- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
839-840

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bäckseda ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som emellertid gör dess utseende mest
egendomligt är den nakna platta svansdelen,
som är täckt af hornartade fjäll (en storartad
utveckling af den motsvarande svansbildningen hos
råttorna), mellan hvilka korta hår endast glest äro
spridda. Framfötterna äro mindre än bakfötterna, men
ypperliga arbetsredskap, med kraftiga klor att gräfva
med. Bakfötterna hafva simhud mellan tårna. På land
går bäfvern trögt och galopperar tungt, men medelst
simfötterna och genom vrickningar af den platta
svansen rör den sig med största lätthet i vattnet; det
är möjligt för den att uppehålla sig t. o. m. flera
minuter under vattenytan. Fordom hänfördes den därför
stundom till fiskarna, och påfvarna gåfvo tillåtelse
att förtära dess kött under fastedagarna.

Bäfvern utför märkvärdiga arbeten. "I byggnadskonsten
öfverträffar han alla andra djur, utom människan",
säger Linné. Beundransvärd är den skicklighet, hvarmed
den genom fördämningar ordnar vattenhöjden vid sin
hydda, gräfver kanaler för en lättare transport af
sina förnödenheter från skogen samt hålor, gångar
och vägar. Dess hydda är en kupolformig byggnad,
liksom fördämningarna uppförd af jord och gyttja,
sammanhållen och stärkt genom i kors mot hvarandra
ställda rötter, grenar och stockar. Den är rund
eller aflång, stundom ända till 14,8 m. lång och 2,6
m. bred. Dess höjd är vanligen 8,9-11,9 dm. Väggarna
äro fotstjocka eller däröfver. Oftast har boningen ej
mer än ett enda, bakugnslikt rum af 0,5-0,9 m. höjd,
stundom är den delad i två eller flera rum.
Golfvet är packadt och slätt; vanligen står en del
däraf under vatten. Snygghet råder därinne. Invid
väggen tillreder bäfvern sin säng, som består af
gräs. Sina förråd af lifsförnödenheter - friska
grenar och stockar af asp, al, björk, vide, sälg
eller rönn - gömmer den i närheten af hyddan; inne
i densamma håller den sina måltider. Den afskalar
och förtär helst den finare barken. Veden äter den
endast i nödfall. Så lefver den på de ställen, där
ingen människa stör dess frid. Sällskapsdjur är den
egentligen ej; en bäfverkoloni består endast af en
familj med ungar intill tredje årets kull. Bäfvern
är skygg och försiktig; helst väljer den natten
till arbetstid. Ensam eller i sällskap med de sina
simmar den tyst, med hela kroppen under vattenytan,
endast med ögon och näsborrar däröfver, och med
framfötterna utsträckta under hakan. Kommen till
den punkt i skogen, där ett passande träd bjuder den
föda, börjar den sitt arbete med att fälla detta till
jorden. I sina framtänder - som hvardera ha en bredd
af 8 mm. och af hvilka de båda i öfverkäken befintliga
skjuta 23-25 mm. och de båda i underkäken 36
mm. utöfver käkbenet - eger den ypperliga huggverktyg:
på en fjärdedels timme lär den kunna fälla en asp af
15 cm. diameter. Den afkapar grenar och kvistar samt
delar stammen i lämpliga stycken. Därefter forslas
alltsammans, antingen endast med framfötterna eller
äfven med hjälp af framtänderna, till närmaste ström
eller någon för ändamålet gräfd kanal, i hvilken
transporten går lättare för sig. Om bäfvern därunder
blir skrämd eller anar oråd, dyker den skyndsamt ned
i vattnet, sedan den först, genom ett kraftigt och
ljudande slag med stjärten mot vattenytan, varnat sitt
sällskap. Bäfvern skyr trakter, där människor bo. Den
bygger ej heller där den blir störd; där gräfver den
sig endast hålor och gångar att vistas och dölja sig
uti. Den är mycket fredlig, men kan, om det behöfves,
kraftigt försvara sig med sina framtänder. Bäfrarna
lefva i engiften, som troligen vara hela lifvet. På
våren eller försommaren föder honan 2-5, stundom 6-10,
vid födelsen blinda ungar, som under en månads tid
få di och vårdas med omsorg. Närmast i sammanhang
med parningen, men säkerligen äfven såsom ett medel
för bäfrarna att spåra och finna hvarandra, står
afsöndringen af bäfvergällen (castoreum), ett ämne,
som fört bäfvern in i den medicinska zoologien (se
Bäfvergäll). För sin päls och sin bäfvergäll, på
många ställen äfven för sitt kött (svansen har varit
ansedd såsom en läckerhet), har bäfvern sedan urminnes
tid varit eftersökt och stått i högt värde - fordom
kanske högre än nu. Därför har den också på de flesta
ställen, där civilisationen trängt fram, blifvit
utrotad eller förjagad. I Europa lefver den numera
endast på spridda ställen vid Rhône, Elbe (mellan
Wittenberg och Magdeburg), Weichsel, Dnjepr, Volga
och Petsjora samt i Norge inom några amt, talrikast
i Nisserelven i Nedenes amt. Allmännare förekommer
den i Sibirien och Nord-Amerika, men äfven där blir
den alltmera undanträngd. I Skånes torfmossar träffas
esomoftast lämningar efter bäfvern, stundom af större
exemplar än de, som nu finnas; från Lappland ned till
Dalarna lefde den åtminstone på 1840-talet och på
vissa trakter af fjällen tämligen allmänt. Numera
är den försvunnen från Sverige. Se Morgan, "The
american beaver" (1868), och Friedrich, "Die bieber
an der mittleren Elbe" (1894), samt uppsatser
af Feragen (i Sv. jägarförb.- nya tidskr. 1867)
och Collett (i Nyt magas. f. naturv., bd 28).
F. A. S. (L-e.)

Bäfverträd, bot. Se Magnolia.

Bägar-apparat, fys. Se Elektrisk stapel.

Bägare. 1. Konstind. Se Dryckeskärl. - 2. Fys. Se
Elektrisk stapel och Tantalusbägaren.

Bägarkorall, paleont. Se Cyathophyllum.

Bägarsvamp, bot. Se Peziza.

Bägge Sicilierna, konungarike. Se Neapel.

Bägna, en 276 km. lång biflod till Drammensälfven.

Bähr, Johann Kristian Felix, tysk filolog,
f. 1798 i Darmstadt, d. 1872 som professor i
Heidelberg. Hans förnämsta arbeten äro Geschichte
der römischen literatur
(1828; 4:e uppl. 1868-70),
Die christl. dichter und geschichtschreiber Roms
(1836; 2:a uppl. 1872), Geschichte der rom. litteratur
im karolingischen zeitalter
(1840) samt värdefulla
upplagor af Plutarchos och Herodotos. B. lämnade
äfven rikliga bidrag till tidskriften "Heidelberger
jahrbücher", hvars redaktör han var från 1847 till
sin död.

Bähr, Otto, tysk rättslärd, f. 1817 i Fulda,
blef 1849 råd vid öfverdomstolen i Kassel,
1863 öfverappellationsråd därstädes och efter
Hessens införlifvande med Preussen 1867 medlem
af appellationsdomstolen i Berlin samt 1879 råd
vid riksrätten i Leipzig, från hvilket ämbete han
tog afsked 1881. Död 1895 i Kassel. B. var 1867-80
staden Kassels representant i tyska riksdagen och
preussiska deputeradekammaren, hvarest han slöt sig
till det nationalliberala partiet. Han författade
bl. a. den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:42:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbd/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free