- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1113-1114

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cantua ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cap., förkortning för capitulum (se d. o.)
eller caput (se d. o.).

Cap, udde. Se Kap.

Capaccio [kapa’tjå], stad i italienska prov.
Salerno, 8 km. från Medelhafvet. 4,242 inv. (1901).
Biskopssäte. I närheten finnas ruiner efter det forna
Pæstum.

Capacité (fr.). Se Kapacitet.

Capac-Urcu, vulkan i Kordillererna. Se Altar
de los Collanes
.

Capatárida, hufvudstad i den 1881 bildade staten
Falcon, sydamerikanska republiken Venezuela, vid
Maracaiboviken. Omkr. 4,000 inv.

Cap Breton. Se Cape Breton.

Capdueil [kapdö’j], Pons de, baron af
Puy-Sainte-Marie, trubadur, som lefde under
senare hälften af 1100-talet. Genom tal och dikt
uppmanade han till ett korståg och drog 1190 själf med
en korsfararhär till det heliga landet, där han fann
hjältedöden. Hans dikter utmärka sig icke för något
större poetiskt värde.

Cape [kéi’p], eng., kap, udde.

Capeador (sp.), tjurfäktare, hvars uppgift är att
reta tjuren. Se Tjurfäktning.

Cape Breton [kéip bre’tn], Cap B. l. Kap B.,
en till Brittiska Nord-Amerika hörande ö, vid inloppet
till S:t Lawrenceviken, mellan Newfoundland och
Nova Scotia, till hvilket det hör och från hvilket det
skiljes genom sundet Gut of Canso, 1,6 km. bredt.
Ön, som skäres af 46° n. br. och 61° v. lgd, är 160
km. lång och 135 km. bred. Dess areal är 8,094
kvkm. med 78,240 inv. (1891, den senaste tillgängliga
officiella uppgiften), men medräknas några kustöar,
såsom Madame m. fl., så blir arealen 11,200 kvkm. och
invånarantalet 92,639 (1891), mer än hälften skottar,
1/7 akadier (ättlingar af franska kolonister), som
äro katoliker och tala franska, vidare irländare,
engelsmän och omkr. 500 mikmakindianer. Genom en i sin
inre del till en bassäng utvidgad fjord, Bras d’Or,
delas ön i tvenne afdelningar, som sammanhänga
genom en numera genomskuren landtunga. Den östra,
mindre delen är mera jämn, har ett mildare klimat
och rika Stenkolsgrufvor, hvarför den har tätare
befolkning än den bergigare västra delen, som har ett
hårdare klimat och delvis är föga känd. Öns förnämsta
rikedomar äro skogarna, järnmalms- och stenkolslagren
samt de rika fiskena, som sysselsätta öfver 7,000
pers. En 175 km. lång järnväg går från Point Tupper
vid Cansosundet (där en ångfärja går öfver till
fastlandet) förbi Louisbourg, hufvudstad under
franska tiden och en af de bästa hamnarna, till den
nuv. hufvudstaden Sydney vid inloppet till Bras d’Or,
med 9,909 inv. (1901), och till de stora kolgrufvorna
i dess närhet, Ön är indelad i 4 grefskap (Inverness,
Victoria, Richmond och Cape Breton) och sänder 2
ombud till Nova Scotias lagstiftande församling.
Ön upptäcktes 1504 af engelsmän, koloniserades
1712 af fransmän, som kallade den Isle royale, men
afträddes 1763 till England, som först ordnade den
till egen koloni, men 1820 förenade den med Nova
Scotia. (J. F. N.)

Capecelatro [kapetjelä’trå], neapolitansk
adels-familj. 1. Giuseppe C., prelat, statsman,
f. 1744, d. 1836, blef redan vid 32 års ålder biskop
af Tarent, trädde snart i opposition mot påfvemaktens
världsliga politik och yttrade sig i skrift såväl
däremot som emot prästernas celibatsplikt. 1798 slöt
sig C. till den nyupprättade parthenopeiska
republiken, fängslades vid reaktionens seger 1799,
men sattes snart åter till följd af en folkrörelse
i frihet. Under Josef Bonaparte och Joakim Murat
var han inrikesminister, men efter Bourbonernas
restauration drog han sig tillbaka från offentliga
värf för att uteslutande egna sig åt studier och
skriftställarverk-samhet.

2. Alfonso C. di Castropagano, kardinal, f. 1824 i
Marseille, d. 1905 i Rom, tillhörde oratorianernas
orden, blef 1878 vice-bibliotekarie vid den heliga
stolen, 1880 ärkebiskop af Capua, 1885 kardinal samt
1893 den romerska kyrkans bibliotekarie och protektor
för vatikanska biblioteket. C. nämndes äfven bland
kandidaterna till påfvevärdigheten efter Leo XIII:s
död 1903. Bland hans många skrifter märkas Storia
di santa Caterina e del papato del suo tempo
(1856,
5:e uppl. 1886, tysk öfvers. 1874), Newman e la
religione cattolica in Inghilterra
(2 bd, 1859),
Storia di san Pier Damiano e del suo tempo (1862,
3:e uppl. 1863), Vita di san Filippo Neri (1879,
2:a uppl. 1884, tysk öfvers. 1886) och La dottrina
cattolica
(3:e uppl., 2 bd, 1888). C:s samlade arbeten
utgåfvos i 22 bd 1886-1902.

Cape Coast castle [kéip käust kä’sl], stad i brittiska
Guldkustkolonien, på Guineakusten i västra Afrika, var
säte för koloniens guvernör till 1875, då detta säte
till följd af det osunda klimatet förlades till Akkra,
där det fortfarande är beläget. 28,948 inv. (1901),
mest infödingar. Betydande handel med guld, elfenben
och palmolja. C. var under namnet Cabo Corso ett af
portugisernas första faktorier på denna kust, men
föll 1641 i holländarnas händer. 1650-63 tillhörde det
ett svenskt handelskompani (se Afrikanska kompaniet),
togs 1663 af holländarna, men 1664 af engelsmännen,
hvilka erhöllo bekräftelse på besittningen däraf
genom freden i Breda 1667. Därefter tillhörde det
flera brittisk-afrikanska kompanier, tills det 1844
öfvertogs af brittiska regeringen.

Cape Cod [kéip kå’d], yttersta nordvästra udden med
fyr (Race point light) på en lång hästskoformigt
krökt halfö af nordamerikanska staten Massachusetts,
begränsande Cape Cod bay, 42° 3’ n. br., 70° 14’
v. lgd.

Capécure [kapekyr], förstad till Boulogne (se d.o.).

Cape division [kéYp di vi7 j en], division i
brittiska Kapkolonien, vid Afrikas sydvästkust. 1,707
kvkm. 212,257 inv. (1904), hvaraf mer än hälften
hvita; infödingarna äro mest hottentotter, endast
till ringa del bantunegrer. Omfattar Kapstaden med
förstäder.

Cape Fear [kéip f få’]. 1. En fruktad udde på
kustön Smith’s island, utanför nordamerikanska
staten Nord-Carolina och framför mynningen af Cape
Fear river, 33° 52’ n. br. och 77° 59’ v. lgd. -
2. (Cape Fear river) Flod i nordamerikanska staten
Nord-Carolina. Den uppstår genom förening af floderna
Haw river och Deep river. Längden är omkr. 360
km. från Haw rivers källor och 225 km. från Deep
rivers.

Capel [kä’pal], Arthur, earl af Essex, engelsk
statsman, f. 1631, son till en af Karl I:s trognaste
anhängare, Arthur C., lord C. of Hadham, hvilken
1649 afrättades till följd af sitt deltagande i
medborgarkriget. C. blef 1661 efter restaurationen
upphöjd till earl af Essex, sändes 1670 som ambassadör
till Danmark och var 1672-77

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:51 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free