Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1197-1198 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carminativa ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

cirkelprocessen. Vid denna process tänkes
den arbetande kroppen (t. ex. luft) genomlöpa fyra
skilda faser: 1) Luften upphettas genom
sammantryckning adiabatiskt (se d. o.) från en lägre
temperatur, exempelvis 0°, till en högre, exempelvis
100°. 2) Luften får utvidga sig vid 100° under
tillförsel af värme från en värmekälla af 100°. 3)
Luften får utvidga sig utan tillförsel af värme,
hvarigenom den afkyles. Man låter detta pågå, till dess
temperaturen blifvit 0°. 4) Luften får vid 0°
sammandraga sig under bortförande af sammantryckningsvärmet
till ett kylande bad af 0°. Denna
sammandragning får pågå, till dess luften nått samma
volym, som den hade vid början af proceduren 1).
Man kan då återigen låta luften genomlöpa samma
fyra faser, hur många gånger man vill. Därunder
uträttar luften vid sin utvidgning arbete utåt,
exempelvis genom upplyftande af en belastad kolf i en
cylinder. Detta arbete betingas däraf, att luften vid
processen 2) upptager värme från en värmekälla
(eldstaden i en vanlig maskin) och vid processen 4)
aflämnar en del af detta värme till ett kylande bad
(kondensatorn i en vanlig maskin). En del af värmet
har omsatts till arbete enligt mekaniska värmeteoriens
första hufvudsats, men detta var ej för C. bekant.
1878 utgafs en ny upplaga af C:s "Réflexions" jämte
åtskilliga förut outgifna anteckningar af C., hvilka
göra det troligt, att C., om ej en förtidig död
beröfvat honom tillfälle att publicera sina åsikter, skulle
hafva grundlagt äfven den första hufvudsatsen i den
mekaniska värmeteorien, enligt hvilken arbete kan
förvandlas till värme.
S. A-s.


3. Lazare Hippolyte C., den föregåendes
broder, statsman, f. 1801, blef advokat och slöt sig till
saint-simonismen, med hvilken sekt han dock snart
bröt, när Enfantin, i fråga om mannens och kvinnans
förhållande till hvarandra, framställde en teori, hvilken C. betecknade
såsom en "förordning om äktenskapsbrott". Från 1830 hade han plats
i deputeradekammaren, där han tillhörde yttersta vänstern. Efter
februarirevolutionen 1848 blef han undervisningsminister och
framlade såsom sådan ett lagförslag om införande af obligatorisk och
kostnadsfri folkundervisning. Genom sina socialistiska
tendenser stötte han sig dock snart med representationen
och nedlade därför sin portfölj redan 5 juli 1848. I
skriften Le ministère de l’instruction publique et des
cultes depuis le 24 février jusqu’au 5 juillet (1848)
sökte han sedan rättfärdiga sin förvaltning. Efter
statskuppen 1851 invaldes han i lagstiftande kåren,
men fick ej inträde där, emedan han vägrade att
aflägga trohetsed till Napoleon. 1864 gick han emellertid
ed på författningen och tillhörde sedan oppositionen
i nämnda församling. Efter revolutionen 4 sept.
1870 blef han mär i ett arrondissemang i Paris. 1871-75
var han medlem af nationalförsamlingen, där
han tillhörde den republikanska vänstern. Han valdes
1875 till lifstidssenator och afled i Paris 16 mars
1888. Bland hans skrifter märkas: Exposé de la
doctrine saint-simonienne (Paris 1830) och La
révolution française, resumé historique (2 bd, 1867;
svensk bearbetning af O. V. Ålund: "Franska
revolutionen", 1889). C. utgaf dessutom sin faders
memoarer, "Mémoires sur C. par son fils" (2 bd, 1861-64,
ny uppl. 1893).
E. W.


4. Marie François Sadi C., den
föregåendes son, franska republikens fjärde president,
f. 11 aug. 1837 i Limoges, genomgick
polytekniska skolan samt bro- och vägbyggnadsskolan och
anställdes 1863 såsom ingenjör i Annecy, där han utförde flera viktiga
arbeten, bl. a. Rhônebron vid Collonge. I jan. 1871 blef han prefekt i
depart. Seine-inférieure och erhöll i uppdrag att organisera nationalförsvaret
i Normandie. I febr. s. å. invaldes han i nationalförsamlingen, där han
slöt sig till vänstern, till partigruppen "union républicaine", och efter
den nya författningens genomförande utsågs han
1876 af valkretsen Beaune till ledamot i
deputeradekammaren och blef efter upplösningen 1877
återvald. I aug. 1878 blef han understatssekreterare i
ministeriet för allmänna arbeten och öfvertog 23
sept. 1880 själf chefskapet för detta ministerium i
Ferrys kabinett samt afgick med honom 14 nov.
1881. Såsom moderat republikan röstade han i
kammaren, dit han återvaldes 1881 och 1885, emot
religionsundervisningens uteslutande ur skolorna och
mot förslaget om domares afsättlighet. Han utsågs
1883 och 1884 till en af kammarens vicepresidenter.
6 april 1885 öfvertog han, i Brissons ministär,
åter departementet för allmänna arbeten, men
utbytte det några dagar därefter mot finansdepartementet,
hvars chef han fortfor att vara äfven i
Freycinets därpå följande kabinett till 11 dec. 1886.
Efter presidenten Grévys afgång uppställdes C. jämte
Ferry och Freycinet såsom kandidat till presidentämbetet.
Vid första omröstningen, 3 dec. 1887, erhöll
han högsta röstetal, ehuru ej det bestämda minimitalet;
vid den andra fick han 616 röster af 827.
Han mottogs med förtroende af alla republikanska
partier och sökte efter bästa förmåga motsvara detta.
Genom sin redbara och fläckfria karaktär blef han
ett stöd för republiken, särskildt emot Boulangers
omstörtningsplaner. Hans yttre uppträdande var i
allo sådant, som fransmännen fordrade af
statschefen, och genom sina många resor i landet gjorde
han sig väl bekant med de olika landsdelarnas behof
och önskningar samt vann en allt större popularitet.
Särskildt anslog det utmärkta sätt, hvarpå han
<b>representerade vid republikens hundraårsfest 1889 och
vid de fester, som stodo i sammanhang med den af
honom då öppnade stora världsutställningen i Paris.
Såsom regent var han väl mycket passiv, lämnande
åt ministrarna att utföra de åtgärder, som de funno
lämpliga, men en fransk president torde knappast
vara i tillfälle att handla annorlunda. Äfven det
närmande till Ryssland, som under hans regering

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>