- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1129-1130

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Capparis ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1883, Fumando 1889) som romaner (Giacinta 1879,
äfven dramatiserad, Profumo 1891, Il marchese di
Roccaverdina
1901). I dessa har han visat sig vara
en anhängare af den veristiska skolan, äfven om han
ibland inblandat mystisk-spiritistiska element i det
allra mest realistiska. Hans stil är utmärkt för stor
enkelhet, och han har förmåga att med små medel och
okonstlade uttryck gifva kraft och liflighet åt .sina
skildringar. C. har äfven utgifvit tvenne band sagor:
C’era una volta (1882; "Italienska sagor", 1883)
och Il regno delle fate (1883). H. N.

Capuchon [kapyjå7], fr. Se Kapusjong.

Capus [kapy’s], Alfred, fransk teater- och
romanförfattare, f. 1858 i Aix, var grufingenjör,
innan han egnade sig åt den litterära banan. 1878
beträdde han novellistikens fält med Les honnêtes
gens
, och 1890-95 utgaf han realistiska romaner, som
icke slogo igenom, hvaremot hans klipska politiska
satirer i dialogform (i "Le Figaro", från 1893)
gjorde lycka. Som komediförfattare debuterade han
1894 med Brignol et sa fille. Den däri framträdande
sorglösa och öfverseende lifsuppfattningen utlades
vidare i pjäserna La bourse ou la vie (1900;
"Pängar eller lifvet", 1901), La veine (1901), Les
deux écoles
(1902; "Gamla och nya skolan", 1903), La
châtelaine
(1903; "Slottsfrun", s. å.), L’adversaire
("Motståndaren", 1904), Notre jeunesse ("Vår ungdom",
1905) m. fl. De utmärka sig för dialogens ansenliga
verv och kvickhet, men tillfredsställa i mindre grad
krafven på dramatisk utveckling och upplösning.

Caput, plur. capita (lat.), hufvud; början af en sak
(jfr Kapitel). - Caput familiæ l. C. familias,
hufvudman för en ätt, särskildt för en adlig. Se
vidare Hufvudman. - Caput porcinum. Se Cuneus. -
Capita jugata, myntv., två förenade hufvud på ett
mynt, ställda antingen med ansiktena mot hvarandra,
capita adversa, eller med ansiktena vända
från hvarandra, capita aversa. - Per capita,
efter hufvuden, efter individernas antal. - Quot
capita, tot sensus
, så många hufvud, så många sinnen.

Caput famlliæ (lat.). Se Caput.

Caputiani. Se Caputiati.

Caputiati (Caputiani), religiös sekt, stiftad
1182 i Auvergne af en timmerman vid namn Durand
och uppkallad efter den egendomliga hufvudbonad
(caputium), som anhängarna begagnade. Sekten, som
ville införa kommunistisk jämlikhet, undertrycktes
med vapenmakt af biskop Hugo af Auxerres.

Caput Medusæ. Se Lefversjukdomar.

Caput mortuum (lat.), "dödt hufvud", kem., kallades
fordom de vid kemiska arbeten tillkomna affall,
för hvilka man ej kände någon användning. Numera
betecknas därmed den återstod af oren järnoxid, som
erhålles vid upphettning af järnvitriol för beredning
af rykande svafvelsyra. P. T. C.*

Capybara, zool. Se Hydrochœrus.

Caque [ka’k], fr., en liten tunna (kagge) för
inpackning af sill, sardiner, krut m. m.

Caquetá [-ke-]. 1. Sydamerikansk flod, under sitt
nedre lopp kallad Yapurá. Den rinner upp i södra
delen af republiken Columbia, på östra sidan af
Kordillererna, bildar under en lång sträcka gräns
mellan Brasilien och Ecuador samt förenar sig i
brasilianska prov. Amazonas med Amasonfloden. -
2. Territorium i staten Cauca i sydamerikanska
republiken Columbia. 527,000 kvkm. med omkr. 6,000
civiliserade inv. och 50,000 vilda indianer. Hufvudort
är Mocoa.

Caquetios [käke-], folkstam. Se Guajiros.

Carabinieri (it.), "karabiniärer", benämning på
gendarmeriet i Italien.

Carabobo, stat i republiken Venezuela, vid Karibiska
hafvet. 7,732 kvkm. Omkr. 224,000 inv. Den norra
delen vid kusten är bergig, den södra, särskildt
Valencia-slätten, jämn och fruktbar. Klimatet är hett
och vid kusten osundt. Odling af kaffe, kakao och
socker. Hufvudstad är Valencia, som genom järnväg
är förbundet med hamnen Puerto Cabello. Staten har
sitt namn efter byn C., 15 km. s. v. om Valencia,
där Bolivar vann tvenne segrar öfver spanjorerna:
28 maj 1814 öfver general Salomon och 24 juni 1821
öfver La Torre. J. F. N.

Carabus, zool. Se Jordlöparsläktet.

illustration placeholder

Caracalla, egentl. Bassianus, romersk kejsare, som
sådan kallad Marcus Aurelius Antoninus, var
äldste son till Septimius Severus och Julia Domna
samt föddes i Lyon troligen 186 e. Kr. Namnet C.,
rättare Caracallus, fick han efter en så benämnd
fotsid gallisk dräkt (kappa), som han gärna bar. Ej
långt efter sin tronbestigning (211) lät han mörda
sin yngre broder och medregent, Geta, samt dennes
anhängare (omkr. 20,000 pers.). Som ensamhärskare
lefde C. väsentligen för sina nöjen och slöserier
och öfverlät en hel del af regeringsbestyren åt
modern. Han var ytterst frikostig mot sina gunstlingar
och i synnerhet soldaterna; tack vare åtskilliga
skatteförhöjningar och särskildt genom den romerska
medborgarrättens utsträckning till nästan alla
undersåtar (212) ökade inkomster samt änkekejsarinnans
förträffliga förvaltning funnos dock vid hans död
betydande belopp i skattkammaren. Efter föga ärofulla
krigsföretag mot alemanner och chatter - på andra
sidan den rätiska gränsen ("limes") vann han dock en
seger - drog C. mot orienten, för att såsom Alexander
den store, som han t. o. m. i dräkt och åthäfvor
sökte likna, lägga dessa trakter under sin spira. I
Ilion firade C. med högtidliga täflingsspel Akilles’
minne. Vinterkvarter var 214-215 Nikomedia; öfver
Antiokia gick tåget på våren 215 till Alexandria,
där ett fruktansvärdt blodbad anställdes bland
invånarna på grund af deras vanvördnad mot kejsaren
och sympatier för Geta. Följande år öfverraskade
C. parterna och ryckte utan motstånd öfver Tigris samt
rustade sig vintern 216-217 till ett nytt fälttåg
mot de numera väl förberedde och öfver kejsarens
plundringståg ytterst uppbragte fienderna. Emellertid
blef han redan i april 217 mördad på anstiftan af
gardesbefälhafvaren Macrinus, som utropades till
kejsare. - För militärlifvet svärmade C. öfvermåttan,
utan att dock vara någon egentlig fältherre. Lika
litet var han statsman. Hans viktigaste åtgärd var

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:51 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free