- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
973-974

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Calamariidæ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktning i stället för i horisontal; barken var mycket
voluminös, stammens yta glatt eller försedd med
långsgående strimmor. Jämte denna typ med smala
primära märgstrålar
(Arthropitys), hvars ved
i det hela taget företer
en ganska stor analogi
med veden hos vissa
barrträd, t. ex.
idegranen (Taxus), finnas
andra, såsom den ännu
föga kända
Arthrodendron, hvars primära
märgstrålar uppbyggas
af prosenkymartade
celler, samt
Calamodendron (fig. 2), hos
hvilken de primära
märgstrålarna hafva en ännu
mera invecklad
byggnad. Endast
midtpartiet af dessa utgöres
nämligen af parenkym,
under det att den öfriga
delen närmast veden
består af en
prosenkymatisk väfnad. Bladen hos
denna typ uppgifvas
äfven vara olika de
vanliga, i det att de äro
mera glest ställda,
långa, gräslika, med
flera parallella nerver.

illustration placeholder
Fig. 3. Stenkärna (utfyllning
af märghålan) af Calamites.
1/2 nat. storl.

De cylindriska birötterna hos Calamites voro oledade,
icke ihåliga, med stora lakuner i
barkregionen, ett bevis för att växten lefde på sumpmark.
De exemplar af Calamites, som äro vanliga vid
stenkolsgrufvor och i museer och som skenbart visa en
räfflad, tydligt ledad stam (fig. 3), äro icke

illustration placeholder
Fig. 4. Genomskärning af en Calamites-stam.
x vedknippen, mr primära märgstrålar.

stenvandlingar af sådana, utan endast utfyllningar af
märghålan. Mycket unga stammar eller grenspetsar hade
ännu den fina märgväfnaden i behåll, men i mån
som tillväxten fortgick, försvann denna eller
bildade på sin höjd ett tunt skikt närmast vedringens
innersida. Genomskärning af en dylik stams
vedcylinder har det utseende, som fig. 4 visar, hvaraf framgår,
att kärlknippena (x) skjuta in mot håligheten, under
det att den inre begränsningen af de primära
märgstrålarna (mr) visar en buktning utåt, beroende på
väfnadens mindre motståndskraftiga natur. När växten
efter sin död inbäddats i slam, har detta inträngt i
den inre håligheten och utfyllt densamma, hvarvid
en afgjutning med räfflad yta uppstått, där ribborna
motsvara märgstrålarna, fårorna kärlknippena.
Liksom hos Equisetum grena sig dessa vid leden och
förena sig med motsvarande grenar från
angränsande internodium, hvilket föranleder, att fårorna
på dylika afgjutningar vid leden alternera (fig. 3),
hvarigenom de lätt skiljas från motsvarande
afgjutningar af Asterocalamites (se d. o.).

Sporangierna hos Calamites voro liksom hos
Equisetum samlade i axlika ställningar, stundom ända till 30
centimeter långa, hvilka i många fall synas varit
samlade på särskilda grenar. Flera olika typer kunna
särskiljas, hvilka alla afvika från Equisetum
därigenom, att axet icke uppbygges af enbart fertila blad

illustration placeholder
Fig. 5. Parti af en Calamostachys (förstorad).

illustration placeholder
Fig. 6. Parti af Palæostachya (förstorad), br sterila
blad, sp sporofyller, sm sporangier.

(sporofyller), utan af växlande kretsar af sterila och
fertila. (Hos Asterocalamites utgöres däremot axet
enbart af sporofyller.) De sterila bladen i axet
voro sinsemellan vid basen förenade och i spetsen
uppåtböjda, hvarigenom de fertila bladkretsarna
skyddades och doldes. Sporofyllerna voro sköldlika
och uppburo på sin undre, mot axeln vända sida
fyra sporangier, hos hvilka man i somliga fall
iakttagit sporer af endast ett slag, medan man hos andra
ax funnit två slags sporer, så att sporangierna
i nedre delen af axet innehålla megasporer, i de
öfre däremot mikrosporer. Några forskare äro
benägna att antaga, att det senare förhållandet var
regel, hvarigenom sålunda ännu en olikhet mot
Equisetum skulle förefinnas. De viktigaste i fråga om
sporangieaxen särskilda typerna äro Calamostachys
(fig. 5), med sporofyllerna ställda midtemellan tvenne
sterila bladkransar, och Palæostachya (fig. 6), med
sporofyllerna fästa omedelbart öfver eller i axeln af
en steril krans – somliga forskare undvika därför
uttrycket sporofyll och ersätta det med sporangiofor.
Andra typer äro Macrostachya och Huttonia, stora

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free