, som åtföljer en brudvigsel. - Från
mycket gamla tider har det hos skilda folkslag varit
bruk att fira trolofning och äktenskap i närvaro af
släkt och vänner. Hos en del föga civiliserade
stammar föregås bröllopsgillet af en låtsad våldsam
enlevering af bruden, en kvarlefva från det urgamla
bruk att skaffa sig hustru genom brudrof från någon
främmande stam, hvilket förekom hos flera folk ännu
i deras historiska tid och återfinnes hos flera nutida
naturfolk. Den fordom vidt spridda seden med brudköp
(se d. o.) betydde i Skandinavien friköpandet af
bruden från faderns rättsliga makt.

Hos fornbabylonierna ställdes vid bröllopet
brudgum och brud mot hvarandra med "hand, fot och
hals", hvarefter endera i prästs närvaro uttalade
vigselformuläret, som lydde: "Gif mig din frukt;
du skall vara min hustru (man), och jag vill vara
din man (hustru)". Vidare måste äktenskapskontraktet
underskrifvas af parterna och vittnen.

Bland hebréerna började bröllopet med att brudgummen,
festklädd och åtföljd af sina vänner, begaf sig till
svärföräldrarnas hus, hvarifrån han sedan förde
bruden, djupt beslöjad och omgifven af väninnor,
till hennes blifvande hem. Bröllopsfesten räckte
i hela sju dagar (om bruden var en änka endast tre
dagar), med glädjemåltider, sång, musik och dans,
kvickhetslekar (gåtor) o. s. v. Efter brudnatten
tillvaratogo brudens föräldrar lakanen för att
med spåren därå kunna vittna om hennes jungfrudom,
ifall mannen sedan skulle förneka denna; i saknad
af sådana bevis kunde hon anklagas och behandlas som
äktenskapsbryterska (stenas till döds). Liknande bruk
vidhållas än i dag flerstädes i österlandet.

Hos forngrekerna ingingos äktenskapen
merendels om senvintern, i månaden gamelion
("bröllopsmånad"). Före bröllopsdagen offrades åt
äktenskapets skyddsgudar. Brud och brudgum badade
på bröllopsdagen i vatten från någon bestämd källa
eller flod i nejden. På aftonen hämtade brudgummen
sin beslöjade brud från hennes hem, vanligen på en
af oxar eller mulåsnor dragen vagn; bredvid henne
satt brudföraren, en hennes anförvant. (Änkling
fick ej själf af hämta sin brud.) Före och efter
vagnen gingo festklädda och bekransade fränder och
vänner, med facklor i händerna och företrädda af
ungmör, som buro sinnebilder af kvinnans hemflit
(slända o. s. v.). Under musik af flöjter och
stränginstrument samt under sjungande af "hymenéer"
framskred tåget till brudgummens blomstersmyckade
hus. Vagnens axel uppbrändes sedan i vissa orter,
till sinnebild af att bruden aldrig kunde tänka
på att återvända till föräldrahuset. Vid inträdet
i sitt nya hem höll bruden i handen ett kärl med
spannmål, såsom ett tecken till att hon förde med
sig bröd. Sedan man kastat fikon och andra frukter -
fruktsamhetens sinnebilder - öfver brudparet, följde
bröllopsmåltiden. Denna, i hvilken äfven kvinnliga
gäster deltogo, gällde inför rätta som bevis på
att bruden var gift. Därefter fördes de nygifta in i
sofkammaren, där en gosse i nära släktskap med bruden
tvådde hennes fötter, under det hon tillsammans med
sin man åt en kvittenfrukt. Därnäst offrade man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free