Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bölte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studerade en kort tid teologi, hvarpå han blef
huslärare i den arboeska familjen på Bragernes
(Drammen). Där samlade han efter hand en stor
menighet, som förkastade barndopet och, sedan
nytt dop försiggått, antog namnet zioniter
(1742). öfverheten inskred mot sekten och satte
B. och några af hans anhängare på Kristiania
tukthus. Sedan blef han förvisad till Altona. Men
sekten bibehöll sig i trakten af Drammen till början
af 1800-talet. Den utmärktes af rena seder, men
dess medlemmar törnade ofta ihop med statskyrkans
lärare. B. återvände till statskyrkan, men sökte
förgäfves få någon prästerlig verksamhet. Han dog
före 1790 i bekymmersamma omständigheter i Altona.
O. A. Ö.
Bölte, Amalie Charlotte Elise Mariane, tysk
författarinna, f. 1811 i Mecklenburg-Schwerin,
vistades 1839-52 i England och bosatte sig 1879
i \Viesbaden, där hon dog 1891. 1852 utgaf hon
Visitenbuch eines deutschen arztes in London,
som innehåller skildringar ur det högre engelska
sällakapslifvet. Sedermera utgaf hon flera romaner
och novellsamlingar m. m. samt öfversatte en mängd
engelska romaner till tyska. Hon deltog äfven lifligt
i sträfvandena för höjandet af kvinnans ställning.
Bömiska bröderna (lat. Unitas fratrum, egentl,
"brödernas enhet"), en kyrklig sekt, som framgick
ur den stora husitiska rörelsen i Böhmen
på 1400-talet. Efter taboriternas krossande
1434 funnos i Böhmen blott två stora kyrkliga
sammanslutningar: katolikerna och utrakvisterna (det
mildare husitpar-tiet; se Husiter). De många
radikalare elementen samlade sig i små undanskymda
kretsar i städerna; en sådan krets fanns bl. a. i
Chelcic, där ledningen snart togs af en lekman vid
namn Peter. Denne hade troligen icke tillhört något
af de husitiska partierna, utan själfständigt utbildat
sin uppfattning af kristet församlingslif i anslutning
till den äldsta kyrkans former; man skulle lefva
som de förste kristne i den hedniska staten, lydiga
så långt samvetet tilläte, men med minsta möjliga
beröring med det världsliga; kärleksverksamhet vore
hufvudsaken; ytterst sträng kyrkotukt skulle vara
skyddet mot förfall. För denna åskådning vanns en
krets af fromma utrakvister i Prag; konung Georg
Pódiebrad gaf dem anvisning på en landtegendom,
där "bröderna" från Prag och Chelcicky slogo sig
ned 1457 eller 1458. De utsattes emellertid snart
för förföljelser både från katolikerna och från den
utrakvistiska statskyrkan och aflägsnades så från
bådadera. 1467 samlades omkr. 60 bröder från skilda
delar af Böhmen och Mähren och företogo val af egna
präster; dessa, liksom brödernas förste biskop,
invigdes af en valdenserbiskop. Därmed var ett
nytt kyrkosamfund bildadt. Det kallade sig "Unitas
fratrum"; motståndarna betraktade länge dess medlemmar
blott som valdenser. En bestämd inre skillnad fanns
dock; bröderna förkastade icke det borgerliga lifvet,
äktenskap, ämbetsplatser o. s. v. som hinder för
kristen fullkomlighet; de ursprungliga strängare
tendenserna härutinnan från Peter från Chelcics
tid utsöndrades på 1490-talet under en långvarig
inre strid, som tidvis hotade brödra-unitetens hela
bestånd. Som ledare framträdde redan då Lukas af
Prag ("unitetens" biskop 1517-28 och dess förnämste
organisatör, betydande skriftställare och författare
till brödernas bekännelseskrifter med wyclifitisk
åskådning).
Förnyade yttre förföljelser kulminerade i 1508
års beryktade lag (af Vladislav af Böhmen), genom
hvilken "Unitas fratrum" blef förbjuden och rättslös
i Böhmen (ej i Mähren) under nästan hela sin följande
tillvaro. Trots detta nådde bröderna en hög grad
af blomstring under 1500-talet; ungefär hälften af
Böhmens befolkning torde hafva tillhört uniteten,
och i Mähren var den än talrikare.
Redan disputationen i Leipzig fäste brödernas
uppmärksamhet på Luther, och lifliga förhandlingar
inleddes. För reformationen blefvo brödernas
kyrkosånger och särskildt deras högt utbildade
skolundervisning viktiga. Deras katekes för barn
har mer än någon annan påverkat Luther; den utgafs
ock i svensk bearbetning, af Olaus Petri, under
namn af "Een nyttwgh onderwisningh" 1526 och blef
så vår kanske första reformatoriska skrift. -
Lukas ställde sig afvärjande mot lutherdomen;
men efter hans död voro bröderna snart nära att
uppgå i densamma. På 1540-talet framkallades dock en
bestämd återgång till deras gamla åskådning, närmast
genom den döende utrakvistkyrkans anslutning till
lutherdomen och dess försök att på denna väg kunna
upplösa den hatade uniteten. Samtidigt medverkade
de politiska förhållandena att utsätta uniteten för
blodiga förföljelser under schmalkaldiska kriget;
den blef i verkligheten nästan upplöst i Böhmen,
men fortsatte en lifskraftig tillvaro i Mähren. I
täten trädde Joh. Blahoslav (unitetens förnämste
skriftställare, d. 1571), med sträfvan att förvärfva
bröderna rättsligt erkänd tillvaro i Böhmen; så
skedde ändtligen genom Rudolf II:s majestätsbref
1609, och en tid af lugn, men ock förslappning,
följde. Trettioåriga kriget gick (sedan 1621)
förhärjande fram öfver uniteten, utan att dock
kunna fullständigt utrota den; dess sammanhållande
personlighet var den store biskopen Amos Komensky
(se Comenius), dess stöd var Sverige. Af de rester,
som funnos kvar i senare hälften af 1600-talet,
är den mest bekanta den, som 1722 utvandrade till
Lausitz och där bildade kärnan af Zinzendorfs
brödraförsamling (se Herrnhutare). När 1781 års
toleransedikt utfärdades af kejsaren, anmälde sig
åter ett stort antal personer i Böhmen som bömiska
bröder. - En utgrening af uniteten öfverflyttade redan
på 1500-talet till Polen, där den trots upprepade
förföljelser ej alldeles försvunnit; ännu finnes i
provinsen Posen 5 brödraförsamlingar kvar. - Unitetens
betydelse ligger ej blott i dess inverkan på Europas
religiösa historia och i dess allmänt kulturella
och pedagogiska verksamhet, utan kanske framför
allt i dess inverkan på och fixering af den bömiska
nationalitetens egenart, dess språk, kultur m. m. Se
Gindely, "Geschichte der böh. brüder" (1857), och
Schweinitz, "The history of Unitas fratrum" (1885).
Hj. H-t.
Bömiska förlikningen (ty. Böhmischer ausgleich). Se
Böhmen, sp. 883.
Bömiska språket och litteraturen. Se Tjchiska
språket och litteraturen.
Bömiska Schweiz, en del af Elbe-sandstens-området på
högra stranden af Elbe, vid bömisk-sachsiska gränsen,
stöter intill "Sachsiska Schweiz" och innehåller
liksom detta egendomliga klippbildningar och vackra
utsiktsplatser. Medelpunkten är byn Dittersbach,
som besökes mycket af resande för sina märkliga,
omkring en bergkittel af 1,100 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
