- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
485-486

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buchanan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härkomst. Nära befryndade med dem äro
tarantsjerna. Tadsjikerna äro mer lika perserna och
anses vanligen vara arier; de bo mest i östra B. och
uppgifvas till 600,000. Till dessa fyra stammar hör
så godt som hela den bofasta befolkningen, åkerbrukare
såväl som stadsinvånare. Nomader äro däremot kirgiser
(45,000) och turkmener. Dessutom finnas araber,
mest häst- och boskapshandlare, några hundra indier,
omkr. 4,000 afganer, mest köpmän, 4,000 judar, mest
handtverkare, omkr. 40.000 perser och ett par tusen
ryssar. Af befolkningen bor den öfvervägande delen
på slättbygden, som alltså är landets tyngdpunkt,
medan knappt 200,000 bo i berglandet. – Landets
religion är sunnitisk muhammedanism, och dess
fanatiska präster (mollas) ha stort inflytande. I
kultur stå bucharerna framför andra centralasiater,
men kvinnans ställning är hos dem än lägre än hos
de andra folken. Slafveriet afskaffades först genom
ryskt ingripande. Af näringar märkes först åkerbruk,
som väl fordrar konstgjord bevattning, men då också
ger goda skördar af hvete, korn, frukter (aprikoser
och persikor), hampa, lin, sesam, tobak och bomull,
sedan 1889 också af vin. Framför allt har odlingen
af bomull gjort stora framsteg, särdeles sedan den
transkaspiska järnvägen 1888 kom fram till B. 1902
skördades 215 mill. kg. bomull. Boskapsskötseln lämnar
ull och fårhudar; men af än större merkantil betydelse
är råsilkesproduktionen. Bergsbruket producerar alun,
salt, svafvel och guld. Industrien är mestadels
ännu hemslöjd; dess produkter äro bl. a. ganska
stora mängder halfsiden- och bomullstyger; dessutom
lädervaror, mattor, knifvar och vapen, metallfat,
krukmakeriarbeten m. m. Handeln har tagit ett
stort uppsving genom järnvägen. Utom förut nämnda
artiklar exporteras te, socker, läkemedel, indigo. Af
europeiska länder är det Ryssland, som drifver den
största handeln med B., ehuru äfven handeln med
brittiska Indien är betydande. Med Afganistan steg
in- och utförseln 1900 till 4 mill. rubel. – Det
inhemska hufvudmyntet är ett guldmynt tilla à 21 tenge
(tangas), vanligen motsvarande 10,60 kr.; dock äro
ryska pappersrubler i allmänt omlopp till växlande
kurs. – Regeringsformen är oinskränkt monarkisk;
fursten kallar sig emir, och kronan är sedan 1784
ärftlig inom mangiternas ätt. I spetsen för regeringen
står en förste minister. Landet delas i distrikt,
hvartdera styrdt af en beg; de viktigaste distrikten
äro Sjar, Hissar och Karsji. Hvarje distrikt är deladt
i underafdelningar, bestående af flera kommuner samt
styrda hvardera af en amljakdar; kommunens chef
heter aksakal ("hvitskägg"). – Hären uppgafs 1900
till 10,000 man infanteri, 400 man rytteri och 600
man artilleri. Angående B:s ställning till Ryssland
se B:s historia.

2. Hufvudstad i ofvannämnda rike,
ligger i Seravsjan-oasen. Omkr. 70,000 inv. B. är
omgifvet af murar, flankerade af 11 torn, samt
är en blandning af glänsande offentliga byggnader
med rik morisk arkitektur och af förfallna hus. Af
dess mellan 300 och 400 moskéer är den förnämsta
Mirgharab, som har en stor, obetäckt, fullkomligt
öppen gård af omkr. 90 m. i fyrkant, hvarest 10,000
personer få plats, och en med färgade stenar belagd
hög fasad, öfver hvilken reser sig en 32 m. hög
kupol. I B. finnas öfver 100 medreser (skolor),
som en gång besöktes af 10,000 studerande, 50 basarer
inom och 20 utom murarna, alla ganska obetydliga,
40 karavanserajer, 16 offentliga bad och ett
ståtligt palats för emiren. Staden har stor
betydelse som handelsstad och var förr äfven en
viktig slafmarknad. Den har alltid stått högt i
anseende bland muhammedanerna såsom en hufvudort för
muhammedansk lärdom.

Litteratur: Chanikov, "Bochara" (1841), Vambéry,
"Skizzen aus Mittelasien" (1868), "Geschichte
Bocharas" (1872) och "Reisen in Mittelasien" (1873),
Bonvalot, "En Asie centrale" (1884), Lansdell,
"Russisch Zentralasien" (2 bd, 1885), Moser,
"À travers l’Asie centrale" (s. å.), Proskowetz,
"Vom Newastrand nach Samarkand" (1889), Curzon,
"Russia in Central Asia" (s. å.) och "The Pamirs and
the source of the Oxus" (1897), Capus, "À travers
le royaume de Tamerlan" (1892), Krahmer, "Russland
in Mittelasien" (1898), och v. Schwartz, "Turkestan"
(1900).
J. F. N.

Historia. Det nuvarande B. jämte kringliggande trakt
benämndes i forntiden Sogdiana eller Transoxania. Det
blef införlifvadt med persiska riket och stod
ända till detta väldes störtande (641 e. Kr.) i
beroende däraf. Sedermera drogo än mongoliska horder
och än araber genom landet, hvadan detta sällan
åtnjöt politisk själfständighet. 874 blef landet
oberoende och hade sin storhetstid under samaniderna
(874–1004, se d. o.). Sistnämnda år blef B. eröfradt
af seldsjukerna och var, sedan deras välde ungefär
ett århundrade senare gått under, omtvistadt mellan
nigurer i ö. och kovaresmier i v., till dess landet
1219 eröfrades af Djingis kan, som där anställde de
grymmaste härjningar. B:s välstånd uppblomstrade
åter under hans efterträdare. Det lydde till 1363
under hans son Djagatai och dennes dynasti. 1369
blef Timur i Balch utropad till stor-kan. Han
blef då rådande i landet och valde Samarkand till
residens. I timuridernas händer förblef landet till
omkr. 1500, då styrelsen öfvergick till de usbekiske
kanerna. Den mest kände af dem är Sjaibani, af hvars
stora rike B. blef en obetydlig del. Sjaibanidernas
välde (1510–99) förföll snart genom dynastiska
fejder; dock upplefde landet under Abdallah II
(1555–97) en ny blomstringstid, särskildt i fråga
om andlig kultur. Förfallet tilltog alltmer under
asjtarkanidernas dynasti (1599–1785) och huset Mangit
(1785–1868), hvilket senare på kvinnolinjen ledde sin
härkomst från Djingis kan. Fejder med grannstaterna
Chiva och Kokand uttömde rikets krafter. Den fanatiske
emiren Nasrullah kan (1826–60) trodde sig om att kunna
trotsa européerna, lät afrätta två engelska gesanter,
öfverste Stoddart och kapten Conolly (1842), samt
afvisade äfven ryssarnas försök till diplomatiskt
närmande. Under hans son, Mozaffer ed-din (1860–85)
närmade sig de i Central-Asien raskt framträngande
ryssarna på allvar B:s gränser. Det kom 1866 till
väpnad sammanstötning, och 14 maj 1868 intågade
general Kauffmann i Samarkand. Vid fredsslutet
(30 juli s. å.) behöllo ryssarna nordöstra delen af
landet (Samarkand och ett par andra distrikt) samt
erhöllo betydande handelsrättigheter. 1873 bistod
kanen af B. ryssarna i deras fälttåg mot Chiva och
erhöll i belöning ett stycke af det eröfrade landet
vid Amu-darjas högra strand. Det ryska inflytandet
har raskt tilltagit under Mozaffer ed-dins son och
efterträdare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:42:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbd/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free