- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1307-1308

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Catocala ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som bevisade existensen af integralerna till ett
system af differentialekvationer, såväl vanliga
som partiella. Den bevismetod han därvid använde,
"le calcul des limites", torde kunna anses vara
en af hans vackraste upptäckter. En ny metod att
integrera partiella differentialekvationer af 1:a
ordningen härrör likaledes från honom. Äfven inom
astronomien och den matematiska fysiken frambragte
C. betydande arbeten. Så gaf han medelst sin "calcul
des résidus" en ny utveckling af störingsfunktionen
inom den celesta mekaniken. Vidare lade
han grunden till elasticitetsläran genom sin teori
för oändligt små deformationer af en kropp och för
tryckfördelningen inom densamma. Synnerligen
viktiga äro hans arbeten öfver ljusets brytning och
polarisation, hvarvid han för första gången framställde
en relation mellan brytningsindex och våglängd.

Såsom ett bevis på C:s stora produktivitet må
nämnas, att antalet af hans i åtskilliga tidskrifter
publicerade afhandlingar och smärre uppsatser uppgår
till öfver 700, utom tvenne af honom publicerade
större serier af afhandlingar, Exercices de
mathématiques
(1826-30) och Nouveaux exercices
d’analyse et de physique mathématique
(1840-47).
Därjämte utgaf han flera större arbeten öfver analysen
och dess användning på geometrien, såsom Cours
d’analyse de l’École polytechnique
(1821). Institutet
började 1882 utgifva hans Œuvres complètes.

G. K.*

Caucus [kåu’kes], eng., i Nord-Amerikas förenta
stater och England benämning på partipolitiska
sammanslutningar, hvilka förbereda kommunala och
politiska val. Termens härledning är omtvistad.
Enligt en hypotes skulle det vara en förvrängning af
det indianska ordet kaw-kaw-was, som betyder tala,
rådpläga. En annan tolkning, hyllad af de
amerikanske lexikograferna Webster och Pickering,
härleder ordet från eng. calker l. caulker, kalfatrare.
Benämningen skulle uppkommit därigenom, att de
första med ordet caucus betecknade partimötena
hållits i "kalfatrarnas klubb" (caulker’s club) i Boston,
vare sig att de anordnats af dessa arbetare vid
Bostons skeppsvarf, för dryftning af deras besvär
mot de engelske soldaterna, eller att benämningen
ursprungligen varit ett öknamn, till antydan om
denna lågt stående samhällsklass’ inflytande på
förhandlingarna, eller slutligen att själfva platsen
gifvit upphof till namnet. Namnets härledning diskuteras
i "Notes and queries", vol. 11 och 12 (1885).

Som "the caucus" betecknades vid 1700-talets
midt en till en början kommunalpolitisk klubb i
Boston, hvilken under ledning af Samuel Adams
snart fick vidsträckt politisk betydelse och i
kolonierna gaf upphof till de "korrespondenskommittéer",
som förberedde resningen mot moderlandet.
Sedermera fick denna organisationsform stadigvarande
plats i Förenta staternas politiska lif, närmast i den
form, att dylika kommittéer eller partimöten
rekommenderade kandidater vid val af unionens och
staternas ämbetsmän. Mest betydande var den caucus
inom kongressen, som uppsatte kandidater till
presidentvalet. Efter 1824 sjönk dess anseende, och
valförberedelserna öfverflyttades till de alltmer
utpräglade partierna ute i staterna. Systemet med
små kotterier, hvilka genom sina manipulationer
sökte behärska valen, var mest utbildadt i staten
New York och bragtes jämte det fördärfliga
"spoils-systemet" (se d. o.) förnämligast genom M. van
Buren till att omfatta hela Unionen. Stora partimöten
(conventions) började öfvertaga hela
kandidatnomineringen. Anti-frimurarepartiet (se d. o.)
höll i Filadelfia 1830 det första alla Unionens stater
omfattande partimötet (national convention); de
"nationelle republikanerna", det senare whig-partiet,
följde 1831 och demokraterna 1832 exemplet
(båda i Baltimore). Denna valorganisationsform, som
alltjämt populärt betecknas med namnet caucus, har
sedermera erhållit en synnerligen rik utbildning och
företer, särskildt inom de båda stora partierna,
bilden af ett mycket inveckladt maskineri, hvilket
särskildt genom otillbörlig inverkan af mäktiga ekonomiska
sammanslutningar ej litet bidragit att korrumpera
Förenta staternas politiska och kommunala lif.

I England hafva de stora politiska partierna af
gammalt haft en viss lokal och central organisation,
men det var först på 1870-talet som denna efter
amerikanskt mönster började få sin nuvarande rika
utbildning. Uppslaget gafs i Birmingham genom den
liberala partiorganisation, som där skapades af J.
Chamberlain och F. Schnadhorst samt från 1873 blef
enväldig i kommunens angelägenheter. Från
Birmingham spridde upphofsmännen rörelsen till andra
nordengelska industristäder, och småningom
omorganiserades hela det liberala partiet enligt
"Birmingham-planen", hvarigenom man hoppades kunna
reparera det svåra nederlaget vid 1874 års allmänna
val och grundligt demokratisera den förut af
whig-aristokrater starkt influerade partiledningen. Den
nybildade centrala organisationen, National liberal
federation
, höll 1877 i Birmingham sitt konstituerande
möte. Organisationen, som innefattade ett rikt
utbildadt system af lokala kommittéer af olika
grader, med en disciplinen noga öfvervakande
centralstyrelse, kallades populärt, liksom sin amerikanska
förebild, "the caucus". (Se vidare en rad uppsatser
i "Fortnightly review" för 1878, bl. a. en
uppsats af J. Chamberlain.) Organisationen bidrog
väsentligt till den stora liberala valsegern 1880, men
hotade att alldeles upprifvas genom den splittring
home-rule-frågan 1886 framkallade inom partiet.
Efter schismen flyttades centralstyrelsens säte från
Birmingham till London, där Schnadhorst fortfarande
i många år var dess ledande organisatör. Chamberlain
å sin sida organiserade på liknande sätt de
liberale unionisterna, och på 1880-talet genomfördes
inom den konservativa partisammanslutningen,
National union of conservative associations, analoga
organisationsformer i samband med det forna
tory-partiets fortgående demokratisering. Ordet caucus,
som i England alltid haft en dålig klang, är
numera knappast brukligt där. – Caucus mekanism
och historia i Förenta staterna och England finnas
utförligt skildrade hos M. Ostrogorski, "La démocratie
et l’organisation des partis politiques" (2 bd, 1903).

V. S–g.

Cauda equina (lat., "hästsvansen"), anat. Se Ryggmärg.

Caudata, zool., en annan benämning för Urodela (se Amfibier, sp. 827-828).

Caudebec [kådbäk]. 1. C.-en-Caux, stad i
franska depart. Seine-inférieure (Normandie), vid
floden Seine. 2,416 inv. (1901). Det var fordom en
blomstrande industriort, men förföll genom hugenotternas
utvandring (efter 1685). – 2. C.-les-Elbeuf,
stad i nämnda departement, nära Seine,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:27:07 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0716.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free