- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
523-524

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buffalo Bill ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När två fordon kopplas efter hvarandra, stöder således
en plan skifva mot en kullrig. Ändamålet härmed är att
förhindra buffertskifvornas eller spindlarnas krökning
vid den brytning, som uppstår i kurvor. Höjden för
buffertarna öfver skenornas öfverkant mätt till deras
midtlinjer är i den internationella trafiken bestämd
till 1,040 mm. å tomt fordon; buffertarnas afstånd
från fordonets midtlinje är bestämdt till 875 mm. åt
ömse håll och deras inbördes afstånd (buffertvidd
l. buffertafstånd) således 1,750 mm.

Centralbuffertar användas i Amerika vid normalspåriga
banor i största utsträckning. Vid Europas
normalspåriga banor ha de däremot ej vunnit insteg,
om man frånser, att några af preussiska statsbanornas
förnämligare tåg äro utrustade med sådana; vid
smalspåriga banor och vid elektriska spårvägar
användas de däremot allmänt. Centralbufferten
förenar i sig en kopplingsanordning, genom hvilken
fordonen hopkopplas antingen automatiskt eller för
hand, och har därigenom uppstått en stor mängd olika
konstruktionsformer. Bufferten placeras i fordonets
vertikala midtplan samt på en höjd i buffertbalken,
som ungefär öfverensstämmer med långbalkarnas i
underredets horisontala midtplan. Systemet med
centralbuffertar har många och stora praktiska
fördelar framför det med sidobuffertar. E. Hjr.

Buffertafstånd. Se Buffert.

Buffertbalk. Se Buffert.

Buffertbatteri. Se Ackumulatorbatteri.

Bufferthufvud, äldre benämning för buffertskifva.

Bufferthylsa. Se Buffert.

Bufferthöjd. Se Buffert.

Buffertskifva. Se Buffert.

Buffertspindel. Se Buffert.

Buffert-stat (jfr Buffert), ett mellan två
stater organiseradt neutralt område, afsedt att
hindra sammanstötning emellan de respektive staternas
intressen.

Buffertstämpel, äldre benämning för buffertskifva.

Buffertvidd. Se Buffert.

Buffet [byffä]. Louis Joseph, fransk statsman, f. 26
okt. 1818 i Mirecourt, depart. Vosges, var advokat,
då han efter februarirevolutionen 1848 af nämnda
departement valdes till medlem af konstituerande
nationalförsamlingen. Där röstade han i regeln med
den forna dynastiska vänstern, som motsvarade högern
i denna församling, och utmärkte sig särskildt för
sitt häftiga motstånd mot socialismen. Sedan prins
Napoleon blifvit vald till republikens president,
slöt sig B. till denne, utan att dock blindt följa
"élyséepartiets" politik. Efter Bixios afsked
blef B. af presidenten utnämnd till minister för
handel och Iandtbruk, men afgick 31 dec. 1849 på
grund af meningsskiljaktighet med den senare. 10
april-14 okt. 1851 tillhörde han ånyo ministären,
men drog sig efter statskuppen (2 dec. 1851) helt
från politiken. 1863 invald i lagstiftande kåren,
blef han en af ledarna för centern, som ville
förena de liberala reformkrafven med trohet mot
dynastien samt framför allt arbeta för en utvidgning
af representationens rättigheter. B. var en af
dem, som kraftigast medverkade till ministären
Rouhers störtande och till konstituerandet af det
s. k. liberala kejsardömet. 2 jan. 1870 öfvertog han
finansministerportföljen i Olliviers "parlamentariska"
kabinett, men afgick redan 14 april s. å. tillsammans
med
utrikesministern Daru, när kejsar Napoleon åter
tycktes luta åt absolutismen. 1871 invaldes B. i
nationalförsamlingen, där han slöt sig till högra
centern, efterträdde 4 april 1873 Grévy som dess
president och tog verksam del i Thiers’ störtande. Han
var en af den nya konstitutionens ifrigaste
förespråkare och blef efter dess promulgering chef för
och inrikesminister i ett konservativ-republikanskt
kabinett (10 mars 1875), men närmade sig alltmer
de klerikale och bonapartisterna. Vid valet af de
75 lifstidssenatorerna (9-21 dec. 1875) led han ett
afgörande nederlag i nationalförsamlingen och föll
igenom vid de nya valen i landet både till senaten
(30 jan. 1876) och till deputeradekammaren (20
febr. s. å.), ehuru han som inrikesminister öfvat
starkt tryck på valmännen. Han måste därför afgå
från regeringen 24 febr. s. å., men valdes kort
efteråt af senaten med knapp majoritet till senator
för lifstiden. Han var sedan ända till sin död, 7
juli 1898, en af ledarna för det klerikala partiet
där. Sedan 1890 tillhörde han Institutet ("académie
des sciences morales et politiques"). Han har skrifvit
Notice sur la vie et les travaux du comte Daru (1893).
E. A-t.

Buffet. Se Byffé.

Buffière [byffiår], Pierre. Se Mirabeau.

Buffo (it., fem. buffa), komisk, lustig. - Aria buffa
(buffa-aria), aria af komisk karaktär. - Duo
buffo
, mus., komisk duett. - Opera buffa, komisk opera. -
Buffo är äfven substantiv och har då samma betydelse
som buffone (fr. bouffon), gyckelmakare, narr,
komisk sångare. - Buffo-bas (buffo), bassångare, som
sjunger komiska partier. - Buffo-tenor, tenorsångare
med speciella anlag för att utföra komiska partier.
A. L.

Buffo-bas. Se Buffo.

Buffon [byffå’], George Louis Leclerc, grefve
de B., fransk naturforskare, f. 7 sept. 1707 i
Montbard i Bourgogne. Redan tidigt visade han
håg för naturvetenskapernas studium. Sedan han
gjort en resa till Italien och någon tid vistats i
England för att studera detta lands språk, återvände
han 1732 till Frankrike. Ett betydligt arf satte
honom från denna tid i tillfälle att odeladt egna
sig åt vetenskapen. Hans lärospån på det litterärt
vetenskapliga området voro ett par öfversättningar af
Hales "Vegetable statics" ("Statique de végétaux",
1735) och Newtons "Method of fluxions" ("Méthode
de fluxions de Newton", 1740). Till en början
sysselsatte han sig mest med matematiska och fysiska
forskningar. 1739 valdes han till medlem af franska
vetenskapsakademien, och samtidigt blef han intendent
vid "Jardin du roi" (hvilken sedermera fick namnet
"Jardin des plantes"). Under B:s förvaltning blef
denna institution en mönsteranstalt i fråga om
samlingarnas rikedom och vetenskapliga anordning. De
iakttagelser och jämförelser han där blef i tillfälle
att göra kommo honom på den tanken att utgifva en
allmän naturalhistoria. Redan 1739 började han egna
sig åt den stora uppgiftens lösning, och efter tio
års arbete tillsammans med anatomen Daubenton, åt
hvilken han öfverlämnat beskrifningen af formerna
och den anatomiska afdelningen, utgåfvos 1749 de
tre första banden af Histoire naturelle, générale
et particulière, avec la description du cabinet du
roi
. 1767 hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free