- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1035-1036

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Camden house ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Oxenstierna lämpligt att fästa honom vid dess tjänst.
C:s första uppdrag, såsom korrespondent och agent
i utlandet för Sveriges räkning, synes varit af mera
tillfällig art; likaså hans första anställning 1626
såsom svensk resident i Haag. Först 22 april 1628
erhöll han fullmakt som ord. resident, hvarjämte
han utnämndes till hofråd; i båda egenskaperna
tillförsäkrades honom en ganska rundlig lön. Med
Oxenstierna stod han i liflig brefväxling (102 af
dessa bref, omfattande tiden nov. 1624–nov. 1626
hafva af M. G. Schybergson tryckts i afhandlingen
"Sveriges och Hollands diplomatiska förbindelser
1621–1630") – en brefväxling, som kastar ljus
öfver Sveriges tyska politik under denna tid och
öfver förberedelserna till dess deltagande i
trettioåriga kriget. 1629 blef C. ambassadör och deltog
i de vid denna tid förda underhandlingarna om ett
svenskt förbund med Frankrike, liksom han 1635
deltog i förhandlingarna rörande förnyandet af
förbundet med Holland. Hans sjuttonåriga diplomatiska
verksamhet i svensk tjänst belönades 1641, då han
erhöll sitt afsked, med geheimeråds titel och en
årlig pension af 1,800 rdr. Mot slutet af sitt lif
flyttade han åter till Pfalz och dog i Heidelberg
1651. – Med C:s diplomatiska verksamhet rådde i
Sverige långt ifrån obetingad tillfredsställelse.
Upprepade gånger framhölls det i rådet, att kostnaden
därför icke motsvarade gagnet, bl. a. på grund af
C:s obekantskap med handelsförhållanden. Hans
afskedstagande betraktades därför såsom en vinst för
det svenska statsverket.
P. S.

Camerarius, Rudolf Jakob, tysk läkare och
botanist, f. 1665, d. 1721 som professor i
Tübingen. Han är sexualteoriens upphofsman.

Camera stellata (lat.), en engelsk domstol. Se
Stjärnkammaren.

Camerino, stad i italienska prov. Macerata, mellan
Ancona och Rom, 658 m. ö. h. Omkr. 4,500 inv.
(1901, som kommun 12,542 inv.). Ärkebiskopssäte.
C. var länge säte för ett "studium generale", som
1727 fick titeln universitet. Genom k. dekret af
1861 förklarades det för ett "fritt" universitet (it.
libera università degli studi), bestående af juridisk
och medicinsk-kirurgisk fakultet, farmaceutisk skola,
veterinärskola, botanisk trädgård och meteorologiskt
observatorium. Det underhålles af 21 kommuner.
Provinsen Macerata betalar för den
medicinsk-kirurgiska fakultetens underhåll en viss summa
årligen. De studerandes antal var 313 läsåret 1903
–04. Biblioteket, grundadt 1802, räknar 122
handskrifter, 52 inkunabler och omkr. 40,000 bd. C.
är det forntida Camerinum l. Camers och var då en
viktig stad i Umbrien.

Camerinum. Se Camerino.

Camerlengo (it., af fnhty. chamarline, nyhty.
kämmerling; jfr lat. Camerarius), titel för flera
ämbetsmän inom katolska kyrkan. – 1. Den heliga
romerska kyrkans camerlengo

(camerarius s. rom. ecclesiæ), föreståndaren för den
apostoliska kammaren och förvaltaren af de påfliga
finanserna. Honom tillkommer äfven jurisdiktionen
öfver kurians ämbetspersonal, hvarjämte han under
påfliga sedisvakanser utöfvar högsta myndigheten i
Vatikanen. – 2. Det heliga kollegiets
camerlengo
(camerarius s. collegii),
skattmästaren för kardinalkollegiets inkomster, väljes
årligen och står näst kardinaldekanen i rang.
Han ansvarar för protokollet i de hemliga
sessionerna. – 3. Det romerska kleresiets
camerlengo
, föreståndaren för det inom
staden Rom fungerande broderskapet af kanoniker och
präster.
J. Hdr.

Cameron [kä’m*r*n], Richard l.
Archibald, skotsk predikant (födelseåret okändt),
tillhörde den presbyterianska oppositionen mot Karl
II:s löftesstridiga anordningar med episkopat och
kunglig supremati öfver Skottlands kyrka. Det
strängt presbyterianska folkets upphetsning förde
slutligen till ett uppror, då C. tog ledningen och
förklarade Karl II afsatt. Han stupade
emellertid 1680 vid Aird’s-Moss (i grefsk. Perth) efter en
tapper strid mot regeringens trupper. Hans
anhängare, cameronianerna (l. cargilliterna,
efter C:s kamrat, Cargill), förföljdes svårt
(de skotska "mordtiderna"), ända tills revolutionen
1688 gaf religionsfrihet. Ej nöjda med den
återställda skotska presbyteriankyrkan, bildade de en
frikyrka, som 1743 erkändes af staten under
namnet "det reformerade presbyteriets kyrka". År
1899 räknade de reformerade presbyterianerna 2
presbyterier och 12 kyrkor. Se Köstlin, "Die
schottische kirche" (1852).
Hj. H–t.

Cameron [kä’m*r*n], Charles Duncan,
brittisk militär och konsul, födelseår obekant, d. 1870 i
Genève, deltog i kafferkriget (1846–47) och
Krimkriget (1854–56) samt blef 1862 konsul i
Abessinien, men råkade i oenighet med kejsar Teodor,
hvilken lät häkta både honom och flera engelska
missionärer. Den engelska regeringen sökte förmå den
halfbarbariske härskaren att utlämna fångarna, och
då detta, trots alla dennas bemödanden, icke
lyckades, förklarade den Abessinien krig, 1867. Först
efter Magdalas stormning (1868) återfick C. friheten.

Cameron [kä’m*r*n], Simon, nordamerikansk
politiker, f. 1799 i Lancaster county, Pennsylvania,
d. 1899 i New York, egnade sig först åt
boktryckaryrket, utgaf från 1820 någon tid i Doylestown en
egen tidning samt blef, sedan han samlat sig en
liten förmögenhet, intresserad i bankaffärer och
järnvägsanläggningar. På den politiska banan inträdde
C. 1845, som senator för Pennsylvania. Under sin
första senatorsperiod (1845–49) tillhörde han
demokraternas parti och sökte främja en kompromiss
i slaffrågan. Efter Kansas-Nebraska-billens
antagande 1854 lämnade han emellertid demokraterna
för "the people’s party" och ingick sedermera i
det nybildade republikanska partiet. 1857 insattes
han ånyo i senaten och var vid det republikanska
partikonventet i Chicago en af Lincolns medtäflare
om presidentkandidaturen, men trädde då tillbaka
för Lincoln och ingick (4 mars 1861) som
krigsminister i dennes kabinett. Såsom sådan yrkade
han ifrigt på beväpning af förrymda slafvar och
liknande ytterlighetsåtgärder. Då han ej befanns
vuxen sin svåra ställning, afgick han (11 jan. 1862)
och utnämndes till nordamerikansk minister i
Petersburg, hvilken kräfvande post han med framgång
skötte till årets slut. C. var 1866–77 ånyo medlem
af senaten och innehade äfven efteråt en obestridd
maktställning inom det republikanska partiet i sin
fädernestat. – Hans son, James Donald C.,
f. 1833 i Middleton, Pennsylvania, var först
bankman i Middleton och maj 1876–mars 1877
krigsminister under Grant samt intog 1877 faderns plats i

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 18:59:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free