Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cabral ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckling. Genom sin saftighet skulle kaktéerna
vara synnerligen begärliga för djur och utsatta för att
af dem förtäras, om de icke till skydd däremot vore
beklädda med borst och taggar. Dessa äro ofta
mycket starka, hvarför flera arter äro tjänliga till
häckar och stängsel. Mot större djur äro taggarna
ej alltid tillräckligt skydd. Det händer t. o. m.
stundom, i vattenfattiga trakter, att vissa arter
utgöra ett slags "öknens källor", där sådana djur
släcka sin törst, sedan de med foten afskrapat
taggarna. – Anmärkas må för öfrigt, att vidt skilda
växter stundom visa den största yttre likhet med
kaktéer; så t. ex. släktet Stapelia samt vissa arter
af Euphorbia. Dessa förekomma i den gamla världen
i samma slags trakter som kaktéerna i den nya.
Arter af denna familj äro nyttiga i flera
hänseenden. Många, i synnerhet arter af släktena
Cereus och Opuntia, hafva ätliga frukter. På
arter af Opuntia och Nopalea lefver
kosjenill-insekten, af hvilken fås det värdefulla
kosjenillfärgämnet. En mängd kaktéer odlas som
prydnadsväxter för sina praktfulla blommor, sina underliga
former samt för den lätthet, hvarmed de trifvas och
kunna föröka sig (jfr Cereus, Echinopsis,
Epiphyllum, Mammillaria, Opuntia).
Kaktéerna innehålla i allmänhet indifferenta ämnen;
ett undantag gör Echinocactus (Anhalonium,
Ariocarpus) Lewini, som innehåller ett ytterst verksamt,
strykninartadt gift.
Ldt. (G. L–m.)
Vissa amerikanska kaktéer af släktet Anhalonium
innehålla gifter med synnerligen egendomliga
verkningar. Uppmärksamheten har väckts på dem genom
det bruk, som åtskilliga indianstammar i Mexico och
närgränsande delar af Förenta staterna göra af dessa
kaktéer som berusningsmedel vid religiösa fester.
Vanligen torkade skifvor af sådana kaktéer, i
Mexico kallade pellote (läs: peyote – äfven peyotl,
ett gammalt aztekiskt ord, som lär betyda "ört"
och "rot"), i Indianterritoriet mezkal, förtäras och
försätta infödingarna i ett så egendomligt
själstillstånd, att de betrakta och omtala medlet som ett
slags gudomlighet. Ur en art, Anhalonium
Williamsi, har framställts alkaloiden pellotin, som i dos
af 4–8 cg. med fördel brukats som sömnmedel.
Af vida större intresse är alkaloiden mezkalin, som
jämte flera andra alkaloider framställts ur
Anhalonium Lewini. Mezkalinets verkan hos
människan ligger hufvudsakligen på det psykiska
området och erinrar i vissa afseenden om verkan af
hasjisj (se d. o.). Mezkalinruset är dock af mer
stillsam karaktär än hasjisjruset och utmärker sig
särskildt genom att fantasibilderna prunka i de
grannaste färger. En person, som förtärt ett
mezkalinhaltigt preparat och därefter lägger sig i ett
mörkt rum med slutna ögon, ser i brokig,
blixtsnabb växling under flera timmar en följd af grant
färgade mönster, mosaiker, arkitekturer, landskap
med djupröda träd, glänsande gemak, blixtrande
ädelstenar, tåg af människor, marscherande soldater
m. m. Medvetandet och förståndsförmögenheterna
äro fullt bibehållna; stämningen är glädtig med
stor skrattlust. Hörseln är nedsatt; alla ljud höras
som från fjärran. Tidssinnet är i hög grad
rubbadt; några minuter tyckas långa som 1/2 timme.
Utkommen i dagsljuset, uppskattar den förgiftade
alla afstånd såsom mycket längre, än de i
verkligheten äro. Samtidigt med dessa på en alldeles
egendomlig hjärnretning beroende symtom förekomma
äfven hufvudvärk, svindel, kväljningar samt
vidgning af pupillerna. Förgiftningsbilden är en af de
egendomligaste, som något gift framkallar.
C. G. S
Cacteæ, bot., detsamma som Cactaceæ (se d. o.).
Cactus, bot. Se Cactaceæ.
Cactusfikon, bot. Se Opuntia.
Cacus, rom. myt., enligt Vergilius m. fl. ett i
en grotta vid Aventinus lefvande, eldsprutande
vidunder (enligt Livius en herde och röfvare), som från
Herkules röfvade en del af den boskap denne tagit
från Geryones, men som af Herkules därpå dödades.
Man har ofta antagit fornitaliskt ursprung för denna
saga och t. o. m. sammanställt den med den vediska
berättelsen om Indras kamp med Vrtra om [**]
himla-korna och däri sett spår af en indoeuropeisk myt;
det kan dock vara blott en öfverflyttning på
romersk mark af den grekiska sagan om Herakles,
för att förklara vissa romerska lokaliteter och
helgedomar.
H. Sgn.
Cadalso, José de, spansk författare, f. 1741
i Cádiz, d. 1782 som öfverste under Gibraltars
belägring, skref, delvis under pseud. Josef Vazquez
(l. Bazquez), eleganta dikter med Villegas och
Quevedo som förebilder äfvensom satirer på prosa
efter franskt klassiskt mönster. C. stod i intim
förbindelse med sin samtids mera betydande spanska
författare, Moratin, Iriarte, Jovellanos, Meléndez
Valdés. På hans första lyriska samling, Ocios de
mi juventud, följde prosasatiren Los eruditos á la
violeta (1772), ett skarpt angrepp på tidens
litterära ytlighet. Noches lugubres är en patetisk
skildring af hans lifs drama. Efter hans död utkom
1793 Cartas marruecas, en efterbildning af
Montesquieus "Lettres persanes", där han målar sin tids
seder och bruk. Hans samlade arbeten finnas i
Rivadeneiras "La biblioteca de autores españoles",
med biografi af Navarrete.
Ad. H–n.
Cadamosto l. Ca Da Mosto, Alvise,
italiensk upptäcktsfarande, f. 1432 i Venezia, företog
1455, på uppmaning af den portugisiske infanten
Henrik (Navigator), en upptäcktsresa längs Afrikas
västra kust och kom ända till floden Gambias
mynning. 1456 for han åter ut och upptäckte
Kap-Verde-öarna. Efter don Henriks död (1460) återvände
han till sitt fädernesland, där han dog 1477. Sin
första upptäcktsresa skildrade han ypperligt i El
libro de la prima navigazione per oceano a le terre
de’ Nigri della bassa Aethiopia (1507).
G. Stg.
Cadaval, sidogren af huset Bragança,
härstammande från Alvarez, yngre broder till hertig
Ferdinand II af Bragança. Ätten upphöjdes af Johan
IV i hertigligt stånd. – Mest känd af dess
medlemmar är Nunho Caëtano Alvarez
Pereira de Mello, hertig af C., f. 1798, 1826
insatt som medlem i det af Johan VI upprättade
regentskapsrådet och pärskammarens president, men
efter statshvälfningen 1828 usurpatorn dom Miguels
premiärminister och förnämste medhjälpare. Efter
de konstitutionelles seger 1833 nödgades han lämna
Portugal och fly till Frankrike, där han dog i
Paris 1838.
Cadaver (lat.). Se Kadaver.
Cadbury [kä’db*ri], George, engelsk filantrop,
f. 1839 i Edgbaston, chokoladfabrikant. Se
Arbetarbostäder, sp. 1310.
Cade [kad]. Se Kadiolja.
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
