Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cederborgh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysselsatt sig med studier och med att hjälpa betryckta
landsmän. Liksom sina medfångar i allmänhet
synes han äfven under denna tid förvärfvat en
viss böjelse för pietismen. Efter sin hemkomst
återinträdde C. i kansliet såsom statssekreterare
vid utrikes expeditionen. Han kastade sig nu med
ifver in i de politiska striderna och slöt sig till
det uppblomstrande holsteinska partiet, till hvars
ledande män han snart räknades. Hans sympatier för
den åsidosatte svenske tronpretendenten, med hvilken
han hade gjort bekantskap i Ryssland och för hvilken
hans broder Germund en längre tid varit lärare, tron
på dennes nya glänsande utsikter såsom tsar Peters
måg och väl äfven öfvertygelsen om nödvändigheten af
Sveriges nära anslutning till Ryssland synas hafva
varit motiven till denna hans skarpt utpräglade
partiställning. Vid 1723 års riksdag insattes
C. både i sekreta utskottet och i mindre sekreta
deputationen och var kanske näst landtmarskalken
riksdagens inflytelserikaste person. Hans anseende
var sådant, att han redan under samma riksdags
lopp inkallades i rådet. År 1725, då holsteinska
partiet stod på höjden af sin makt, afsändes
C. såsom ambassadör till Ryssland för att vid de
förvecklingar, som antogos skola uppkomma efter
tsar Peters död, förfäkta Sveriges intressen. Hans
instruktion gick i ut på att underblåsa den inre
partikampen i Ryssland för att försvaga denna makt,
men äfven göra Sveriges hjälp eftersträvansvärd för
tsarens efterträderska. Holsteinska partiets hemliga
afsikt med beskickningen torde emellertid varit att
gifva hertigen af Holstein en bättre rådgifvare än
Bassewitz, arbeta på befästandet af Katarina I:s tron
och ytterligare sammanknyta den svenska och den ryska
politiken för att återförskaffa hertigen Slesvig,
i nödfall genom ett krig mot Danmark. Det var dessa
planer, icke sin instruktion, som C. efter bästa
förmåga sökte att fullfölja. Hemkallad i början af
1726, fann C. oppositionen mot holsteinska partiets
äfventyrliga politik i full gång, i det att Arvid Horn
nu öppet brutit med detsamma. Kampen mellan partierna
i rådet koncentrerade sig kring antagandet «ller
förkastandet af Sveriges anslutning till den berömda
hannoverska alliansen. Trots det att C. uppbjöd hela
sin skicklighet och energi för att omintetgöra detta
förbund, segrade Horns anhängare efter en långvarig
kamp, och de på hösten 1726 sammanträdande ständerna
bekräftade hans seger. Vid den därpå följande
räfsten med holsteinska partiets ledare angreps C. af
sekreta utskottet för sitt förhållande under ryska
ambassaden m. m. C. försvarade sig skickligt och
djärft både muntligen vid ett personligt företräde
på riddarhuset och i de ofrälse stånden och genom
vidlyftiga skrifter. Utgången af hans sak var länge
oviss, men då hans fiender slutligen hotade att ställa
honom under rannsakning och dom af en ständernas
kommission, såsom kort förut skett med Vellingk, fann
han för godt att begära afsked från riksrådsämbetet,
hvilket beviljades i augusti 1727, tills vidare utan
pension. Därmed var C:s statsmannabana bruten för
alltid. Af ryska regeringen erhöll han såsom erkänsla
för gjorda tjänster och uppmuntran till kommande
sådana en liten pension, men afled på sätesgården
Lindholmen i Uppland redan 23 sept. 1729. -
C. tillhörde otvifvelaktigt sin tids insiktsfullaste
och mest begåfvade svenske statsmän. Hans skarpsinne,
kunskaper och skriftställartalang förskaffade
honom efter hans hemkomst ur
fångenskapen en sällsynt hastig befordran till rikets
högsta ämbeten och en ledande partiställning. Men han
var alltför benägen att hängifva sig åt äfventyrliga
och djärfva planer utan känsla af Sveriges ändrade
maktställning och djupa behof af fred och invecklade
sig därjämte alltför djupt i sitt partis intressen,
för att hans stora erfarenhet och begåfning rätt
skulle komma hans fädernesland till godo. I flera
hänseenden påminner han om det följande hattpartiets
statsmän, hvilkas första representanter också framgingo
ur resterna af det gamla holsteinska partiet. I
Hälsingfors statsarkiv finnas 326 bref till C.
3. Karl Gustaf C., den förstnämndes son,
hofman, diplomat, f. 1694 på Säby i Vists socken af
Östergötlands län, var först hofjunkare, sedan
kammarherre, öfvergick efter konung Fredriks
tronbestigning i holsteinsk tjänst och blef
holsteinsk minister i Paris, där han dog 1740. Genom
slöseri ådrog han sig så stora skulder i den
franska hufvudstaden, att han 1724 på borgenärernas
begäran inmanades i bysättningshäkte på Châtelet,
där han tillbragte de sista sexton åren af sitt
lif. Han förde där ett komfortabelt lefnadssätt,
på franska statens bekostnad, emottog talrika besök
och författade korrespondenser till främmande hof
angående Parisförhållanden. Han låg i en omfattande
brefväxling med hela det diplomatiska Europa (ensamt
hans postpengar lära ha gått till 4,000 livres om
året) och ansågs vara djupt invigd i kabinettens
hemligheter. C. var en kvick och satirisk man,
utrustad med stora litterära och filosofiska
intressen, och uppträdde såsom författare både på
franska och svenska. Hans bitande epigram och andra
skämtsamma dikter, ofta författade till svenska
psalmmelodier, voro kända både i Sverige och vid
franska hofvet, där de spriddes i afskrifter. Hans
brefväxling på alexandrinsk vers med Olof Dalin,
om kärleken till Gud, finnes tryckt i Dalins samlade
vitterhetsarbeten. Med Dalin växlade han ock under
dennes vistelse i Paris mera kraftiga argument i en
uppseendeväckande strid. Han öfversatte också från
franskan en kvick "Kärleksbalk" (utgifven anonymt i
Paris 1740 samt intagen 1869 i Hansellis "Samlade
vitterhetsarbeten"). Jfr K. Warburg, "Från förra
seklets Pariserkoloni: Dalin och Cederhielm" (i Svea 1888).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
