Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1365-1366 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ceder-manna ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

befarad fransk-dansk landstigning, och i maj
s. å. återtog han det af ryssarna ockuperade
Gottland. Därefter förde han befälet öfver
örlogsflottan under dess expedition till Finska viken,
men lyckades hvarken hindra ryska skärgårdsflottan
att passera Hangöudd eller intaga befästningarna vid
Hangö. Den förra uppgiften kunde svårligen utföras af
segellinjeskepp, och den senare hann C. aldrig försöka
lösa, enär han plötsligt hemkallades af konungen. 1809
förde C. befälet öfver större delen af svenska
sjövapnet, hvarom en ännu befintlig hällristning i
Stockholms norra skärgård vittnar. Såsom vice
landshöfding på Gottland (1810–11) ådagalade han mycket
nit om nationalbeväringen. 1813 förordnades han
till generalbefälhafvare öfver hela den svenska
sjöstyrka, som var kommenderad mot danskarna och
de med dem allierade fransmännen, och 1814, för
en kortare tid, öfver sjöstyrkan mot Norge. 1815
kallades han till statsråd och generaladjutant för
flottorna, beklädde 1816–18 öfverståthållarämbetet
i Stockholm och utnämndes 1818 till amiral, 1820
till öfveramiral samt 1823 till generalamiral
och chef för k. m:ts flotta, hvilken enligt C:s
s. å. utarbetade och framställda organisationsförslag
bildats genom sammanslagning af örlogsflottan
och arméns flotta. 1819 upphöjdes han i grefligt
stånd. Mot slutet af sin lysande bana var C. utsatt
för många angrepp från riksdagens och pressens sida,
med anledning af regeringens på hans tillstyrkan och
genom honom med handelshuset Michaëlsson & Benedicks
(1825) afslutade försäljning af åtskilliga kronans
krigsfartyg (jfr Skeppshandeln). Undan den allmänna
harmen öfver den snöpliga och för nationalitetskänslan
kränkande utgången af denna "handel" nödgades C. 1828
draga sig tillbaka till privatlifvet. Död 1 juni 1833
på Löfsta vid Uppsala.

Hällristningen i Stockholms skärgård.

4. Gustaf Albrekt Bror C., son af C. 2, friherre,
militär, f. 21 sept. 1780 på Signildsberg i Håtuna
socken, Uppsala län, utnämndes 1795 till "löjtnant
vid Svea garde samt blef redan vid
tjugotvå års ålder öfverstelöjtnant vid
mörnerska husarerna, dit han 1796 tagit
transport, och vid trettiotre års ålder (1813)
generalmajor. 1816 blef han chef för mörnerska
husarerna (nuv. kronprinsens husarregemente), 1826
generallöjtnant och 1833 generalbefälhafvare i l:a
militärdistriktet. Maj-dec. 1840 var han statsråd
och chef för landtförsvarsdepartementet, den förste
efter departementalstyrelsens införande. 1848 tog
han afsked ur krigstjänsten. C. deltog med heder i
krigen i Pommern 1805–07 samt i Tyskland, Danmark
och Norge 1813–14. Vid Bornhöft (7 dec. 1813) högg
han, under Skjöldebrands befäl, med sitt regemente
kraftigt in på danskarna, sårades i början af striden,
men blef till belöning riddare af svärdsordens stora
kors, den högsta militära utmärkelse i Sverige. Död
i Jönköping 21 dec. 1877.


5. Jakob C., den föregåendes fars kusin, friherre,
militär, politiker, ämbetsman, f. 21 jan. 1782,
började vid 15 års ålder sin tjänstgöring vid Svea
lifgarde och fortsatte den sedan med utmärkelse
under krigen i Pommern, i Norge (1808, då han såsom
befälhafvare i träffningen vid Skarbokilen blef
så svårt sårad i ena benet, att det måste afsågas,
hvarefter han på träben fullföljde sin krigarbana),
i Tyskland (1813–14) och åter i Norge (1814, då han en
kort tid var kommendant i Fredriksstads fästning) samt
avancerade 1814 till öfverste i generalstaben. 1817
blef han landshöfding och militärbefälhafvare på
Gottland, 1826 generalmajor och 1831 president i
kammarkollegium, från hvilken plats han 1847 erhöll
afsked med pension. Död 9 juli 1857 på Tindered
i Kalmar län. – Som politisk person är C. märklig
för den del han tog i de händelser, som ledde till
Gustaf IV Adolfs afsättning och upprättandet af
ett nytt statsskick. Redan på hösten 1808 var hans
hem i Stockholm en samlingsplats för de missnöjde;
hans ekonomiska oberoende, hans rykte som krigare,
hans oförskräckthet gentemot konungen, ådagalagd
bl. a. efter gardesregementenas degradering,
hans uthållighet och fasthet gjorde honom till
deras ledande man. Han gaf fastare form åt de
sväfvande planerna på en statsförändring: konungen
borde afsättas, en ny regeringsform antagas,
kriget mot Ryssland föras med mera kraft och med
Englands hjälp. 8 febr. 1809 skulle afsättningen
företagas; konungen skulle öfverrumplas på vägen från
Stockholm till Haga och föras till Vaxholm. Denna
plan omintetgjordes emellertid af Hans Järta, som
föreställde de sammansvurne bristfälligheten af de
vidtagna anordningarna och lättsinnigheten i hela
tilltaget. En månad senare erhöll C. underrättelse
från Adlersparre om dennes förestående marsch
mot Stockholm och ställde sig då i förbindelse med
Adlercreutz och Järta. Man tänkte nu (8 mars) utföra
den arrestering, som i februari ej företagits. Men
omständigheter gjorde, att den först 13 mars
verkställdes af Adlercreutz. C., som gick på kryckor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>