- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1117-1118

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cantua ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

storhertigen låtit mörda 1570. 1587 dogo samtidigt
Bianca och hennes man, möjligen af gift. Hennes
lefnadsöden äro på svenska dramatiskt behandlade
af J. Engström (1861) och P. Hallström (1900). Se
Saltini, "Della morte di Francesco de’ Medici e di
Bianca C." (1863).

Capello, Hermenegildo Augosto de, portugisisk
Afrikaresande, f. 1839 i Lissabon, sjöofficer,
ledde 1877-79 med sin landsman Roberto Ivens
en expedition för undersökning af Kvangos öfre
lopp samt med mera framgång den äfven med Ivens
1884-85 företagna expeditionen från Mossamedes
genom kontinenten till Quelimane vid Indiska
oceanen. Resultaten af dessa resor offentliggjordes i
de båda reseberättelserna "De Benguella ás terras de
Jacca" (1881) och "De Angola á Contra-Costa" (1886).
G. Stg.

Cape May [kéip méY], badort på en liknämnd landtunga
i nordamerikanska staten New Jersey, vid mynningen af
Delaware bay, mycket besökt under somrarna af invånare
från Filadelfia, med hvilket C. står i både järnvägs-
och ångbåtsförbindelse. 2,257 inv. (1900).

Cape Nome [kéip nåli’m], udde på västkusten af Alaska,
vid Norton-sundet, 64° n. br.. 165° v. lgd. Från
C. sträcker sig mot n. v. det 1898 upptäckta
gulddistriktet med samma namn, med betydande
guldfyndigheter i Snake- och Nome-flodernas dalar
samt vid hafsstranden. Redan 1899 uppstodo orterna
Anvik city, vid Snake-flodens, och Nome city, vid
Nome-flodens mynning.

Capet [kapa]. Se Hugo Capet och Kapetinger.

Cape town [kéYp taun]. Se Kapstaden.

Cap Français [-fräsa]. Se Cap Haiti.

Cap Haiti, Le, Cap Haitien, Le Cap l.
Guarica, förr kalladt Cap Français, den näst
största staden i republiken Haiti, på ön Haitis
norra kust. Omkr. 29,000 inv. Betydlig utförsel af
kampeschträ och kaffe. C. anlades 1670, var hufvudstad
i franska kolonien och utmärkte sig för sin lyx (det
kallades "Lilla Paris"), men brändes 1793 af negrerna
och utrymdes 1803 af fransmännen.

Cap Haitien [-aitiä’]. Se Cap Haiti.

Capilli (lat.). Se Hår.

Capistranus, Johannes, rättare Johannes från
Capistrano
, italiensk predikant, f. 1386 i provinsen
Aquila (Abruzzerna), förvärfvade juris doktorsgrad
och vann anställning i staden Perugias tjänst. 1416
inträdde han i franciskan-observanternas orden
(se Franciskanorden), studerade under ledning
af Bernhardino från Siena och gjorde sig snart
bemärkt genom sin stränga askes och sin glödande
vältalighet. 1426 sändes han som inkvisitor mot
"fraticelli" (en kättersk gren af franciskanerna);
i samma egenskap rasade han mot judarna i Neapel
och senare äfven i Breslau. C. utarbetade - enligt
uppdrag af Martin V, hos hvilken han stod högt
i gunst - ett förslag till reformerade stadgar
för franciskanerna (constitutiones martinianæ),
ämnade att bilda grundvalen för en förening af
konventualer och observanter; de blefvo antagna på
ett generalkapitel 1430, men reformens genomförande
förhindrades. C. arbetade därpå för skilsmässa mellan
konventualer och observanter, blef 1443 de senares
generalvikarie i Italien och utverkade 1446, att de
ultramontane observanterna afskildes såsom en
särskild förvaltningsenhet. 1450 lyckades han genomdrifva
Bernhardinos af Siena kanonisation. Året därpå begaf
han sig, sannolikt på bedrifvande af Æneas Sylvius
Piccolomini (senare Pius II), till Tyskland för
att missionera bland husiterna och predika korståg
mot turkarna. Han företog där långa predikofärder
och skall särskildt i Mähren ha omvändt många
kättare. Till själfva Böhmen vågade han sig dock
aldrig, ehuru af den utrakvistiske biskopen Rokyczana
uppfordrad till en disputation. Efter Konstantinopels
fall 1453 predikade han, ehuru med ringa framgång,
på riksdagarna i Frankfurt (1454) och Neustadt
(1455) korståg mot turkarna och begaf sig 1455 till
Ungern. Då Muhammed II året därpå anföll Belgrad,
var C. jämte kardinal Carjaval och Hunyadi en bland
de få, som sökte sätta sig till motvärn, tågade med
en hastigt hopsamlad här mot Belgrad, uppmuntrade
de belägrade och bidrog till en lycklig utgång af
striden. Några månader efteråt, 23 okt. 1456, dog han
i Ilok (nära Peterwardein). Han blef 1690 beatificerad
och 1724 kanoniserad (åminnelsedag 23 okt.). Se
de Kerval, "S:t Jean de Capistran, son siècle et
son influence" (1887). Om den s. k. Capistranus’
krönika se Bildt, "Den s. k. Capistrani krönika
i chigianska biblioteket i Rom" (Ymer, 1892).
T. H-r.

Capita (lat.), plur. af caput (se d. o.).

Capita aut navim (lat.), "hufvud eller skepp",
ett slags fornromerskt spel, motsvarande vårt "krona
eller klafve".

Capitaine [-tån], fr., kapten (se d. o.). -
Capitaine-adjutant-major [-tän-ad jytä^-ma-jår],
fr., benämning på en bataljonschefs adjutant i
franska armén. - Capitaine-d’armes [-tän-da;rm],
fr. (ry. kaptenarmus), i Tyskland och Ryssland titel
för den underofficer, som har hand om beklädnaden
vid ett kompani eller motsvarande truppenhet. (Vid
det tyska kavalleriet har denna benämning blifvit
ersatt med "quartier-meister".) - Capitaine-major
[-tån-majår]. Se Major. - Capitaine zur see [-tan
zor seL ty., kommendör i flottan.

Capitanata, det forna namnet på nuv. italienska
prov. Foggia (se d. o.).

Capitano (it., plur. capitani, af lat. caput,
hufvud), egentligen hufvudman; höfding, anförare;
kapten. Under medeltiden var detta ord titel på de
italienske biskoparnas större vasaller. Jfr
Armatoler och Kapten. - I den italienska commedia
dell’arte var capitano en typisk manlig mask,
som framställde en storskräflare i militärdräkt;
afarter däraf voro Fracassa och Spavento, och typen
härleder sig från Plautus’ miles gloriosus samt har
sin motsvarighet i Holbergs Jacob von Thyboe.

Capite censi (lat.), egentl, "efter hufvudet
(d. ä. sin medborgarrätt) skattade", de romare,
som hade inga eller helt obetydliga tillgångar. De
voro fria från skatter och före Marius’ tid
från krigstjänst, men hade mycket ringa politisk
betydelse. tJfr Proletär.

Capitellidæ, zool., en grupp små hafsmaskar, som
stå på gränsen emellan glatt- och borstmaskar. Å
kroppen urskiljas två afdelningar, en främre,
mörkare färgad, med förkrympta s. k. fotknölar, och en
längre, ljusare, bakre, som bär gälar. Se H. Eisig,
"Monographie der capitelliden des golfes von Neapel"
(1887). L-e.

Ord, som saknas under C, torde sökas under K,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free