Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1069-1070 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Campi ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under benämningen North-west territories
(Nordväst-territorierna) sammanfattas följande
territorier eller "distrikt" (sedan Saskatchewan och
Alberta år 1905 blifvit provinser):

	Kvkm.	Inv.
Assiniboia	230,200	67,385
Athabasca	652,600	6,615
Mackenzie	1,456,000	5,216
Keewatin	1,218,300	8,546
Ungava	919,300	5,113
North-west territories	4,476,400	92,875

De arktiska öarna ändtligen sammanfattas såsom
distrikt under namnet Franklin.

I sin helhet är C. i det närmaste så stort som
hela Europa, men innesluter oerhörda ödemarker och
eger föga större folkmängd än Sverige. Folkmängden
år 1901 synes här ofvan; för år 1903 angifver en
lös uppskattning siffran 5,529,000 personer. Vid
nittonde seklets ingång egde hela detta väldiga
område blott något öfver 1/3 million inv., men vid
dess midt nära 2 1/2 mill. Tillväxten var alltså
under detta halfsekel synnerligen stark, men aftog
sedermera i anmärkningsvärd grad och har under de
senaste tjugu åren nått föga öfver 1 proc. pr år,
hvilket till och med i Europa icke anses särskildt
högt. Sannolikt har C. under dessa tjugu år aflämnat
flera utvandrare än det mottagit invandrare. Såväl
därom som om folkmängdens förändringar genom födelser
och dödsfall gifvas inga direkta uppgifter. I franska
C. anses emellertid födelsefrekvensen vara alldeles
ovanligt hög (jfr fransmännen i Europa!), och äfven
folkökningen var där länge utomordentlig. I engelska
C. åter är – efter befolkningens åldersfördelning att
döma – nativiteten mycket låg, förmodligen ungefär
såsom i Nya Englandsstaterna inom Unionen.

Mot hvarje tusental män svara i C. endast 952
kvinnor. Af hela befolkningen anses 30,70 proc. vara
af fransk börd. Infödda kanadensare voro vid 1901
års census 87,00 proc., och såsom "british born"
räknades 94,34 proc., medan återstående 5,66
proc. voro främlingar. Bland de främmande-födda
voro omkr. 12,000. skandinaver, hvilket ringa antal
visar, att de skandinaviske invandrarna tämligen
allmänt fortsätta färden till Förenta staterna. –
Antalet indianer, som bo i reservationer och hafva
ett eget departement i regeringen, upptogs år 1901
till 93,319. Under åren 1886–1903 hafva inflyttat
sammanlagdt öfver 40,000 kineser, och denna invandring
visar tendens till ökning, trots den särskilda afgift,
som utkräfves af hvarje kinesisk invandrare och
hvilken från ursprungliga 50 doll. pr hufvud nyligen
höjts ända till 500 doll.

Endast 26 proc. af C:s befolkning bo i städer. (Såsom
stad räknas då ingen ort med under 4,000 inv.) Största
staden, Montreal, har 268,000 inv. (med förstäderna
350,000); öfriga större städer äro Toronto med
208,000, Quebec med nära 70,000, hufvudstaden Ottawa
med 60,000 samt Hamilton med öfver 50,000 inv.
G. S-g.

Naturbeskaffenhet. I det att vi för öfrigt hänvisa
till Amerika (sp. 779, 781, 787, 788, 790–792,
795–798, 804–805 och 807–808), vilja vi här blott
tillägga följande. Med sin på bukter rika atlantiska
kust når C. närmare Europa än Unionen, och detsamma är
fallet med Stillahafskusten i fråga om Asien. Detta
måste medföra stora
fördelar med afseende på trafiken, helst som
såväl hamnarna både i Nova Scotia och i British
Columbia äro lika isfria som Unionens. Endast S:t
Lawrencegolfen och hamnvikarna i Labrador och vid
Hudson bay äro 4 1/2–7 månader otillgängliga i följd
af strand- och drifis. Mellan S:t Charles bay i
Öst-Labrador och Milford i södra Wales är afståndet
omkr. 3,000 km., och resan öfver Atlanten skulle
således mellan dessa båda hamnar lätt kunna göras
på 4 1/2–5 dagar, i st. f. att den mellan Southampton
och New York fordrar 6–7 dagar. Olyckligtvis är dock
S:t Charles bay en af de platser, som mest hemsökas
af drifis och dimmor. Afståndet mellan Vancouver
och Yokohama belöper sig till 6,770 km. eller 11–12
ångbåtsdagsresor. Tack vare sina vidsträckta och på
många punkter lätt tillgängliga kuster står C. vida
öfver Sibirien, med hvilket det i följd af sitt
läge ofta jämföres. Endast Ishafskusten är än mer
otillgänglig än Sibiriens. Att landets östra och
västra kuster sjöledes icke kunna kommunicera med
hvarandra annorledes än rundt Syd-Amerika, är af stor
vikt för England, ty därigenom kommer kolonien att bli
mer beroende af moderlandets maritima förbindelser
och tvingas att intimare än eljest sluta sig till
detta. Den östra kusten står naturligtvis i nära
beröring med England, den västra kusten med Hongkong,
Australien och Indien. Vägen från Halifax genom
Magalhães’ sund till Vancouver utgör 13,600 sjömil,
vägen från Halifax till Liverpool däremot blott 2,340,
från Vancouver till Sydney 6,780 sjömil.

C. får liksom det öfriga Nord-Amerika sin fysiska
karaktär hufvudsakligen bestämd genom den skarpa
motsatsen mellan det östra, apalachisk-hudsonska
partiet, till hvilket minst 60 proc. af landet
höra, och det västra kordilleriska partiet. Dock är
åtminstone i norra delen skillnaden ej så stor som
i Unionen, och med hänsyn till klimat, bevattning
och växtlighet förmedlas den genom mindre tvära
öfvergångar. Bäst utrustad både med hänsyn till
läge och markens bildning är den sydöstra delen, som
är rik på hafsinskärningar mellan utlöpare från det
apalachiska bergsystemet. De närmast härtill gränsande
områdena på båda sidor om Hudson bay, hvilka till
minst två tredjedelar bestå af arkeiska bergarter,
höra till de ogästvänligaste och minst odlingsbara
trakter på jorden, i det att den forntida nedisningen
mera bortfört än ditfört lösa jordlager. Så har där
den produktiva stenkolsformationen alldeles förstörts,
och på vida sträckor (de s. k. Barren grounds, se
d. o.) har marken förvandlats till en på nästan
all vegetationsjord blottad kal klippöken. Ett
mer eller mindre djupt lager af morängrus och
sand täcker hufvudsakligen trakten kring de
stora sjöarna och prärien, men är till skada för
åkerbruket mycket rikare på sten än i Unionen. Äfven
i Kordillerernas bergstrakter är odlingen svårare än
längre söderut. Både i de östra och västra bergen
finnas malmer, i Nova Scotia paleozoiska stenkol
samt i Alberta och Vancouver mesozoiska, i Ontario
petroleum- och saltkällor och i Quebec apatit och
asbestlager. C:s hela kolyta anslås till 170,000 kvkm.

C. är jordens på sjöar och andra vattendrag rikaste
land (se Amerika, sp. 787–788), och som vattendelarna
ofta äro låga eller alldeles saknas, är trafiken
mellan de olika flodsystemen lätt nog för små
farkoster. Men för den större sjöfarten bilda de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>