Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bärsärksgång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
F. Ton Ostini, "B." (1904), och Meier-Graefe, "Der
fall B." (1905, oppositionellt hållen). G-g N.
Böckling (ty. bückling), saltad och rökt sill eller
strömming. Jfr Beukelsz och Strömming.
Böckman, Frans, dansk köpman, f. 1669, d. 1741, bosatt
i Flensborg, utmärkte sig under svenskdanska kriget
1712-13 för ovanligt mod och fosterlandskärlek,
bl. a. som spion. När Magnus Stenbock af staden
Flensborg fordrade en stor brandskatt, utverkade
B. efter många svårigheter en hjälptrupp af 200 man
från Rendsborg och mötte under marschen därifrån
en öfverlägsen svensk styrka. Hans trupp studsade,
men ryktet om dess framryckning ledde likväl till,
att den svenska styrkan nattetid öfvergaf Flensborg
utan brandskatt. Efter kapitulationen i Tönning
betygade de svenske officerarna B. sin beundran för
hans ådagalagda mod.
Böckman, Martin, svensk fortifikationsofficer i
engelsk tjänst, deltog under M. G. De la Gardie, Kagg,
Douglas och Helmfeldt i Karl X Gustafs krig mot Polen,
Ryssland och Danmark samt tjänade sig därunder upp
från korporals till kaptens grad. Efter fredsslutet
1660 beslöt B. begifva sig i utländsk krigstjänst,
reste i aug. s. å. till England och fick där
anställning vid ett kavalleriregemente. 1661 åtföljde
han som "fyrverkare och ingenjör" den engelska flottan
på dess expedition till Barbareskstaterna och fick
på återvägen i uppdrag att för engelska regeringens
räkning söka afteckna fästningsverken vid Cádiz,
Céuta och Tetuan, hvilket värf han enligt egen uppgift
med lifsfara fullgjorde. Följande år sändes han som
"öfveringenjör och kapten för ett kompani till fot"
med en expedition till Tanger, som då nyligen kommit
i engelsk besittning som Karl II:s portugisiska
hemgift. B. företog där kartografiska arbeten och
ledde åtskilliga viktiga befästningsanläggningar; enär
hans regemente under tiden indragits, erhöll han i maj
1663 afsked ur engelsk tjänst och beslöt då att söka
sin lycka i Spanien. Där blef han djupt invecklad i
en intrig, som åsyftade att spela Tanger öfver i de
kringboende barbareskstammarnas våld, men ångrade
sedan sin medverkan och reste i nov. s. å. till
London för att där vinna belöning genom att röja
hela planen. Belöningen uteblef, och i stället blef
han - enligt egen uppgift till följd af en falsk
angifvelse från den holländske residenten - insatt i
Towern. Hotad med deportation till Jamaica, ansatte
han våren 1664 svenska regeringen med suppliker
om dess mellankomst till hans förmån. Några år
senare, 1667, befinnes B. från Stade i Sveriges
bremiska besittningar ha tillskrifvit engelska
regeringen med begäran att få återvända och pröfva
sin yrkesskicklighet på Thamesmynningens försvar
mot holländarna. Anbudet mottogs, och 1670 hade
B. avancerat till "third engineer of England". Han
utmärkte sig året därpå genom att tillfångataga
den djärfve äfventyraren öfverste Blood, då
denne försökte råna de engelska kronregalierna,
som voro i förvar i Towern hos B:s svärfar, Talbot
Edwards. B. omtalas sedermera som deltagare i flera
sjöexpeditioner, bl. a. 1683 ånyo till Tanger, då det
gällde att rasera de nyanlagda befästningsverken,
hvilka hotade att komma traktens sjöröfvare till
godo. En hel rad för engelska orter uppgjorda
befästningsplaner af B:s hand finnes ännu i British
museum. B. utnämndes 1685 till "chief engineer of
England", adlades s. å.
och blef 1688 öfverfyrverkare vid engelska
flottan. Under Vilhelm III:s sjökrig mot Frankrike
och Spanien användes af honom konstruerade
bombfartyg. B. afled i London 24 juni 1702. Jfr
hans biografi i "Dictionary of national biography",
suppl., där han oriktigt kallas Beckman, samt hans
suppliker i riksarkivet, samlingen "Biographica".
V. S-g.
Böda, socken i Kalmar län, Åkerbo härad. 12,440
har. 1,631 inv. (1904). B. utgör ett konsistoriellt
pastorat i Kalmar stift, Ölands norra kontrakt. -
Böda hamn, på östra kusten, är öfverfartsort till
Gottland. - Böda kronopark, upptagande största delen
af socknen, har en areal af 5,902,49 har (1900,
senaste officiella uppgift), däraf inegor 161,73
har, skogsmark 5,027,44 har och impedimenter 713,32
har. Det är den enda kronoparken inom Ölands revir.
Bödeli. Se Interlaken.
Bödiker, Tonio, tysk ämbetsman, f. 1843 i
Haselünne, Hannover, inträdde 1864 i Hannovers
statstjänst samt innehade sedermera en mängd
sysslor inom preussiska landtstaten, innan
han 1881 anställdes såsom föredragande råd i
Preussens inrikesministerium. När riksdagen 27
juni 1884 antagit olycksfallsförsäkringslagen,
uppdrogs åt B. ledningen af den nya organisation,
som föranleddes däraf och som öppnades redan 15 juli
s. å. under namn af "reichsversicherungs-amt". Genom
B:s energi vann detta verk en snabb och god
utveckling, och många utmärkelser kommo honom till
del. I juli 1897 tog han i följd af oenighet med
statssekreteraren v. Bötticher afsked ur statens
tjänst och inträdde som generaldirektor i firman
Siemens & Halske, hvars "tillsyningsråd" han sedan
1893 tillhörde. B. har skrifvit flera arbeten.i
kamerala samt försäkrings- och myntfrågor,
bl. a. Die unfallgesetzgebung der europäischen
staaten (1884) och Die arbeiterversicherung
in den europäischen staaten (1895).
J. F. N.
Bödtcher, Ludvig Adolf, dansk lyriker, f. 22 april
1793 i Köpenhamn, blef student 1812 och tillbragte
tiden 1824-35 i främmande länder, mest i Rom,
där han förtroligt umgicks med Thorvaldsen; det
var B:s förtjänst, att Danmark kom i besittning af
dennes efterlämnade konstverk. Den senare delen
af sitt lif tillbragte B. i Köpenhamn, där han
dog l okt. 1874. Han utgaf blott ett enda band
skaldestycken, under titeln Digte, ældre og
nyere (1856; 2:a uppl. 1877), hvartill 1875 kom ett
supplementband, Sidste digte. 1902 utgafs ett urval,
Digte, af Vilh. Andersen med biografisk inledning. En
mild glädje öfver lifvet samt ett öppet öga för
skönheten i naturen och konsten uppenbara sig i alla
dessa sånger, hvilka dessutom utmärka sig genom en
ovanlig finhet i den yttre formen. I många bland dem
besjungas minnen från Italien. Se A. Schumacher,
"L. B." (1875), och G. Brandes, "Danske digtere"
(1877).
Bödvar Bjarke (Bodvar Bjarke), en af Rolf Krakes
kämpar. Se Bodvar Bjarke.
Böe (Bo), Frants Diderik, norsk målare, f. 1820 i
Bergen, fick sin utbildning i Köpenhamn och Paris,
uppehöll sig därefter länge på Lofoten och dog i
Bergen 1891. Han målade stilleben och blommor samt
scener ur skogsdjurens och den arktiska fågelvärldens
lif. Representerad i norska nationalgalleriet,
i svenska statens samlingar (Död räf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
