Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caldani ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att leda dess angelägenheter ända till sin död, som
inträffade 25 maj 1681. I sitt testamente hade han
föreskrifvit, att hela hans förmögenhet skulle
tillfalla nyssnämnda sällskap.
C. var föga upptagen af sina ämbeten, hvilka
näppeligen voro annat än sinekurer, men de gåfvo
honom ett rikligt uppehälle, och han kunde
därför under en stor del af sin långa lifstid ostörd
egna sig åt sitt dramatiska författarskap. Också äro
alstren af detta i sanning förvånande både i fråga
om antal och yppighet. I sammanhang med det
spanska dramats föregående utveckling kunna de
flesta bland dem, med afseende på ändamål och
innehåll, lämpligast hänföras till följande trenne
hufvudflockar: 1) ett slags kyrkliga festspel, som
vid Kristi lekamens fest med glänsande prakt och
stora omkostnader uppfördes på gatorna i Spaniens
större städer, 2) världsliga skådespel, eller sede-
och intrigstycken, i hvilka det spanska lynnets mest
framstående drag, en öfverdrifvet ömtålig
hederskänsla, galanteri och svartsjuka, spela hufvudrollen,
och slutligen 3) andliga skådespel, i hvilka
människolifvets högsta spörsmål framställas i en symbolisk
form och besvaras från katolsk-religiös synpunkt.
De kyrkliga festspelen (autos
sacramentales) utgöra icke mer än en akt, men föregås
af en loa (prolog, egentl. beröm), som dock ej alltid
har samma författare som festspelet. Deras ändamål
var att vid Kristi lekamens fest förhärliga den
katolska gudstjänstens förnämsta mysterium,
transubstantiationen, och därför innehålla de alltid en tydlig
hänsyftning på hostian och kalken, eller Kristi
lekamen och blod. Den symboliska hållning, som det
hela därigenom erhöll, har i festspelet infört en
mängd allegoriska personer, hvilka där vanligtvis
spela de förnämsta rollerna. Så uppträda i C:s
autos, liksom i hans föregångares, synden, döden,
tron, nåden, hedendomen, judendomen, de sju
sakramenten, fattigdomen, rikedomen, fåfängan, förnuftet,
freden, kriget, ljuset, skuggan m. fl. och medverka
såsom individuella personer till den dramatiska
handlingens fortskridande. Ämnen till denna
handling hämtade C. icke allenast ur bibeln, såsom i
La cena de Baltasar (Baltasars gästabud), La piel
de Gedeon (Gideons fäll) och Las espigas de Ruth
(Ruts axplockning), utan äfven från den klassiska
mytologien, såsom i Andromeda y Perseo
(Andromeda och Perseus), från den gamla historien, såsom
i La lepra de Constantino (Konstantins spetälska),
från sitt fäderneslands häfder, såsom i El santo rey
don Fernando (Den hel. konung don Ferdinand), ja
t. o. m. från samtida märkliga tilldragelser vid
hofvet, såsom i El nuevo palacio del Retiro (Det
nya palatset Retiro), i anledning af fulländandet af
Filip IV:s nya lustslott "Buen Retiro". I dessa
festspels konstnärliga behandling lämnade C. mer
än annanstädes sina föregångare bakom sig. Också
kan man ej annat än beundra den skapande kraft,
som förmådde ingjuta mänskligt lif i dessa abstrakta
begrepp, och den uppfinningsförmåga, som mäktade
på ett konstnärligt och öfverraskande sätt förbinda
de mest olikartade ämnen med festens religiösa
ändamål och öfvergjuta det hela med en doft af den
innerligaste andakt. Det är, som om han i dessa
festspel velat förvandla hela universum till en enda
jättelik monstrans, där den oändlige skulle i en
omedelbar närvaro tillbedjas och prisas af de
troende. Också äro, enligt samtida landsmäns omdöme,
C:s autos de af hans verk, på hvilka hans
författarrykte förnämligast grundar sig, och om också
barn af andra länder och andra tider icke känna sig
så djupt gripna af dem, kan dock ej ens den mest
protestantiske kritiker förneka, att de äro det
märkligaste och konstnärligaste, som en katolsk mystik
någonsin skapat. Vi ega i behåll öfver 70 dylika
af C. författade festspel för Kristi-lekamens-fester i
Madrid, Toledo och Sevilla.
Om man, för att lätta öfversikten öfver den
brokiga mångfalden af alla C:s dramer, till den andra
hufvudflocken, världsliga skådespel
(comedias humanas), räknar alla dem, i hvilka den yttre
handlingen förnämligast genom en invecklad intrig
eller underbara, öfverraskande situationer tager
åskådarens uppmärksamhet i anspråk, kan man
därunder inbegripa ej allenast de vanligen s. k.
comedias de capa y espada (skådespel ur hvardagslifvet,
alldenstund kappa och värja utgjorde det förnämsta
i den spanske ädlingens hvardagsdräkt), utan äfven
största delen af dem, som, vare sig tragiska eller
komiska, icke kunna hänföras till den följande, och
till hvilka C., liksom till sina autos, hämtade ämnen
dels ur den spanska sagan och historien, såsom i
El médico de su honra (Sin äras läkare) och El
alcalde de Zalamea (Domaren i Zalamea), dels från
forntidens historia, såsom i La gran Zenobia (Den
stora Zenobia), Los cabellos de Absalon (Absalons
hår) och Duelos de amor y lealtad (Kamp mellan
kärlek och plikt), dels från äldre noveller och
romaner, såsom i La puente de Mantible (Bryggan vid
Mantible) och El jardin de Falerina (Falerinas
trädgård), dels, så vidt man känner, ur sin egen
uppfinning, såsom i El pintor de su deshonra (Sin egen
vanäras målare), La señora y la criada (Hertiginnan
och tjänstekvinnan) och Basta callar (Tiga är nog).
Bland dessa hafva dock de förstnämnda, de s. k.
"comedias de capa y espada", vunnit det största
ryktet, såsom karakteristiska för tidens seder och
såsom de förnämsta intrigstycken någon dramatisk
litteratur har att uppvisa. Bland dem äro de mest
framstående: Antes que todo es mi dama (Min
älskade framför allt), La dama duende
(Tomtebissen), El escondido y la tapada (Den gömde och
den beslöjade), Peor está que estaba (Allt värre
och värre) och Los engaños de un acaso (Så kan
slumpen foga). Titeln på det sistnämnda dramat
skulle lämpligen kunna nyttjas såsom en träffande
karakteristik af alla de dramer, som höra till detta
slag; ty onekligt är, att det hufvudsakligast är
slumpen, om också en mycket fintlig och skalkaktig, som
orsakar den invecklade handlingen. De flesta
styckena äro nämligen sammansatta efter ungefärligen
följande mönster. En ung spansk riddare anländer
från Flandern eller Italien och söker om natten på
Madrids gator efter den väns bostad, hos hvilken
han skall taga in. Plötsligt visar sig ett beslöjadt
fruntimmer, som beder om hans skydd. Som
riddare kan han ej vägra detta, och så följer han den
okända till hennes bostad. Denna okända är ingen
annan än hans väns syster. Denne vän däremot är
i sin ordning förtjust i ett annat fruntimmer, som
är väninna till nämnda syster, hvilken honom
ovetande blifvit den nyss anlände riddarens utkorade
brud. Därtill kommer ytterligare en tredje riddare,
som är det beslöjade fruntimrets försmådde älskare.
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
