- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
747-748

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tidemansson fann sig föranlåten att inkalla en tysk,
mäster Gerlach från Köln, för att ombygga koret
i Linköpings domkyrka (färdigt omkr. 1500). Af
medeltidens klosterbyggnader finnas i någorlunda
oskadadt skick bevarade: i Danmark klostren i Sorö,
Skov (Herlufsholm) och Hälsingör, i Sverige klostret
i Ystad och delar af Roma och Vadstena kloster.

Under 1400-talet tog äfven den profana konsten nya
vägar. Den feodala organisationen af samhället och
stormännens växande makt gåfvo stormansboningarna
en dittills i Skandinavien okänd betydelse. Att bygga
befästa "hus" blef mot slutet af århundradet en viktig
uppgift för hvarje stormanssläkt. Säkerhetshänsyn
gjorde sig därvid mera gällande än trefnaden. För
de svenska "hus"-typerna, Vik i Uppland (1320) och
Glimmingehus i Skåne (1499), har förut redogjorts
(se Bostad, sp. 1270 ff.). Den danska typen är
vida mera utvecklad. Man sökte sig oftast en lågt
belägen plats – en fast del af en sjöbotten eller
en träskomgifven kulle –, där byggnadsplanen kunde
omgifvas med grafvar. I brist därpå gräfdes och
murades med stora kostnader grafvar omkring det
vanligen fyrkantiga byggnadsplanet. På den sålunda
bildade ön uppfördes en hufvudbyggnad, omgifven af
lägre vallar. Ingången försvarades af ett torn, och
vindeltrappan inrymdes i ett inre torn. Byggnaden
afslutades med en skyttevåning (Borreby, pl. XXVI). Än
indrog man inom slottsön stall och ladugårdsbyggnader,
än förlade man dem på andra sidan grafven. I senare
fallet utvecklades snart det ursprungliga rektangulära
"huset" genom tillbyggnad af flyglar. För att
motstå det nyuppfunna artilleriet försågs slottet
utåt med väldiga murar, krönta af en skyttegång
(Malmöhus, Landskrona citadell); inåt den trånga
borggården byggdes under 1500-talet murarna tunnare,
och detaljerna började taga intryck af renässansen. I
Danmark och Skåne finnes en hel mängd renässansslott,
som utvecklat sig direkt ur den medeltida hustypen
(Hesselagergaard, pl. XXVI); brytningen mellan
gammalt och nytt synes där varit mindre våldsam. I
Sverige dref Gustaf I:s hårdhändta genomförande af
reformationen ut de byggnadskunniga munkordnarna ur
landet, och man måste därför skrifva efter utländska,
mestadels protestantiska mästare. Sålunda ledde
Henrik von Cöllen byggnadsarbetena på slotten
i Kalmar (1536, pl. XXII) och Gripsholm (1537),
Fredrik Mussdorfer arbetade i Kalmar (1537-39) och
på Stockholms slott (1539-44). Pomraren Joakim von
Bulgarin begynte (1545) slottet i Vadstena (pl. XXII)
och Paul Schütz (1549) slottet i Uppsala, hvilket
senare liksom Borgholms försågs med runda hörntorn
för artilleriet, en anordning som vid Vadstena,
Kalmar och Malmöhus i stället tillämpades på den med
kasematter försedda yttre vallen. Såväl i storslagen
disposition som i detaljarbetet står Vadstena högst
(pl. XXII). De utmärkta portalerna och gaflarna
skulpterades af Pierre Delaroche (1563-99), under
det byggnadsarbetet fortsattes af Arend de Roy
(1566-90) m. fl. Sannolikt har den sistnämnde
arbetat på Visborgs slott (1567), samt på Mörby
(1570) och Rydboholms anspråkslösare tillämpningar af
den medeltida "hustypen". Italienaren Domenico Pahr
(1574-1602) jämte stenhuggaren Roland Mackle (d. 1581)
utförde bl. a. den ypperliga västra portalen
och det sirliga brunnshuset på Kalmar slotts
borggård. Många svenska konsthandtverkare omtalas i
Vasa-slottens räkenskaper, men endast en framstående
svensk byggkonstnär, Anders målare, hvilken med äkta
renässansgeni förestod byggnadsarbetena på Gripsholms,
Svartsjö och Stockholms slott (1565-74). Äfven Mårten
Rossman, som grundlade Gäfleborg, var antagligen
svensk. Konung Johan III var en lärd konstvän, som
studerade Vitruvius, Serlio, Ducerceau och Philibert
Delorme, men på samma gång hade sinne för medeltida
konst. Då han förordnar om Uppsala domkyrkas
återställande efter branden 1572, befaller han
uttryckligen att den skall återfå sitt förutvarande
utseende. Samma trohet visades vid riddarholmskyrkans
restaurering. Klara (af Henrik Verhuwen, 1572-89),
Maria Magdalena (1576-1634) och Jakobs kyrka i
Stockholm (af Willem Boy 1576, färdig 1645) voro
efterbildningar af den medeltida kyrkostilen, med
dess spetsbågiga fönster och stjärnhvalf, här dock
hvilande på runda kolonner; likaså Mariestads och
Kopparbergs kyrkor (den senare vid nyligen genomförd
restaurering alldeles "gotiserad").

1600-talets gemensamma intressen mellan de
protestantiska makterna, Holland och de nordtyska
staterna å ena sidan, Danmark och Sverige å den andra,
ledde till ett lifligt holländskt inflytande äfven på
byggnadskonstens område. I Danmark inleddes denna
"Kristian IV:s stil" med ombyggandet af Kronborg (af
Antonius v. Obergen m. fl. 1574-85) samt uppförandet
af Frederiksborgs (1602-25, pl. XXVI o. XXVII)
och Rosenborgs slott, Holmens kirke och börsen (af
H. von Steenwinckel d. y. 1619-40) i Köpenhamn. På
Hven byggde Tyko Brahe Uranienborg, i Skåne uppfördes
ett antal herrgårdar (Vidtsköfle m. fl.) samt kyrkan
i Kristianstad (af Lorentz Sweiz 1617-28) i denna
stil, hvars något tunga sirater och kartuschornament
undergingo en efter det nationella materialet, tegel
med kalk eller kritsten till ornamentala delar, lämpad
förfining. I Sverige representerades riktningen af de
fyra bröderna De Besche från Liège, af hvilka Gillis
sannolikt gaf ritningarna till Vibyholms slott i
Södermanland, som utfördes af Florenz Claesson Becker
o. a., och Hubert byggde det 1878 nedbrunna tornet
på Gertruds kyrka i Stockholm (1613-18). Bland de
tyskar, som under trettioåriga kriget invandrade
till Sverige, må nämnas Hans Jakob Kristler, som
tillbyggde södra skeppet på Gertruds kyrka (1639-43)
och utförde Jakob De la Gardies palats "Makalös"
(sedermera arsenal och dramatisk teater), samt Hans
Ferster, som fullbordade Jakobs kyrka i Stockholm
(1643) och uppförde Kristine kyrka i Falun (1642-52)
efter ungefär samma plan. Bland de vackraste och bäst
bibehållna af tidens mera renässansmässigt genomförda
kyrkor märkes Jäders kyrka i Södermanland, hvilken
ombyggdes på Axel Oxenstiernas bekostnad (1652)
och innesluter hans och hans familjs grafkor.

Om den medeltida hustypens utveckling till
"herregård" se Bostad. Bland de karakteristiska
leden i denna utveckling under 1600-talets förra hälft
märkas för Sverige det äldre Rosersberg (1620) och
Tidö (1629; se pl. VIII till art. Bostad), utförda
af pomraren Nikodemus Tessin d. ä., vidare Tyresö
(1630), Ängsö (1636), Lindholmen m. fl. Till denna
epok höra ock en del ansenligare byggnader i städerna,
såsom nuv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:42:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbd/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free