Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Castelbuono ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grefve, italiensk språkforskare, f. 1784 i Milano, d.
1849, förvärfvade redan vid unga år grundlig kännedom
i de orientaliska språken. Hans förnämsta verk är
Mémoire géographique et numismatique sur la partie
orientale de la Barbarie, appelée Afrikiah par les arabes,
suivi de recherches sur les berbères atlantiques (1826).
Dels ensam, dels tillsammans med Mai utgaf han åtskilliga
fragment af Wulfilas gotiska bibelöfversättning.
Castiglione [kastiljåne], hertig af. Se Augereau.
Castil-Blaze. Se Blaze, Fr.
Castilho [kastiljå], Antonio Feliciano
de, portugisisk skald, f. 1800, d. 1875. Vid sex
års ålder blef C. till följd af en sjukdom i det
närmaste blind och tvangs af detta lyte till ett stillsamt
och kontemplativt lif (till större delen tillbragt hos
en broder, som var präst på landet). Under dom
Miguel måste han fly från Portugal och vistades
därefter en tid på Azorerna, en tid i Brasilien. Efter
sin återkomst valdes han till medlem af den
portugisiska vetenskapsakademien. – C. lefde under
romantikens tid och sökte, ehuru med föga framgång,
att ansluta sig till denna riktning. Till sitt
skaplynne stod han närmare den äldre skolan, de s. k.
arkadierna, och särskildt odlade han den af dem
högt skattade bukoliska genren. Bland hans originalarbeten
på vers märkas Cartas de Echo e Narciso
(1821), Primavera (1822) och Amor e
Melancholia ou a novissima Heloïsa (1828), en
versifierad roman ur lifvet, hvilken på sin tid åtnjöt
mycken popularitet. Den senare hälften af sitt lif
egnade C. åt öfversättning af utländska diktverk.
Bäst lyckades han i sin fria bearbetning af det
franska dramat "Camões" af V. Perrot och A. Du
Mesnil, en bearbetning, som i allmänhet anses som
ett originalverk. Af värde äro hans tolkningar af
latinska och grekiska författare, Ovidius, Vergilius,
Anakreon m. fl. Han öfversatte och bearbetade stycken
af Shakspere, Molière m. fl. och tolkade på sin ålderdom
efter en fransk öfversättning Goethes "Faust",
dock med föga framgång. – C:s förtjänster ligga i
det formella. Han var en god versifikatör, hans
språk var lättflytande och välljudande, och han
lånade trots sin klassiska läggning många ord och
vändningar från talspråket. Se vidare hans son
Julio de C., "Memorias de C." (1881), samt Th. Braga,
"Historia do romantismo em Portugal" III (1881).
E. S–f.
Castilla [kasti’lja], spanska namnet på Kastilien.
Castilla [kasti’lja], Ramon, peruansk statsman,
till börden mestis, f. 1797, d. 1867, utmärkte
sig i befrielsekriget mot spanjorerna, deltog i slaget
vid Jungay (1839) som general och blef s. å.
krigsminister. 1841–44 lefde han i landsflykt,
störtade sistnämnda år diktatorn Vivanco och var
1845–51 president i Peru. 1854 ställde sig C. i spetsen
för ett uppror mot regeringen och innehade
ånyo presidentämbetet till 1862.
Castille [kasti’j], Charles Hippolyte,
fransk skriftställare, f. 1820, d. 1886, uppsatte
1847 tillsammans med Molinari tidskriften "Le
travail intellectuel" och 1848 i förening med Bastiat
tidningen "La république française" samt var i
slutet af 1860-talet redaktör för tidningen "Globe".
Han författade bl. a. Les hommes et les mœurs
sous le règne de Louis-Philippe (1853), L’histoire
de la seconde république française (1854–56),
Portraits historiques au 19:e siècle (1856–60),
Histoire de soixante ans (1859–63, ofullb.) samt
flera om en liflig inbillningskraft vittnande romaner.
Castillejo [-le’chå], Cristobal de, spansk
skald, f. 1494 i Ciudad Rodrigo, d. 1556 i ett
kloster nära Wien, sedan han trött på hoflifvet
ingått på den prästerliga banan. Redan som
yngling var han anställd som sekreterare hos Karl V:s
broder, sedermera kejsar Ferdinand I. G. var sin
samtids oförtrutnaste och mest lysande försvarare af
den gamla spanska lyriken gentemot den öfverhandtagande
invasionen af de nyitalienska versformerna
och konstlade uttryckssätten. Sina motståndare, som
han kallade "petrarkister", bekämpade han med
satirens skarpaste vapen. G. började sitt författarskap
med några "comedias"; tiden för deras
tillkomst är obekant, likaledes om de kommit till
uppförande. Såsom skald var C. i besittning af den
gamla nationella poesiens bästa egenskaper, om han
än icke egde alla förutsättningar för en god lyriker.
Genom behaglig form, god versifikation, ursprunglig
friskhet, gratie, varm känsla står han framför sin
tids lyriske skalder. Hans satir är uppsluppet cynisk,
hans humor full af slipprigheter. Bästa profvet på
hans "genero festivo", där han står oöfverträffad,
är Diálogo entré el aulor y su pluma, där han af
sin penna begär räkenskap för den tid han missbrukat
densamma under 30 år. Ej mindre genial är Sermón
de amores del maestro Buen-talente, llamado Fray
Nidel de la orden del Cristel, en beskrifning på de
ödesdigra följderna af kärlekens passion, hvarvid han
släpper loss satirens gissel mot prästernas skamlösa
lefverne. Af samma kynne är Diálogo que habla
de las condiciones de las mugeres (tr. 1544 i Venezia
och 1546 i Toledo). Hans Farsa de la constanza,
med en "introlto y argumento" på latin, i sju akter,
är – enligt Moratin – föga dramatisk, men full
af humor, gratie och uppsluppen cynisk satir. Originalet
i manuskript lånades 1823 från biblioteket i
Escorial af I. B. Gallardo och har sedan ej kommit
till rätta. Obras de Castillejo, expurgadas por la
inquisición (1573) är en af de första i Madrid
tryckta böckerna; den omtrycktes 1592 i Antwerpen
och 1600 i Madrid. G:s arbeten finnas i Rivadeneiras
"Biblioteca de autores españoles", XVI och XXXII.
Ad. H–n.
Castillo [kastiljå], spanska författare.
– 1. Diego Enriquez de C., Henrik IV:s af
Kastilien krönikeskrifvare, lefde i 1400-talets senare
del, författade Crónica de Don Enrique Cuarto
(1787), som skildrar händelserna 1454–74 i en torr
moraliserande stil, utan litterärt, men med historiskt värde.
2. Alonso Solórzano de C., spansk
roman- och komediförfattare, lefde under 1600-talets
första hälft samt åtnjöt välförtjänt anseende som
lycklig epiker och dramaturg. Bland hans många
arbeten må nämnas komedierna El marqués del
Cigarral, som är originalet till P. Scarrons "Don
Japhet d’Arménie", Los agravios satisjechos, Las
amazonas de España, Los esclavos de mi esclava,
Hacer bien nunca se pierde, La fantasma de
Valencia, El fuego dado del cielo, El infante de
Alemania, La torre de Florisbella, La victoria de
Norlingen, La casa confusa och El mayorazgo figura,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
