Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Canada ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och New Brunswick. 1869 förvärfvades det nya
statsförbundet Hudson-bay-kompaniets förut
tämligen afstängda område, och däraf bildades efter
några oroligheter bland halfindianerna provinsen
Manitoba och Nordvästterritorierna. 1871 tillkom
provinsen British Columbia och 1873 Prince Edward
island. Utanför står nu endast det länge af dryga
skulder och främmande makters fiskerirättigheter
tyngda Newfoundland. 1870 och 1885 utbröto i C. uppror
bland ättlingarna af fransmän och indianer, men
båda gångerna blefvo upproren med lätthet kufvade,
Åtskilliga gräns- och handelstvister, som uppkommit
mellan C. och Förenta staterna, hafva afgjorts
genom skiljedom, och 1898 samlades i Quebec en
blandad kommission för att slutgiltigt behandla alla
oafgjorda frågor mellan Förenta staterna och C. 1903
afgjordes den sista gränstvisten, då gränslinjen
mellan British Columbia och Alaska uppdrogs. Den
brittiska imperialismen har i C. haft flera af sina
ifrigaste förespråkare, och numera torde icke längre
där förefinnas någon stämning för en anslutning till
Förenta staterna.
Litteratur: Murray, "History of British America"
(3 bd, 1843), Faillon, "Histoire de la colonie
française en C." (3 bd, 1865), Parkman, "France and
England in North-America" (5 bd, 1865-74), Stewart,
"C. under the administration of the earl of Dufferin"
(1878), Garneau, "Histoire du C." (4:e uppl., 4 bd,
1883), Sulte, "Histoire des canadiens-français"
(8 bd, 1882-84), Bryce, "Short history of the
canadian people" (1887) och "Remarkable history of
the Hudson bay company" (1900), Kingsford, "History
of C." (8 bd, 1888-96), de Rini, "The fisheries
dispute and annexation of C." (1888), G. Smith,
"C. and the canadian question" (1890), lady Dufferin,
"My canadian journal" (1891), Mc Mullen, "The history
of C." (3:e uppl., 2 bd, 1893), Guénin, "Histoire
de la colonisation française, La nouvelle France"
(1896), Bourinot, "C. under british rule 1760-1900"
(1900), och Bradshaw, "Selfgovernment in C. and how
it was achieved" (1903). Jfr vidare de bibliografiska
arbetena: Morgan, "Bibliotheca canadensis" (1867),
och Gagnon, "Essai de bibliographie canadienne"
(1895).
Canada, ett föråldradt portugisiskt och brasilianskt
rymdmått för våta varor, = 1/12 almud, f. ö. af mycket
växlande storlek, i Lissabon = 1,4 1., i Oporto =2,113
L, i Rio de Janeiro =2,79 l., i Bahia
= 7,57 1.
Canada-balsam, Balsamum canadense, farm., fås af
den i Canada samt i norra och västra delarna af
Förenta staterna växande Abies balsamea Mill. (Pinus
balsamea L., af fam. Coniferæ), balsamgranen,
som mycket liknar den europeiska silfvergranen
(Abies alba). Äfven Abies Fraseri Lindl. lämnar
Canada-balsam. Balsamen afsöndras i särskilda
gömmen i barken, hvilka bilda upphöjningar å dennas
yta. Dessa "bulor" öppnas, och den utflytande
balsamen uppsamlas. Canada-balsam är genomskinlig
och honungstjock samt har ljust halmgul färg med
något grönaktig skiftning. Under förvaring blir
den småningom tjockare och mörkare, men bibehåller
genomskinligheten. Lukten är aromatisk, smaken något
bitter, föga skarp, ej obehaglig. Balsamen är en
blandning af harts och flyktig olja. Efter den senares
afdunstning återstår hartset som en genomskinlig,
något seg och elastisk massa. -
Canada-balsam var förr officinell i Sverige och användes
då såsom andra terpentinsorter samt i stället för
kopaiva-balsam. Nu är den ej bruklig som medicin,
men användes för tekniska ändamål och till förvaring
af mikroskopiska preparat. O. T. S. (G. L-m. C. G. S.)
Canadian–Pacific-railway
[kənei’diən–pəsi’fik-rei’lωei], Kanadiska
Stillahafsbanan, den nordligaste af de järnvägar,
som genomskära Nord-Amerikas fastland, framgår
mellan Montreal i ö., längs norra stranden af
Öfre sjön, förbi Winnipeg, öfver Klippbergen till
Vancouver och Port Moody vid Stilla hafvet, midtemot
Vancouver-ön i v., med en längd af 4,643 km., med alla
sidolinjerna omkr. 8,200 km. För England har banan,
såsom liggande på uteslutande kanadiskt område,
stor politisk betydelse, därigenom att den öfver
endast engelskt område kan befordra människor och
gods såväl i fred som krig till de australiska och
asiatiska kolonierna och Japan; men någon ur allmän
trafiksynpunkt afgörande täflan med de från New
York till San Francisco gående äldre amerikanska
pacifikbanorna torde den, oaktadt sin omkr. 600
km. kortare banlängd, icke kunna upptaga, dels
emedan Montreal i fråga om sjöfartsförhållandena
icke lär kunna blifva likställdt med New York, dels
emedan banans egen beskaffenhet och läge sannolikt
ej medgifva tillräckligt kort tid för resan öfver
kontinenten. Banan framgår nämligen delvis i en mycket
svår terräng – högsta stationen i Klippbergen ligger
1,950 m. ö. h. – och ligger under ett klimat, som
i synnerhet vintertiden kräfver de största omsorger
för trafiksäkerheten. Emellertid befinner sig banan i
sin helhet i ett enda bolags händer och kan därför på
ett enhetligt sätt trafikeras och förvaltas. Knappast
någon bana torde hafva erhållit så ytterst rikliga
statsunderstöd i snart sagdt alla former. Statslån
hafva beviljats på tillsammans 55 mill. dollars,
fri mark för bana och byggnader och dessutom hafva
25 mill. acres land lämnats, utom räntegaranti,
tullfrihet för räler och byggnadsmaterialier,
skattefrihet m. m., och slutligen har staten
själf byggt 1,147 km. af banan för en kostnad af 35
mill. dollars och skänkt bolaget. Koncession erhölls
1881, och banan var i det närmaste färdig i nov. 1885,
men öppnades för allmän trafik först i juni 1886.
H. L.
Canadian river [kənei’diən ri’və], äfven Rio Colorado,
flod i Förenta staterna i Nord-Amerika, biflod till
Arkansas, är under största delen af sitt lopp delad
i tvenne armar: North fork, äfven kallad Rio Nutria,
och South fork, hvilka bägge hafva sitt upphof i
New Mexicos bergstrakter och flyta i östlig riktning
genom Indianterritoriet, där de förenas.
Canadiska (Kanadiska) sjöarna de fem stora
sötvattensjöarna mellan Brittiska Nord-Amerika och
Förenta staterna: Öfre sjön, Michigan, Huron,
Erie och Ontario, hvilka alla stå i förbindelse
med hvarandra. Den högst belägna är Öfre sjön l. Lake
superior (80,800 kvkm., 183 m. ö. h.); den står genom
S:t Mary-floden i förbindelse med Huron (61,600 kvkm.,
177 m. ö. h.); dennas nordöstra del kallas Georgian
bay och är genom ön Great Manitoulin och en halfö
skild från den öfriga sjön; Michigan (58,100 kvkm.,
177 m. ö. h.) är genom ett bredt sund förenad med
Huron; från sistnämnda sjö leder S:t Clair-floden till
den lilla S:t Clair-sjön, som genom Detroit-floden
afflyter till Erie (25,800 kvkm., 175 m. ö. h.),
som genom den 55 km. långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
