- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1325-1326

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cavallius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framgång mot Fairfax och belönades med markisvärdighet,
men kunde 1644 ej hindra skottarnas inmarsch
i England. Som frivillig deltog C. i slaget vid
Marston moor (2 juli 1644), men lämnade därpå,
missnöjd öfver det tadel man i konungens omgifning
egnat hans krigföring, England och vistades
därefter till restaurationen efter hvartannat i Paris,
Rotterdam och Antwerpen, på hvilket sistnämnda
ställe han inrättade ett vida berömdt ridhus. Efter
restaurationen återvände han till England och blef
1665 hertig af Newcastle. C. är känd som
författare till två dyrbart utstyrda handböcker i
hästskötsel, Methode et invention de dresser les chevaux
(Antwerpen 1657, ny uppl. London 1737) samt
A new method ... to dress horses and work them
according to nature
(1667), samt skref äfven några
ordinära komedier. – Hans hustru, Margaret,
hertiginna af Newcastle, f. omkr. 1624, d.
1674, skref och utgaf i många folioband filosofiska
arbeten, dikter och dramer samt var mycket
omtalad för sitt excentriska uppträdande. Bäst af hennes
arbeten äro de naiva, men tidshistoriskt mycket
upplysande biografier hon skref öfver sin man och
sig själf (båda senast utgifna af Firth 1886).

2. William C., 4:e earl och 1:e hertig af
Devonshire, sonsons sonson till den i
släktöfversikten nämnde sir William C., f. 1640, d.
1707, invaldes 1661 i parlamentet och förfäktade
där under hela Karl II:s regering oförskräckt
protestantismens sak emot papistiska intriger. Såsom
medlem af privy council 1679 under Shaftesburys
maktperiod medverkade han kraftigt till
habeas-corpus-aktens genomförande, men drog sig följande
år tillbaka, då vid konungens sjukdom det romerska
inflytandet fick öfvervikt i styrelsen. Kort efter
Jakob II:s tronbestigning nödgades C. till följd af
en opassande träta med en ökänd slagskämpe, öfverste
Colepeper, draga sig undan till sina gods och dömdes
att bota 30,000 pd st. (540,000 kr.). Han var
en af de förnämste undertecknarna af inbjudningen
till Vilhelm af Oranien att med en här komma
öfver till England för att befria landet från Jakobs
tyranni; han understödde genast vid Vilhelms
landstigning verksamt företaget, talade i parlamentet
för Jakobs afsättning och bar som öfverhofmästare
(lord high steward) fram kronan vid Vilhelm III:s
kröning 1689 (denna värdighet blef sedan ärftlig i
familjen). Vilhelm efterskänkte de C. ådömda
dryga böterna, visade honom större förtroende än
någon annan engelsk statsman och utnämnde honom
1694 till hertig af Devonshire och markis af
Hartington. Under drottning Anna bibehöll C. sitt
inflytande och var bl. a. en af hufvudmännen vid
1706 års unionsförhandlingar med Skottland. I sitt
privatlif var han utsväfvande och beryktad genom
många duellaffärer.

3. William C., 4:e hertig af Devonshire,
den föregåendes sonsons son, f. 1720, d. 1764, blef
1755 lordlöjtnant på Irland, där han gjorde sig
mycket populär, och kallades i nov. 1756 till
premiärminister med den just då oumbärlige Pitt som
krigsminister, enär denne, som till följd af
whiglordernas motstånd ej själf kunde bli ministärens
chef, vägrade att tjäna under hertigen af Newcastle.
Redan i maj 1757 försonade sig Pitt med Newcastle,
för hvilken C. då lämnade plats. – Hans yngre
broder, lord John C., f. 1732, d. 1796, var
medlem af underhuset 1753–90 och 1794–96,
skattkammarkansler under Rockingham mars–juli 1782
och, sedan han genom sitt förslag till klander af
Versailles-freden störtat Shelburnes ministär, i hertigens
af Portland kabinett apr.–dec. 1783.
V. S–g.

4. Henry C., den föregåendes kusin,
kemist, f. 1731, d. 1810, blef, genom sina
utomordentligt viktiga undersökningar rörande gaserna,
en af dem, som kraftigast bidrogo att
vederlägga flogiston-teorien, ehuru han själf hyllade
denna teori. I midten af 18:e årh. var man ännu ej
viss om tillvaron af flera olika gasarter; gaserna
ansågos af många såsom luft, uppblandad med andra
ämnen. C. visade, att kolsyran (Blacks "fixa
luft") och vätgasen ("lätt luft") verkligen
äro själfständiga ämnen. Viktiga äro särskildt
hans undersökningar öfver vätgasen och luftens
sammansättning samt hans upptäckt att vatten bildas,
då vätgas förbrinner i luft, att salpetersyra består
af kväfve och syre m. m. De flesta af C:s arbeten
äro tryckta i "Philosophical transactions" 1766-92.
Några få äro särskildt utgifna, bland hvilka
hans Experiments on air (1784) är det
viktigaste. Redan C. hade vid sina försök
öfver luftens sammansättning observerat,
att sedan luftens kända beståndsdelar borttagits,
återstod en liten gasvolym – det ungefär 100 år
senare af Rayleigh och Ramsay upptäckta grundämnet argon.
P. T. C.*

5. William C., 5:e hertig af Devonshire,
son till C. 3, f. 1748, d. 1811, blef 1766 irländsk
storskattmästare och ställde sig liksom hela sin
släkt i opposition mot hofvets godtyckliga irländska
politik. – Hans första hustru, Georgiana, f. 1757, d.
1806, dotter af earl Spencer, var länge genom skönhet
och begåfning societetens drottning samt öfvade
som väninna till Fox och Sheridan ej ringa politiskt
inflytande. Hans andra hustru, Elisabet, f. 1759,
d. 1824, dotter till earlen af Bristol och änka
efter J. T h. Foster, bosatte sig efter C:s död i
Rom och samlade där kring sig en krets af lärde och
konstnärer, beskyddade bl. a. Canova och Thorvaldsen
samt bekostade de första metodiska utgräfningarna
på Forum romanum.

6. William George Spencer C., 6:e hertig af
Devonshire, den föregåendes son, f. 1790, skickades
1826 som utomordentligt sändebud till Nikolaus I:s
kröning och vann därvid dennes förtroliga vänskap,
liksom han sedermera äfven såsom lordkammarherre stod
Georg IV och Vilhelm IV personligen nära. Han var
en fint bildad mecenat och samlare af böcker och
taflor, lefde mest på sina gods och dog ogift 1858.

7. William C., 7:e hertig af Devonshire,
brorsons son till C. 5, f. 1808, d. 1891, var 1829–34
medlem af underhuset och understödde där den
stora parlamentsreformen, blef 1834 efter sin farfar
earl af Burlington och 1858 efter sin frände C. 6
(se ofvan) hertig af Devonshire. Sedan han blifvit
peer, egnade han sig mest åt vetenskapliga
och industriella intressen samt åt boskapsskötselns
främjande (Devonshire-rasen). Han arbetade ifrigt
för höjandet af Englands järnindustri, deltog
1868 i grundandet af "Iron and steel institute"
och var dess förste president. 1836–56 var han
kansler för Londons och 1861–91 för Cambridges
universitet. I politiken understödde han Gladstone
till home-rule-striden 1885, då han slöt sig till de
liberale unionisterna.

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0725.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free