- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1205-1206

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carolina ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Carolina, personnamn och biljardterm. Se
Karolina.

Carolina rediviva (lat.), "det återupplifvade
Carolina", Uppsala universitets biblioteksbyggnad,
uppförd 1819-41. Se Biblioteksbyggnader.

Carolini libri (lat.), "De karolinska böckerna",
en af Karl den store föranstaltad och i hans namn
790 eller 791 utgifven skrift i fyra böcker, hvilken
hufvudsakligen hade till uppgift att vederlägga de
af påfven Hadrianus I till kejsaren insända besluten
af kyrkomötet i Nicaea 787 (det sjunde ekumeniska)
samt dess lära om bilddyrkan. Karl den stores
ståndpunkt, sådan den här framträdde och till en
tid blef bestämmande för västerlandet, kan sammanfattas
så: att ega bilder är en indifferent sak,
att tillbedja bilder är okristligt. Utom en närmare
utredning af bildfrågan innehåller nämnda skrift
äfven en protest emot adoptianismen och ett
försvar för tillägget "filioque" (och af sonen) i det
niceno-konstantinopolitanska symbolum. Den var
förberedd genom en kortare inlaga af Alkuin; i sitt
fullständiga skick torde den, som ock den ungdomligt
lidelsefulla tonen visar, vara författad af Karls
yngre hofteologer. Ståndpunkten är i det hela från
protestantisk synpunkt moderat och välgrundad.
549 utgafs "Opus Caroli" för första gången i sin
helhet i tryck, af Jean du Tillet. Den bästa
upplagan är den af Heumann (1731) utgifna. Se Hauck,
"Kirchengesch. Deutschlands", I. (Hj. H-t.)

Carolus, latinisering af Karl.

Carolus-dollar, num., benämning på spanska
piastrar från Karl III:s och Karl IV:s tid (1759-1808),
hvilka förr voro ett mycket omtyckt mynt i
Kina, Japan, Indien samt norra och östra Afrika.

Carolus Duran [karåly’s dyrã’], pseudonym för
den franske målaren Charles Durand (se d. o.).

Caron [karå’], Rose Lucile, fransk sångerska,
född Meunier, f. 1857 i Paris, genomgick
därvarande konservatorium 1875-78 och blef tidigt
gift med pianisten Caron, men snart skild från
honom. Hon var engagerad vid operascenen i
Bruxelles 1882-85 och 1887-90 samt dessemellan
vid stora operan i Paris, som hon sedan tillhörde
1890-97, hvarefter hon öfvergick till Opéra
comique. Hennes varma sopranröst, breda
sångföredrag och sceniska intelligens ha förskaffat henne
af gjorda framgångar i sådana roller som Valkyrian
i Reyers "Sigurd", Salammbô (i Reyers opera),
Rachel i "Judinnan", Margareta, Valentine,
Fidelio, Sieglinde, Brynhilde, Desdemona, Elsa
(där
hon väsentligen bidrog till "Lohengrins" framgång
på fransk scen, 1891) och Donna Anna.

Caroni, biflod fr. h. till Orinoco i Venezuela,
rinner upp på Sierra Pacaraima nära Brasiliens
gräns, bildar under sitt lopp mot n. gräns mellan
territoriet Yuruari och staten Bolivar samt faller ut
vid Las Tablas. Längd omkr. 800 km. Den har
ett ganska snabbt lopp; dess bädd är flerstädes
spärrad af öar och klippor. Dess största tillflöde är
Paragua, likaledes från Sierra Pacaraima.

Caronium (lat.), fordom namn på staden Coruña.

Carora, stad i staten Lara i sydamerikanska
republiken Venezuela, vid en biflod till Tocujo, 350
m. ö. h. Omkr. 8,000 inv., som uppföda hästar och
åsnor samt drifva handel med läder och gummi.
C. anlades 1572.

Carosse [karå’s], fr. Se Kaross.

Carotis, anat. Se Karotis.

Caroto [karåtå], Giovanni Francesco,
italiensk målare, f. 1470 i Verona, d. där 1546, var
elev af Liberale och Mantegna, men påverkades
slutligen af Giulio Romanos arbeten i Mantova och
öfvergick sålunda från quattrocentos till cinquecentos
formgifning. Af hans fresker finnas de bästa i kyrkan S.
Fermo maggiore i Verona, af hans taflor finnas
åtskilliga i Veronas pinakotek, såsom en Madonna, en
S:ta Katarina och en Madonna med David. O. G-g.

Carotte [karå’t], fr., bot. Se Morotsläktet.

Carouge [karöj], stad i schweiziska kantonen
Genève, vid floden Arve, 2 km. s. om Genève.
386 m. ö. h. 7,421 inv. (1900). Järn- och maskinindustri.

Carove [karåve], Giovanni och Carlo,
tvenne italienska gipskonstnärer och stuckatörer, som
voro verksamma i Sverige under den karolinska
perioden och hufvudsakligen i änkedrottning Hedvig
Eleonoras tjänst vid dekoreringen af Drottningholms
slott. Giovanni C. omtalas första gången 1664, då
han utförde yttre taklisten på slottets hufvudparti;
under de följande åren utförde han takdekorationer i
de båda nedre vestibulerna. 1674 återvände han till
hemlandet. - Carlo C. har med sitt namn och årtalet
1667 signerat den rika gipsdekorationen i Lars
Kaggs grafkor vid Floda kyrka i Södermanland. Från
1669 tyckes han så godt som oafbrutet hafva varit
verksam vid Drottningholm, där han efter Tessinernas
ritningar bland annat utfört dekorationen i öfre
vestibulen (1669), taklisten i öfre galleriet (1671),
de båda öfre drabantsalarnas dekoration (1672-73),
trappdekorationen (1673-74), taket i änkedrottningens
alkov (1676), åtskilliga andra takdekorationer,
spislar m. m. År 1688 nämnes han såsom arfvinge
till den då nyligen aflidne målaren Johan Sylvius,
med hvilken han flitigt samarbetat. Omkr. år 1690
utnämndes han till "fontainier" vid Drottningholm,
där han ännu 1694 utförde den präktiga spiseln i
änkedrottningens matsal. Han dog 1697. Säkerligen
är det denne eller Giovanni, som utfört de rika
gipsdekorationerna å många af de adliga slotten i
mellersta Sverige, särskildt Eriksberg, Nynäs och
Mälsåker. Se vidare J. Böttiger, "Hedvig Eleonoras
Drottningholm" (1889). Upk.*

Carp., i zoologiska namn förkortning för W. B. Carpenter.

Carp, Petru, rumänsk politiker, f. 1837, tillhörde
ledarna för junimisternas ungkonservativa
och tyskvänliga parti. Han var 1870 och 1876
minister i konservativa kabinett samt blef 1882
minister i Wien och verkade för Rumäniens närmande
till trippelalliansen. Efter I. Bratianus fall
var han 1888-89 utrikesminister, och 1891-95
var han en inflytelserik medlem af Catargius
kabinett samt 1900-01 konseljpresident.
H. B-n.

Carpaccio [karpa’tjå], Vittore, italiensk
målare, enligt uppgift född i Istrien (födelse- och
dödsår äro okända), var troligen lärjunge af Vivarini
och Gentile Bellini. Verk af honom finnas daterade
1490-1522. Möjligen var han ett af de biträden,
som följde Gentile 1479 till Konstantinopel; han
visar nämligen mycken förkärlek för orientaliska dräkter.
För öfrigt hade han liksom sin lärare förkärlek
för bred berättande skildring och målade helst stora
cykler af legendbilder på väf för "scuole"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free