- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
735-736

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Marcellusteatern; idén till Vatikanens
"cortile della pigna" torde härstamma från
Septizonium. Rafael studerade för loggiorna i
Vatikanen de nyupptäckta Titustermerna och Neros
gyllene hus. Från Rom vandrade denna romerska riktning
till Florens, där Rafael uppförde palazzo Pandolfini
(färdigt omkr. 1530), och till Siena, där Peruzzi
verkade. San Micheli i Verona upptog motiv från
de romerska stadsportarna på palazzo Bevilacqua i
Verona samt utbildade på palazzo Grimani och palazzo
Mocenigo i Venezia det venezianska fasadsystemet i
högrenässansens anda. Palladio i Vicenza tillämpade
på palatsen, t. ex. Marc’ Antonio Thiene, motiv
från den romerska landsortskonsten och utförde
en antik teater efter Vitruvius’ regler, med
åskådarplatser under bar himmel och perspektivisk
scenbyggnad. Sansovino i Venezia införde på
palazzo Corner della Cà grande (1532) den antika
kvadermuren och på Biblioteca di San Marco (1536),
under inflytande af Palladios skrifter, den romerska
basilikans kolonnarkitektur med slösande plastisk
utsmyckning. De romerska villorna fingo tjäna som
mönster för påfvarnas praktbyggnader och lustslott:
Villa Farnesina (1509 af Rafael och Peruzzi), Villa
Madama (af Rafael och Giulio Romano), Villa papa
Giulio (1550, af Michelangelo, Vignola, Ammanati
och Ligorio), liksom Villa d’Este vid Tivoli, de
farnesiska trädgårdarna m. fl. äro efterbildningar
af kejsar Hadrianus’ och hans efterträdares
landthus, villor och trädgårdar. Genom Palladios,
Vignolas och Vasaris undersökningar och skrifter samt
Buontalentis 1536 bildade arkitekturakademi i Florens
riktades senrenässansens arbete alltmer på eklektisk
efterbildning af antikens konst. Samtidigt framträder
t. ex. på Uffizierna i Florens (af Ammanati) och
palazzo Cambiaso i Genova (af Galeazzo Alessi)
tidens kärlek till dekorativ prakt. Renässanstidens
öfvermodiga lefnadslust sökte omskapa lifvet till
en fortlöpande fest, ett slags offentlig teater,
på hvars skådebana furstar, ädlingar och förnäma
damer voro de agerande, folket statisterna,
kyrkor och palats bakgrunden, motsvarande de
antika scenbyggnaderna. Förberedelserna till de
offentliga lustbarheterna: riddarspel, bröllop,
triumftåg, t. o. m. begrafningar, pågingo under
åratal och fyllde så alla sinnen, att äfven de sköna
konsterna måste bekväma sig att i första rummet
tillgodose den teatraliska effekten. Michelangelo
drog ut konsekvensen af tidens pompösa anda, då
han på Peterskyrkan och på sitt förslag till
ombyggnad af Kapitolium i Rom (pl. XIV) bröt
med det äldre fasadsystemet, i hvilket med få
undantag hvarje våning fick sin pilasterställning,
och lät pilastersystemet omfatta tvenne våningar
samt understödde pilastrarna med lisener, hvarigenom
dimensionerna och effekten ytterligare ökades. Denna
nya fasadbehandling gaf uppslaget till det skede af
byggnadskonsten, som fått namnet barockstilen, och
hvars förnämsta utveckling egde rum utom Italiens
gränser.

b. Utom Italien. I Frankrike infördes renässansen, så
vidt man vet, af Fra Giocondo från Verona, som byggde
slottet i Berry (1496) och möjligen äfven delar af
slottet Gaillon. Förloppet af renässansens utbredning
där är alldeles detsamma som i Italien. Till en början
upptogos endast formerna till naiv tillämpning,
bildande sålunda en fransk ungrenässans. De gamla
feodalborgarna och kyrkorna, t. ex. slotten i Nancy och
Amboise och kyrkan S:t Pierre i Caen (1521, af Hector
Sohier), fingo en skrud af renässansens dekorationsmotiv,
af hvilka pilaster- och kandelabermotiven egnade sig
bäst för de smärta gotiska konstruktionerna. Äfven
vid nybyggnader, såsom slotten i Chenonceaux, Blois
och Chambord (1526, af Pierre Nepveu, pl. XV),
fasthöllo de inhemske arkitekterna troget den
gotiska anläggningen och konstruktionen. En
fransk högrenässans inleddes af Serlio från
Bologna, som byggde slottet i Fontainebleau,
där en konstskola uppstod, ledd af Serlio och hans
medhjälpare och efterföljare, Rosso från Florens och
Primaticcio från Bologna. Den förening, som ingicks
i Fontainebleau mellan italiensk pilasterfasad och
fransk uppdelning af planen i relativt själfständiga
torn och paviljonger med höga, spetsiga tak, blef
karakteristisk för den franska högrenässansen,
sådan den framträdde t. ex. på Hôtel de ville i
Paris (pl. XV), château d’Anet (af Jean Bullant),
Tuilerierna i Paris (af Philibert Delorme och
J. Bullant) och de äldre delarna af Louvre (1541, af
Pierre Lescot och Jean Goujon, pl. XV). Den franska
senrenässansen utmärkes liksom den italienska af
ökad sträfvan efter målerisk effekt, exempelvis
å Luxembourgpalatset i Paris (1615-20, af Jacques
Debrosse).

I Spanien torde renässansen hafva dels italiensk,
dels fransk härstamning. Den spanska ungrenässansens
dekorativa öfverdåd och släktskap med den franska
framträda rikast på fasaden till universitetet i
Salamanca (pl. XV), hvaremot på t. ex. Alcazar i
Toledo och Casa del Monterey i Sevilla ett spanskt
drag visar sig i murarnas upplösning till ornamentala
krön, bildande luftiga silhuetter omkring de platta
taken. Högrenässansen representeras i sällsynt
majestät af Karl V:s flygel vid palatset i Granada
(pl. XV); senrenässansen af Juan de Herreras arbeten:
palatset i Aranjuez, katedralen i Sevilla och Filip
V:s klosterlika slott Escorial.

Äfven till England öfverfördes renässansen
af fransmän och italienare. Ungrenässansen i
England bibehöll segare än i öfriga länder den
medeltida planen och byggnadsstommen i egenartade
anläggningar, t. ex. torghallarna i Rothwell (1577)
och Shrewsbury (1593). Ett nationellt öfvergångsskede
mot högrenässansen bildar den s. k. Elisabetstilen
l. Tudorstilen, till hvilken en stor del af Englands
ståtligaste slott och herrgårdar hör, såsom Kirby
hall (1572), Longford castle (1591), Holland house
(1607), Hatfield house (1611, pl. XV) och Bliching
hall (1619-20). Italienska konstnärer, såsom Giovanni
från Padova, hvilken byggde Somerset house, införde
drag, som tyda på inverkan från Palladio och vidare
utvecklades på t. ex. banketthallen White hall och
kyrkan S:t Paul, i Covent garden (af Inigo Jones)
samt vid Greenwich hospital (af Webb).

I Nederländerna och Belgien bibehöll sig den inhemska
tegelbyggnadens konstruktionssätt äfven under
inflytande af den franska ung- och högrenässansen,
så t. ex. å det plantinska tryckeriets hus i
Antwerpen. Målaren Cornelius de Vriendt, kallad
Floris, byggde rådhuset i Antwerpen i om fransk
högrenässans erinrande stil.

Till västra Tyskland kom renässansen från Frankrike,
till Syd-Tyskland från Italien. Originella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:42:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbd/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free