Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 799-800 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byström ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

båglinje är sammansatt af flera cirkelbågar,
hvilka öfvergå i hvarandra, så att de i
sammanbindningspunkterna hafva samma tangent
(fig. 13).

b) Köl-, Kil- l. Sadelbågen (Åsneryggen), hvars
skänklar bestå af dubbla bågar, hvilka äro nedtill
konvexa och ofvantill konkava och således hafva fyra
centra (fig. 14, 15). Af dessa är den i den engelska
gotiken förekommande s. k. Tudorbågen en tryckt form
(fig. 16).

c) Karnisbågen (fig. 17). Denna särdeles
inkonstruktiva bågform förekommer i den franska
gotiken.



d) Runda och Spetsiga väpplings-
l. klöfverbladsbågar, med tre blad (två ’’näsor";
fig. 18, 19), med fem blad (fyra "näsor") och med
flera än fem blad (Solfjäderbåge; fig. 20).

Med båge (hvalfbåge) menas äfven den, vanligen af
trä gjorda, hvalfstomme, på hvilken hvalfvets stenar
stödas, under det murningen pågår. Därjämte nyttjas
ordet båge stundom i st. f. murbåge, hvalf-ring,
stärk-ring. Se Hvalf.

5. Fys. Voltas båge. Se Elektriskt ljus.

Bågfris, bygnk., ett företrädesvis i den romanska
stilen och gotiken förekommande ornament, som består
af en under en hufvudgesims fortlöpande rad af små
bågar (runda l. spetsiga), hvilka stundom hvila på
små konsoler.

Hufvudportalen till Malmö museum. A bågfält.

Bågfält (grek. tympanon, lat. tympanum), bygnk.,
den lodräta väggyta, som inneslutes af en dörrs
öfverstycke och en öfver detta slagen båge. I
medeltidsportalerna är bågfältet ofta prydt med
reliefer.

Båggångarna, anat., tre böjda, rörformiga, i
hörselorganets inre befintliga kanaler, dels af
ben, dels af bindväf. Se Hörselorgan och Labyrint.
G. v. D.*

Båglampa, elektrot. Namnet båglampa härrör från
det fysikaliska fenomen, som kallas den elektriska
ljusbågen. Om tvenne spetsar af t. ex. kol eller
metall, hvilka stå i förbindelse med polerna
af en elektrisk strömkälla af icke alltför svag
spänning, föras tillsammans och sedan skiljas åt,
kan strömöfvergången blifva bestående mellan
spetsarna under utvecklande af ett intensivt
ljusfenomen. Strömöfvergången förmedlas af
en bågformad brygga af glödande partiklar, den
s. k. ljusbågen. Den, som först egnade fenomenet
uppmärksamhet och studium, var Humphry Davy,
som omkr. 1800 torde hafva framställt den första
ljusbågen.

De flesta metaller kunna bilda ljusbåge; undantag
utgöra zink, vismut och antimon. För praktiskt
tillgodogörande af bågljuset användas spetsar eller
elektroder af kol. Dessa tillverkas genom pressning
under mycket högt tryck af en massa af fint fördeladt
kolpulver, uppblandadt i något bindmedel. För vissa
ändamål användas s. k. "vek-kol", hvilka bestå af
ett pressadt kolrör, hvilket fylles med en massa af
mjukare kol (veken). På senaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>