- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
963-964

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caillié ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att framställa stort anlagda karaktärer, ställda i
yttre och inre strider af genomgripande och
ödesdiger betydelse. Hans framställning är spännande,
om också väl bred, tekniken i berättelsen ofta ganska
enkel, men verkningsfull. Äfven etnografiskt äro hans
skildringar från ön Man af intresse.
R–n B.

Cainito, bot. Se Chrysophyllum.

Cainotherium, paleont. Se Cænotherium.

Caique [-i’k], fr., sjöv., ett slags båt. Se Kaik.

Ça ira [sa-], fr., "det skall gå", fransk
revolutionsvisa (uppkallad ef ter den som omkväde städse
återvändande begynnelsestrofen). Början lyder: "Ah! ça
ira, ça ira, ça ira; Les aristocrats à la lanterne"!
(Ja, det skall gå, det skall gå, det skall gå! Till
lyktstolpen med aristokraterna!) "Ça ira"
förbjöds 1797 af direktorium. Texten härrörde från
gatsångaren Ladré, melodien från trumslagaren
Bécourt.

Caird [ke’*d], sir James, f. 1816 i Skottland,
verkade såsom författare och ledamot af underhuset
för höjande af Storbritanniens jordbruk och var
omkring midten af 1800-talet en af det brittiska
jordbrukets mest representative män. Bland hans skrifter
äro mest kända: High farming as the best substitute
for protection
, utkom 1848, kort efter de engelska
spannmålstullarnas upphäfvande, samt English
agriculture
(utkom i svensk öfv. 1855). Efter hans i
parlamentet väckta motion grundlades Englands
officiella jordbruksstatistik. Död 1892.
H. J. Dft.

Cairn [ke’*n], eng., stenröse (se d. o.).

Cairnes [ke’*ns], John Elliot, brittisk
nationalekonom, f. 1823 på Irland, d. 1875 i London. Han
hade i sin ungdom anställning i sin faders
bryggeriaffär, men egnade sig sedan åt studier vid Dublins
universitet och hängaf sig efter aflagda examina åt
sin älsklingsvetenskap nationalekonomien. 1856
kallades han af sin gynnare ärkebiskop Whately till
en af denne stiftad nationalekonomisk professur i
Dublin, hvars innehafvare ombytes hvart femte år,
och 1857 utgaf han sina föreläsningar, under titeln
The character and logical method of political
economy
(2:a uppl. 1875). År 1862 utkom The slave
power
, en utmärkt undersökning af slafveriet som
samhällsform och ekonomisk organisation, däri han
uppvisar dess olämplighet äfven ur rent ekonomisk
synpunkt; boken blef därigenom på samma gång ett
försvar för de amerikanska nordstaterna i det
pågående inbördeskriget. 1859 hade C. utnämnts till
professor i Galway, och 1866 mottog han
nationalekonomiska professuren i London; men till följd af en allt
svårare giktsjukdom, som småningom paralyserade
alla hans kroppsliga förmögenheter, måste han 1872
draga sig tillbaka som professor emeritus. Genom en
stor vänkrets, hvars medelpunkt han utgjorde,
utöfvade han under sina sista år ett ansenligt, ehuru
indirekt politiskt inflytande, särskildt i irländska
frågor. Dessa år använde han äfven till att ytterligare
bearbeta sina förut offentliggjorda arbeten och utgaf
de mindre bland dem i två band 1873 (Political
essays
och Essays in political economy theoretical
and applied
). Slutligen 1874 utkom hans kanske
ryktbaraste arbete, Some leading principles of political
economy newly expounded
, en undersökning af
vissa grundläggande frågor beträffande värdeläran,
förhållandet mellan kapital och arbete, samt den
internationella handeln.

C. kan på visst sätt anses som det sista stora
namnet inom den äldre liberala engelska skolan.
I metodiskt afseende gör han obetingadt gällande
nationalekonomiens deduktiva och teoretiska
karaktär, dess egenskap att vara läran om det som är,
ej om det som bör vara. I teoretiskt afseende utöfvar
han (särskildt i sin sista bok) en skarp kritik mot
sin lärofader. Stuart Mill och fördjupar ansenligt
den äldre åskådningen, särskildt beträffande
lönefondsteorien (se Arbetslön), medan han står i
bestämd motsats till nyare anti-liberala företeelser,
t. ex. fackföreningarna och protektionismen. Alla
hans skrifter utmärkas af synnerligen stor klarhet
och skärpa, som dock ej alltid förenas med förmåga
att fatta den djupare innebörden i motståndares
åsikter. Jfr Price, "Short history of political
economy in England" (1891).
E. Hkr.

Cairngorm [ke’*n-gå’m], "blå berg", berggrupp
i Grampian-bergen i Skottland. Den högsta toppen
är Ben Muich dhui, 1,309 m. Bland bergen ligga
flera små sjöar, bl. a. Loch Avon.

Cairns [ke’*ns], Hugh Mc Calmont, earl C.,
engelsk statsman, f. 1819 på Irland, studerade vid
Dublins universitet, där han 1838 graduerades, och
blef 1844 advokat i London. Han invaldes 1852 i
underhuset som konservativt ombud för Belfast,
utmärkte sig snart som talare genom sin juridiska
klarhet och skärpa och blef 1858 solicitor general. Efter
denna tid hade han såsom advokat en oerhörd
praktik. Han tog 1866 lifligt del i striden mot Gladstones
förslag till valreform och var en kort tid attorney
general i den nya konservativa ministären, men
utträdde ur det politiska lifvet, då han utnämndes till
lord justice of appeal. Redan 1867 upphöjdes han
till peer (baron C. of Garmoyle) för att kunna
förstärka sitt parti i öfverhuset, och då ministären i
febr. 1868 ombildades, blef han lordkansler (till
dec. s. å.). Som peer hade han tagit viktig del i
förhandlingarna om valreformen och sökt ändra den
i mindre liberal riktning; likaledes var han 1869
oppositionens ledare i striden mot den irländska
kyrkobillen. Slutligen var C. på nytt (1874–80)
lordkansler och genomförde i denna ställning den af
hans liberale företrädare lord Selborne påbörjade
reformen af rättegångsväsendet. Han upphöjdes
1878 till viscount Garmoyle och earl C., men efter
de konservatives nederlag och sin afgång från
lordkanslersämbetet spelade han en jämförelsevis
obetydlig roll i det offentliga lifvet, ehuru han ofta
kritiserade den liberala regeringen, speciellt i den
då brännande Transvaalfrågan. Han afled 1885,
efter att hela sitt lif ha haft att kämpa emot en
svag hälsa. Han ansågs vara sin tids dugligaste
jurist.
(T. H–r.)

Cairo 1. [kei’råu] Stad i nordamerikanska
staten Illinois, i sydligaste hörnet, vid Ohios förening
med Mississippi. 12,566 inv. (1900). Staden är
ofta utsatt för öfversvämningar och blef 1858 nästan
alldeles förstörd, men har sedan åter uppbyggts och
blifvit skyddad genom dammar. C. är af vikt såsom
bomullsstapelplats. – 2. [kai’råu] Stad i Egypten.
Se Kairo.

Cairoli [kajråli], Benedetto, italiensk
statsman, f. 28 jan. 1825 i Pavia, d. 8 aug. 1889 i
Neapel, deltog som ung student lifligt i 1848 års
händelser som en af ledarna för de lombardiske
studenterna vid deras demonstration mot det
österrikiska herraväldet i norra Italien och kämpade

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:42:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbd/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free