- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1347-1348

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cechy ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifvit regerande markgrefve i Baden, förbättrades
icke moderns ekonomiska läge, emedan han var en
värre slösare än hon själf; hon uppehöll sig på resor
och emellanåt på Rodemachern, väl sedd af katolska
potentater, men ej väl liden af sin protestantiska
släkt. Hon visade sig ständigt som en god mor och
farmor. De onda rykten, som om hennes lefverne
utspriddes af en holländsk historieskrifvare, van
Reid, bära religionshatets prägel och sakna faktiskt
underlag. Hon dog i Bruxelles 1627. Se H. Wieselgren,
"Markgrefvinnan Cecilia" (i "I gamla dagar och i
våra", 1900), samt F. Ödberg, "Om prinsessan Cecilia
Vasa, markgrefvinna af Baden-Rodemachern" (1896).

H. W.

Cecilia-föreningar, namn på åtskilliga sångsällskap,
som uppkallats efter musikens skyddspatronessa,
den heliga Cecilia, och gjort till sin hufvudsakliga
uppgift att odla äldre kyrklig körmusik. Redan
Palestrina stiftade på 1500-talet i Rom ett sådant
sällskap, som af påfvemakten privilegierades som
ett slags orden och af Pius IX 1847 ombildades
till en musikakademi (Accademia di S. Cecilia),
hvilken fortfarande inlägger förtjänst om
kyrkomusiken och under sin ledning har ett talrikt
besökt konservatorium samt ett stort bibliotek. –
Ccilian society i London verkade 1785–1861 på ett
erkännansvärdt sätt för uppförande af bl. a. Händels
och Haydns oratorier. – Cäcilienverein für alle
länder deutscher zunge
stiftades 1867 i Regensburg
af Franz Witt och erhöll 1870 påflig stadfästelse. -
Cæciliaforeningen i Köpenhamn hade sitt upphof i en
enskild konstnärskrets, där Henrik Rung dirigerade och
där Marstrand, Bindesböll och andra Romfarare roade
sig med att sjunga italienska madrigaler. 1851
konstituerade sig föreningen som offentlig och
satte till sitt mål att sprida kännedom om äldre
italiensk musik, såväl kyrklig som världslig,
men har äfven, sedan den blandade kören växt
till ansenlig storlek, med framgång egnat sig åt
de senare århundradenas stora oratorieverk samt
smärre profana körkompositioner. Föreningen ger
årligen 3-4 konserter och räknade 1904 omkr. 1,200
ledamöter med en kör på 200 personer. Dirigenter ha
varit H. Rung (1851-71), Holger Paulli (1872-77)
och Frederik Rung (sedan 1877), hvilken inom
föreningen bildat en "madrigalkör", som äfven i
utlandet (Stockholm, Paris, Berlin) vunnit beröm
för fint nyanserad sång. (Se vidare Thranes skrift
"Cæciliaforeningen og dens stifter", 1901.) - I
Stockholm bildade Erik Åkerberg 1903 Ceciliakören,
som odlar motett-, madrigal- och kantatsång.

E. F–t.
E. Ebg.

Ceciliakören. Se Cecilia-föreningar.

Ceciliekrone, Store, i allmogemålet
Siljekrona, ett 1,775 m. högt fjäll i Nordfjord i Norge,
vid Oldevandet, n. om Jostedalsbräen.

Y. N.

Cecina [tjetjina], en 74 km. lång flod i italienska
prov. Pisa (Toscana). Den rinner upp på Poggio di
Montieri och faller ut i Medelhafvet, mellan Livorno
och Piombino. Orten C. är knutpunkt för järnvägarna
Pisa-Rom och C.-Volterra samt hade 1901 omkr. 2,000
inv.

Cecropia L., Trumpetträdet, bot., växtsläkte af
fam. Moraceæ, omfattar mjölksaftrika träd i tropiska
Amerika. Stammens märg är afdelad i kamrar, som hos
vissa arter äro bebodda af myror.
Bland arterna må nämnas C. pellata L., ett högt
träd med sköldlika, fotsbreda, flikiga blad. Detta
träd har en flerfaldig användning. Så t. ex. lämnar
mjölksaften ett slags kautsjuk och nyttjas äfven
som läkemedel. Frukterna äro ätliga. I Brasilien
nyttjas stammarna till vattenledningsrör. Af bastet
göras tåg. Stundom odlas både denna och andra arter
som prydnadsväxter i varmhus. Se vidare
Bladskärande myror och Myrmekofila växter.

Ldt.
(G. L–m.)

Cecrops. Se Kekrops.

Cedant arma togæ (lat.), "må vapnen lämna rum för
togan" (fredens dräkt), ett yttrande i Ciceros "De
officiis", I: 22.

Cedar mountains [si’da maVntins], bergskedja
i Kaplandet, mellan Stora Karroo i ö. och
Olifantflodens dal i v., nå i Sneeuw kop 1,930 m. höjd.

Cedar Rapids [sl’da rä’pids], stad i nordamerikanska
staten lowa, vid Red Cedar river, hvars fall lämna drifkraft
åt många fabriker. 25,656 inv. (1900). Stora svinslakterier.

Ceded districts [si’did distrikts]. Se Balaghat 1.

Cede majori! (lat.), vik för den mäktigare!

Cedent, jur. Se Cession.

Ceder, bot., ett namn, som tillagts åtskilliga
träd, i synnerhet barrträd. Vanligast förstås därmed
Libanoncedern (Pinus Cedrus L., Cedrus
Libani
Barr.), som tillhör klassen Coniferæ,
fam. Pinaceæ, samt är ett resligt barrträd, ryktbart
för sin skönhet och sin värdefulla, synnerligen
varaktiga, välluktande ved. Detta träd är närsläktadt
med tallen och lärkträdet och hänfördes, jämte
dessa, förut till släktet Pinus. Af de nämnda barrträden
står cedern närmast lärkträdet, men skiljes
från detta bl. a. därigenom att barren kvarsitta
under vintern. Trädet börjar att grena sig på obetydlig
höjd öfver marken och har en synnerligen
vacker och stor krona, som är utbredd likt en vid
kupol. Kronans form beror därpå att hufvudgrenarna,
som sitta i mer eller mindre tydliga kransar,
äro långa och utstående eller hängande, så att de
understa ofta nå ända ned till marken. Karakteristisk
är den skarpa kontrasten mellan de belysta,
ljusgröna samt de i skuggan liggande, djupt mörkgröna
partierna af kronan. Barren äro ungefär
tumslånga och sitta knippvis. Kottarna äro stora,
nära 1 dm. långa, rundadt äggrunda och upprätta
samt ha tunna, tätt sittande fjäll. Libanoncederns
ved är sedan forntiden känd och begagnad
såsom ett ypperligt byggnadsvirke. Vanligen uppgifves,
att Salomo nyttjade densamma vid tempelbyggnaden
i Jerusalem. Huruvida detta är riktigt
torde dock vara osäkert, enär de gamle innefattade
flera trädslag under namnet ceder. Visst är emellertid,
att på konung Hirams tid cedrar af ifrågavarande
slag betäckte hela Libanon, och ännu i
dag finnas omkr. 400 sådana, som bilda en lund
nära bergets topp. Många bland dem äro mycket
stora och af hög ålder; några leda kanske sitt ursprung
ända från Salomos tid. Libanoncedern förekommer
äfven på andra ställen i Syrien samt i
Mindre Asien. I södra och mellersta Europa odlar
man Libanoncedern som praktträd. Till och med
i Frankrike och England finnas stora exemplar af
densamma. – Nära befryndade med Libanoncedern
äro: Deodara eller Himalaya-cedern

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free