Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cantua ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Capitis deminutio (lat.), jur., betydde i den
romerska rätten förändring af en persons allmänna
rättsställning genom förlust af rättslig behörighet
i ett eller flera afseenden. Rättslig behörighet
i allmänhet betecknades af romarna med ordet caput
("hufvud"). Enär rättsställningen (status) omfattade
tre gradationer däraf, näml. den fria människans
(st. libertatis), medborgarens i en viss stat
(st. civitatis) och familjemedlemmens i en viss
familj inom denna stat (st. familiæ) - af hvilka
den sistnämnda innefattade de båda föregående och
den andra den förstnämnda -, hade också förlusten af
rättslig behörighet tre gradationer, näml.: capitis
deminutio maxima (förlust af status libertatis),
cap. dem. media (förlust af st. civitatis)
och cap. dem. minima (förlust af st. familiæ),
af hvilka således den förstnämnda innefattade
de båda följande och den andra den sistnämnda.
I. L. (Rid.)
Capitolinus, Marcus Manlius, en romare, som enligt
en romantiserande framställning skall hafva 390
(387) f. Kr. omintetgjort gallernas stormning af
Kapitolium, i det han, väckt af de heliga gässen,
nedstörtade den främste galliern. Något senare omtalas
han som ledare för en farlig resning (enl. annan
framställning såsom en för de skuldsattes bästa
kämpande folkets man) ha dömts till döden och
afrättats. Se Mommsen, "Röm. forsch.", s. 179 ff.,
och Ihne, "Röm. gesch." s. 285 ff.
Capitolium. 1. (Kapitolium) Borgen i det gamla Rom
(se d. o.). - 2. Kongressbyggnaden i Washington
(se d. o.).
Capitonidæ, zool. Se Bucconidæ.
Capitula Angilrami Se Angilram.
Capitularia (lat.). Se Kapitularier.
Capitularis (lat., af capitulum, kapitel), ledamot
af ett domkapitel.
Capitulatio (mlat., af lat. capitulum, kapitel,
artikel), en i vissa artiklar eller paragrafer
affattad öfverenskommelse. Se vidare Kapitulation
och Valkapitulation.
Capitulum (lat., af caput. hufvud), kapitel;
domkapitel; i botaniken dets. som blomhufvud. Se
Blomställning, sp. 764.
Capmany y de Montpalau [kapma’nj i], Antonio de,
spansk språk- och fornforskare, f. 1742, blef 1790
sekreterare vid historiska akademien i Madrid och
dog 1813. Under det 1808 började befrielsekriget
spelade han en glänsande roll, dels genom sina
hänförande tal till fosterlandsförsvararna, dels såsom
patriotisk medlem af cortes. Han utgaf åtskilliga
ganska viktiga arbeten angående medeltiden, men vann
ännu större betydenhet genom sina filologiska verk,
bl. a. Teatro historico-critico de la elocuencia
castellana (1786-94; ny uppl. 1826), Arte de traducir
del idioma frances al castellano (1776; ny uppl. 1835)
och Diccionario frances-español (1805). C. kämpade
för språkets renhet och sökte energiskt motarbeta
det franska inflytandet.
Capo (it., af lat. caput, hufvud), början af ett
tonstycke. - Da capo (da kapo), förk. d. c., från
början, om igen.
Capo Colonne, udde i Italien. Se Lacinium.
Capo di Faro. Se Faro.
Capodimonte, kungligt slott vid Neapel, påbörjadt
af Karl III 1738, men fullbordadt först ett århundrade
senare af Ferdinand II. Det innehåller
ett tafvel- och skulpturgalleri samt en
samling porslin från den af Karl III där anlagda
porslinsfabriken (1732-1806). Äfven porslinet kallas
capodimonte; dess märke är antingen N (Neapel) eller
R F (Real fabbrica).
Capodistria, stad i österrikiska markgrefskapet
Istrien, vid Triestviken, på en klippö, som genom
en stenbro är förbunden med fastlandet. 8,230
inv. (1900). Citadell. Betydliga saltverk och liflig
handel. Det berättas, att staden byggdes af kolcherna
och af dem kallades Aegida. Af romarna kallades
den Justinopolis. 1278-1797 var det i Venezias ego
och delade sedan samma öde som det öfriga Istrien
(se d. o.). Säte för ett domkapitel i biskopsstiftet
Triest-C.
Capo d’lstrias, grekiska statsmän. Se
Kapodistrias.
Caponnière [-niär], fr., fortif., i Frankrike dels
gångvärn tvärs öfver en fästningsgraf, dels en i
denna senare uppförd kasemattbyggnad för grafvens
beskjutning längs efter eller s. k. flankering. I
Sverige har endast sistnämnda betydelse vunnit
burskap. Se Gångvärn och Kaponiär. L. W:son M.
Capo Palinuro. Se Palinurus.
Caporali, Cesare, burlesk italiensk skald, f. 1531,
d. 1601, en tid guvernör öfver Atri, var Bernis
berömdaste efterhärmare. Hans satirer: Capitoli,
Viaggio al Parnaso, Vita di Mecenate m. fl., utmärka
sig för behag, liflighet och moralisk renhet. De
utkommo 1770 under titeln Rime o. s. v. Se Pinetti i
"Favilla" (1897).
Capotasto (egentl, capo di tasto), it., mus.,
metallkloss eller "sadel", företrädesvis
den på gitarrer använda, rörliga kloss,
som fastskrufvas tvärs öfver strängarna,
när man vill höja instrumentets stämning.
A. L.
Capoul [kapöl], Joseph Amédée Victor, fransk
operasångare, f. 1839, sjöng- 1861-70 tenorroller
på Opera comique i Paris, sedan på italienska
operan, Lyrique, Gaité och Renaissance samt
gjorde tidtals vidsträckta konstresor, till en
del tillsammans med Kristina Nilsson, till London,
New York, Wien o. s. v. Han var på Comique mycket
omtyckt och ansågs som Rogers efterföljare, men
urartade sedan i manierism. I slutet af 1880-talet
blef han direktör vid konservatoriet i New York.
A. L.
Capparidaceæ, Kapparidéer, bot., växtfamilj, nära
släkt med Cruciferæ, från hvilka kapparidéerna
skilja sig genom enrummig frukt och ej fyrväldiga
ståndare. Blommans stamdel är nästan alltid
förlängd, så att frukten uppbäres af ett långt
skaft (gynofor). Familjen omfattar omkr. 300
örter och buskar i varmare trakter. Dess nytta är
ringa. Cleome-arter odlas i trädgårdarna. Af Cleome
ornithopodioides erhålles s. k. levantisk senap;
som senap användas äfven fröna af Pedicellaria
pentaphylla. Några arter ha medicinsk användning,
t. ex. Buchhohia coriacea (banda) i Kamerun. Den
viktigaste kapparidéen är Capparis spinosa L., den
vanliga kaprisbusken, som växer på klippor och andra
torra ställen i medelhafsländerna, företrädesvis
Grekland. Den är en vacker buske med taggiga grenar
och ovala, blågröna blad. Blomknopparna nyttjas,
inlagda i ättika, såsom krydda. Kapris förfalskas
stundom med blomknoppar af Caltha palustris och
Sarothamnus scoparius. Barken af kaprisbusken hade
fordom medicinsk användning. G. L-m
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
