Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carlén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framträder i återgifvandet af västra skärgårdens
typer, hennes domän framför andras inom vår
vitterhet. I åtskilligt bebådar hon den senare
naturalismen. Hennes skrifter utkomma alltjämt i nya
upplagor; så utgåfvos hennes Romaner ånyo 1890-95, och
en ny samlad upplaga af dessa är nu (1905) påbörjad.
Fru C:s romaner tillhöra genom en mängd
öfversättningar världslitteraturen. De flesta
af hennes verk äro öfverflyttade till danska,
engelska, holländska, tjechiska och tyska, hvarjämte
enstaka arbeten ha tolkats på franska, polska och
italienska. På danska utgåfvos hennes "Samlede
skrivter" 1855–62 och "Samlede værker" 1892 ff. På
tyska finnas i olika öfversättningar "Sämmtliche
romane", "Sämtliche werke" och "Ausgewählte romane",
hvilka utgåfvos i nya upplagor under 1890-talet. – Den
tyska författarinnan Paula Herbst har skrifvit "Ture
Horn" (1854-60) som fortsättning till "Enslingen"
och "Der silberhut" (1860) som fortsättning till
"Jungfrutornet".
Litt.: B. Schöldström, "Emilie Flygare-Carlén" (1888),
K. Warburg, "Emilie Flygare-Carlén" (i Nord. tidskrift
1892), O. Sylwan, "Svensk litteratur vid
adertonhundratalets midt" (1903), och J. Mortensen,
"Från Aftonbladet till Röda rummet" (1905).
K.W-g.
2. Johan Gabriel C., den föregåendes make, jurist,
litteratör, f. 9 juli 1814 på Hasslekärr i Hångsdala
socken af Skaraborgs län, blef student i Uppsala 1831
och tog hofrättsexamen därstädes 1837, hvarefter han
ingick som e. o. tjänsteman i justitierevisionen
och rådhusrätten i Stockholm. Där trädde han i
vänskapsförbindelse med K. F. Dahlgren, G. H. Melin,
Aug. Blanche m. fl. Från denna tid egnade han sig
mer och mer åt vittra sysselsättningar. Under flera
riksdagar på 1840- och 1850-talen tjänstgjorde han i
expeditionsutskottet. Resultatet af C:s juridiska
studier äro de af honom utgifna Handbok i svenska
lagfarenheten (1843-55; ofullbordad) och Sveriges
grundlagar jemte motiverna till regeringsformen
(1844). Som författare i bunden stil framträdde han
1838 med Stycken på vers. Både under eget namn och
under signaturer lämnade han bidrag till kalendrar och
tidningar. 1846 utgaf han Romanser ur svenska folklifvet
och 1870 Samlade dikter. C:s dikter äro dels
tendentiösa politisk-sociala, dels naturstämningar. De
ega åtskilliga formella brister och sakna utpräglad
originalitet. Den folkliga tonen i "Romanserna"
gjorde likväl dessa ganska populära. Flera af
C:s lyriska stycken äro satta i musik af fru
Matilda Montgomery-Cederhjelm (Galérslafvens sång),
J. N. Ahlström (Trollekens gåfva) m. fl. Som vitter
utgifvare inlade C. förtjänst genom sin upplaga af
Bellmans samlade skrifter (1856–61), om den också
icke är kritiskt tillfredsställande. 1856 utgaf han
fru Lenngrens, 1869 J. A. Wadmans skrifter. C. redigerade
äfven "Svenska familjeboken, läsning för hvar dag
under året" (1850–52), "Läsning vid husliga härden"
(1860) och "Illustrerad tidning" (1864–66). 1843
utgaf C. "Den svenska psalmboken i vanlig versform",
med utsatta författarnamn. C. var en naiv republikan,
känd i hufvudstaden som ett stort original. Medlem i
Dahlgrens Aganippiska sällskap stiftade C. efter
dettas slut litteratörklubben "Gröna stugan" (1855). Död
i Stockholm 6 juli 1875.
A. F. St.*
3. Rikard C., den föregåendes broder, jurist,
riksdagsman, f. 17 maj 1821 på Hasslekärr i Hångsdala
socken af Skaraborgs län, blef 1838 student i Uppsala
och tog 1841 juridisk examen. Sistnämnda år inskrefs
han som e. o. kanslist i justitierevisionen äfvensom
i några andra juridiska ämbetsverk i Stockholm. Ej
långt därefter fick han anställning som biträde hos
häradshöfdingen J G. Richert. 1844–46 redigerade
han "Vermlands tidning", i hvilken han med talang
förfäktade liberala åsikter och äfven försökte
sig som poet. Sedan han 1846 uppnått behörig
domarålder, innehade han åtskilliga förordnanden
– bl. a. som adjungerad ledamot i Svea hofrätt
–, tills han 1857 utnämndes till häradshöfding
i Lifgedingets domsaga. C., som länge önskat
få deltaga i det offentliga lifvet, blef 1862
af valkretsen Kristinehamn-Strängnäs-Södertälje
utsedd till ledamot i borgarståndet. Vid riksdagen
1862–63 var han medlem af konstitutionsutskottet
och suppleant i lagutskottet. Såväl i sistnämnda
utskott som i ståndet deltog C. med nit och ifver
i behandlingen af förslaget till ny strafflag,
hvarjämte han i konstitutionsutskottet försvarade
det då framlagda representationsförslaget. Vid
1865–66 års riksdag representerade han valkretsen
Kristinehamn-Köping-Strängnäs och hade då åter plats i
konstitutionsutskottet. 1867 utbytte han Lifgedingets
domsaga mot Södra Roslags, hvars domhafvande eger
rätt att vara bosatt i Stockholm. I denna stad
valdes han 1870 till stadsfullmäktig, och 1871-73
var han en af Stockholms representanter i andra
kammaren samt medlem af lagutskottet (1873 som
vice ordförande). Hans förslag om inrättande af en
lagberedning i stället för den då befintliga lagbyrån
(1871) antogs i andra kammaren, men förkastades i
den första. Hans 1872 väckta motion om statsrådets
ombildning och fördelning på två konseljer vann
däremot i andra kammaren bifall endast i den del,
som handlade om statsministersämbetet. Sistnämnda
år åstadkom C., genom sitt initiativ, äfven en
väsentlig mildring af den nya strafflagens alltför
stränga bestämmelser om påföljden för upprepande af
tjufnadsbrott. Det var äfven en af honom väckt motion,
som föranledde riksdagen att 1873 aflåta en skrifvelse
till k. m:t dels om unga förbrytares (under 18 år)
insättande i särskilda förbättringsanstalter, i
stället för de vanliga straffanstalterna, dels om
tillämpning i vårt land af det s. k. progressiva
fängelsesystemet. C. ansågs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
